lördag 15 maj 2010

15 maj - Sometimes just Love flying and airports and sometimes I just Hate it more than anything

Upp klockan fem för att börja hemresan mot Santa Barbara. Att anmärk är att fem east coast time är två på natten west coast time. Så tidigt. Vi blev upplockade av coach och köpte med oss kaffe och bagels på vägen till JFK Airport. Bilresan in gick väldigt smidigt och jag var där i god tid. Jag sa hejdå och tackade coach och Patricia. Troligen ser jag dom igen men vem vet vad som händer. Det var ett väldigt givande besök, helt klart, och jag är väldigt glad att jag åkte även om det var en väldigt kort visit.

Jag älskar flygplatser när jag inte är hungrig eller trött men chansen att man inte är det är ganska liten i alla fall i slutet av en riktigt lång resa. Det hela började bra. Men det var en fem till sex timmars flygresa från NY till LA och jag sov som vanligt ingenting, och dålig mat eller i stort sätt ingenting. Vi kom fram tidigare än beräknat på LAX däremot men jag var väldigt trött efter att ha varit uppe redan då i över 12 timmar, och väldigt hungrig. Jag hade en lång väntetid i LA vilket var ganska segt. Så nära men så långt ifrån. Dessutom skulle Cameron hämta upp mig men han trodde jag skulle komma senare så han kunde inte nu. Jag var redan väldigt trött och pallade inte hela grejen. Jag hade kunnat fråga Leigh eller Emily men jag orkade inte be dom i sista stund. Så jag hoppa till slut på planet från LA till SB och tog en taxi tillbaka från flygplatsen.

Väl tillbaka i lägenheten så började jag packa upp lite men jag var allt för trött för det. Så jag tog en nap på en timma men att komma ur sängen sen var en helt annan sak. Inte det lättaste. Just nu är min kropp väldigt förvirrad vad gäller sömn, mat, dygnsrytm och rutiner. För det har blivit väldigt konstigt det senaste och det känner jag väldigt väl och just nu protesterar min kropp starkt mot någon som helst annat än vila och sömn. Jag ska försöka vila ikväll och imorgon en hel del så jag sen är redo för Finals Week och sedan sommarlov!

Cameron kom förbi sedan utan att höra av sig innan för han visste att jag var sur på honom för att han hade lovat men sen inte kunde hämta mig. Det hela mellan oss blir bara mer och mer komplicerat och jag försöker ibland göra det hela så smärtfritt som möjligt även om det är svårt och att bara stänga av är väl inte kanske inte det bästa men det är jobbigt. Dessutom vill jag inte ta upp vissa saker för jag vill inte tänka på det och vill inte höra det. Jag lever i en bubbla där det som inte är sagt inom bubblan inte heller existerar, även om man kan skymta det på andra sidan

Inga kommentarer: