30 april - The last day of this track season and this month

Jag var väldigt nervös på morgonen och idag var det alltså sista dagen på säsongen och dessutom en månad kvar tills jag flyger hem till Sverige igen. Jag visste exakt vad jag skulle göra idag för att få det skulle bli en bra dag men att faktiskt genomföra det skulle inte bli lika lätt.

Vi tog bussen ner till Moorpark College, en och en halvtimma söder ut. Det var riktigt varmt och fint väder idag och dagen började med att det var helt vindstilla vilket lovade gott. Många, typ alla, gjorde väldigt bra ifrån sig idag. Många säsongsbästa och personbästa vilket var kul. Vad som hände med Alex vet jag inte, för hur hon faktiskt kunde springa sitt 1500m lopp 15 sekunder snabbare än hennes PR från förra veckan är helt sjukt! Hon till och med kvalificerade sig vidare till SoCal. Jag var väldigt glad för hennes skull. Erika gjorde också väldigt bra ifrån sig i 3000m hinder. Det var en bra dag för laget.

Jag och Samantha hade som sagt vårt 5000m lopp sent som vanligt. Efter en lång väntan var det ändå dags för uppvärmning. Uppvärmningen kändes oroväckande dåligt, för mina vader var så stela och väldigt hårda och ömma redan innan jag fått på mig tävlingsskorna. Jag skulle ändå hålla mig till planen och försöka springa ner mot 19:30 för det skulle få bära eller brista helt enkelt. Till slut stod vi på startlinjen, alla 40 startande. Det hade börjat blåsa mer vilket inte var till någon fördel. Det var fortfarande varmt däremot vilket var ganska bra. Startskottet gick och första varvet gick på 91 och andra 93, 94, 95, och sen gick det bara utför. Vaderna var väldigt stela och bene var tunga och hur mycket jag än försökte gick det inte. Jag insåg hur mycket jag hatar det här loppet, speciellt när benen känns så här. Jag vet seriöst inte om jag gillar 5 km på bana. Cross Country är helt okej men bana, det är så tufft. I alla tillbaka till loppet, de första tre varven var okej och då hade jag också någon att springa med. Sedan kom jag i ingenmansland. Surprise! Har jag gjort det någon annan gång under säsongen eller så, typ alla gånger. Det är ganska komiskt att jag sprang typ 9 varv av 12,5 varv helt själv med nästan tjej 30 meter framför mig och nästa tjej bakom mig 50 meter bakom när det var 40 tjejer på startlinjen. Mina varv blev bara långsammare och långsammare och jag fick inse att det hela inte skulle sluta som jag hade velat men jag gjorde så gott jag kunde och gav inte upp. Tiden jag fick är inget jag ens vill nämna men nu är säsongen slut. Det var tråkigt att det hela sluta som det sluta men på något sätt är det skönt att det är över.

Det var ganska sorligt att det är över nu. Sista tävlingen och loppet för SBCC. Det är tråkigt också på något sätt att jag gjorde så dåligt ifrån mig när alla andra gjorde väldigt bra ifrån sig. Vi kom tillbaka väldigt, väldigt sent och jag sov i stort sätt hela bussresan hem. Sedan skulle vi ha ett track party som vanligt med superhjältetema. Många skulle gå men jag var så trött men sa ändå att jag skulle försöka ta mig dit. Det var däremot inte genomförbart när jag knappt kunde hålla ögonen öppna när jag duscha. Jag tror aldrig jag har varit så trött så jag fick pratat med tjejerna och sagt att jag var alldeles för trött för att festa. Cameron var hos en kompis som bor i området men jag orkade inte ens ta mig dit för en stund. Istället stupa jag i säng och somna på en gång.