13 maj - So New York here I come!

Jag var tvungen att gå en kvart på min statistik lektionen på morgonen för att få slippa vår final. Så det var bara gå dit. Innan var jag och försökte få mitt boarding pass utskrivit och annat inför resa. Inför New York! Cameron hade lovat att hämta upp mig och köra mig till flygplatsen vilket var skönt så jag slapp ta en taxi eller oroa mig för hur jag skulle ta mig dit och om jag skulle vara i tid och liknande. Jag kom ut till Santa Barbara Airport i god tid. Jag hade inte insett hur liten den flygplasten faktiskt är men väldigt mysig flygplats. Jag fick sagt hejdå till Cameron som lova att han nog kunde hämta upp mig på lördag också.

Så då var jag på väg. Först flygresan tog två timmar till Salt Lake City. Jag fick se massa snö från fönster upp i bergen. Jag måste säga Salt Lake City verkade vara en ganska trevlig stad från vad jag såg. Höga snöbelagda bergstoppar och en stad nere i dalen. Jag hade däremot inte allt för mycket tid att kolla på det utan var tvungen att skynda mig till min gate för planet till NY. Jag hade bara 45 minuter på mig men det som hade ororat mig var helt lugnt, jag hade gott om tid. Så jag hamna ännu en gång på rätt plan. Nu för tiden börjar jag få väldigt bra flygvana måste jag säga, efter att ha flugit så mycket som jag gjort även om jag bara är 20. Det värsta med inrikes flyg i det här landet är att man inte får någon mat eller service alls i stort sätt även om resan tar väldigt lång tid. Filmer och mat kostar och på mitt flyg så tog maten slut de sålde så halva planet, inklusive mig, hade inte ens en chans att få köpa någon mat. Som tur var hade jag ett äpple och en apelsin med mig för jag höll på att dö. Jag tror knappt jag hade överlevt resan annars på fem timmar. Till slut var vi på väg ner mot landning mot ett upplyst kvälls NY. Väldigt vackert. Klockan var halv tolv deras tid men halv åtta min så även om tidsskillnaden bara är tre timmar är det en ganska stor skillnad ändå.

Jag var så nervös när jag steg av planet för om jag skulle hitta dom, visst jag hade ju deras nummer men ändå, och vad jag egentligen hade gett mig in på. Tränaren och Patricia stod där och väntade mig och det var inga problem att hitta dom. De var två personligheter måste jag säga men väldigt trevliga. Bilresan gick igenom NY och ut till Manhattanville College precis i utkanten av stan. Det kändes mer som jag var i Sverige med all natur och inte ett palmträd så långt ögat kunde nå. Till slut kom vi fram till hotellet jag skulle bo på och jag fick mitt rum. Vilket rum! Det var kök, vardagsrum, sovrum och badrum och stort nog för en familj. Det var väldigt fint! Jag hade två stora sängar i rummet och två stora TV apparater och helkök. Wow! Det var väldigt mycket mer än jag hade trott. De lämna mig och jag skulle bli upplockad på morgonen igen. Jag var så hungrig däremot så jag var tuvungen att gå ner och köpa något att äta för att överleva. Klockan var efter ett men jag var tvungen att äta. Därefter var det svårt att somna men till slut somna jag gott efter en lång dag och lång resväg till NEW YORK!