12 maj - A good day on the west coast before I am living for the east coast!

Idag hade jag först engelska presentation på lektionen vilket gick bra. Jag har verkligen utvecklats och blivit så mycket säkrare på mitt språk under min tid här. Nu är jag inte ens nervös inför en engelska presentation, som om det vore en svenska presentation på gymnasiet. Det är en otroligt skön känsla och det känns verkligen som att jag har utvecklas när det kommit till den nivån.

På kommunikationen fick vi tillbaka vårt tredje arbete vi gjorde i kursen vilket jag också fick 100 % på. Sedan kollade vi på en film om Irak kriget. Det var en amerikan från Kalifornien som hade åkte individuellt dit och filmat attentaten i Irak under 2004, det var skrämmande och hemskt att se. Man kan inte förstå hur fruktansvärt situationen var och är där. Frågan är om man hade bott där om man verkligen hade orkat leva längre för mening med livet hade inte känts väldigt stor.

Efteråt gick jag hem och prata med mamma och pappa på Skype för att få lite hjälp med hur jag skulle packa inför New York! Jag åker imorgon och är väldigt nervös men har ändå svårt att förstå att jag faktiskt åker.

Efteråt gick jag upp till min statistik lärare för att visa mina anteckningar för att få extra credit. Visst jag behöver de egentligen inte men saken är den om han ska behandla mig som alla andra och låt mig göra vår final så ska jag också bli behandlad och ha samma chans att få extra credit som alla andra. Jag fick vänta ett bra tag men till slut kom han. Han sa jag vill inte se det, du behöver inte det, seröst. Men jag sa att om jag ska göra vår final så vill jag bli behandlat som alla andra och ha samma chans att få extra credit. Han fråga igen om jag kommer imorgon på lektionen. Jag sa jag kan komma för en kvart men inte längre för sen måste jag åka för att hinna med mitt plan. Och han gav med sig! ”Kom för en kvart imorgon och du slipper göra vår final, du får A”. Jag tacka och gick därifrån med ett stort leende på läpparna. Yeah! Ibland hjälper det att stå på sig och inte ge sig, plus lite tjat. Det funka i det här fallet i alla fall. Så nu kan jag lägga undan statistiken helt och hållet vilket är en sådan lättnad! Tro mig!

Sedan gick jag och skrev klart min kommunikations final inför måndag och skrev ut den. Så nu har jag bara en final kvar att fokusera på, den i engelska på onsdag om en vecka. Det känns väldigt skönt att bara ha en att fokusera på även om det är en del att göra inför den men jag har tid nu och slipper stressad med den när jag är borta i NY. Sedan var det ångeststund ett tag för packningen. Jag sola lite innan jag tog tag i det men det ser faktiskt ut som jag har fått ihop min packning nu ialla fall vilket är skönt. Jag ska ju vara borta så kort tid så det är ju egentligen inte mycket jag behöver även om jag behöver ha med mig kläder för alla tillfällen och väder.

Cameron kom förbi sen. Vi prata mer om sommaren och framtiden och allt. Han åker till LA den 23e maj men är här igen helgen innan jag åker hem till Sverige. Det hela är bara väldigt tragiskt för han gör mig väldigt glad. Han hade varit värd att satsa på om det inte hade varit för att vi kommer befinna oss på två helt olika platser i världen. Han vill ha mig här, och jag vill vara här men det känns omöjligt i stort sätt. Vi får se hur de här veckorna blir men det är, som jag sagt hundra gånger, väldigt dålig tajming och väldigt tråkigt även om det är underbart nu. Han ska köra mig till flygplatsen imorgon vilket är skönt så jag slipper oroa mig för hur jag ska komma dit. Han är väldigt gullig när det gäller det och erbjuder sig alltid. Ibland vill jag bara inte tänka på hur kort tid det är kvar även om det är i stort sätt omöjligt.

Jag var uppe en sväng hos Alex med Emelie och några till. De skulle till Sharkeez men jag kände inte riktigt för att hänga på i och med att jag åker imorgon men det var kul att se dom ett tag i alla fall. För imorgon byter jag västkusten mot östkusten, here I come New York!