söndag 31 oktober 2010

Second best time in Mville history and Hallwoeen weekend

Okej for att klara gora varfor det har inlagget inte kommer innehalla varken a a eller o, beror pa att min dator har lagt av totalt. Sa det blir bara en kort uppdatering fran veckan.

Den har veckan var lugnar och inga prov och inlamnaing, bara vanliga laxor och sedan har jag fixat med mycket annat som kollat over criterier och pratat med olika manniskor om interneship och kurser for varen. Det borjar narma sig att man ska ha sadant klart sa det ar lika bra att ta tag i.




Igar hade vi MAC Championship, vart distrikt, och jag uppnadde mitt andra av tva mal for sasongen: springa under 24:55 min for 6km. Jag sprang pa 24:49 vilket ar den andra basta tiden i skolan historia pa 6km for tjejer. Som lag gjorde vi sa dar ifran oss eftersom det ar jag och Kelly och sen kommer de andra tjejerna in mellan 2,5 - 5 min efter oss vilket plockar pa validgt mycket poang. Kolla garna in hemsidan ocksa: http://www.govaliants.com/news/2010/10/30/WXC_1030105023.aspx?path=wcross

Jag och Kelly sa att vi inte skulle ga pa Halloween festen pa fredag kvall for att vi skulle tavla pa lordagen men vi bestmde oss sen anda for att ga, vilket det klart var vart. Vi hade jatte kul men fick bara tre timmar somn innan vi skulle aka ivag morgonen darpa men det var vart det och vi gjorde anda valdigt bra ifran oss sa vi fickgjorde tva saker som vi inte trodde vi kunde kombinera. Det var helt klart en lyckad helg.

Imorgon ar det mandag igen och veckan stora uppdrag ar att kopa en ny dator for jag klarar inte manga fler dagar utan en egen dator, det har gatt over en vecka och jag ar forvanad att jag ens overlevt. Men som sagt lever gor jag for har sitter jag.

måndag 25 oktober 2010

25 oktober - Midterms are over!

Det senaste två veckorna har jag mestadels pluggat till alla mina midterms men nu är det över. Jag hade sju midterms på två veckor och det var en hel del att göra kan jag väl säga. Men jag gjorde helt okej ifrån mig, har fått reda på tre som jag fick A på och de andra gick okej också förhoppningsvis.

Jag har också haft två tävlingar, en bra och en dålig. Jag sprang ett 6 km lopp för två veckor sedan och det var allmänt katastrof på alla plan. Ingen gjorde bra ifrån sig. Sedan hade jag ett lopp förra helgen och jag satte nytt personligt rekord på 5 km, 20:37. Den tionde bästa tiden i Mvilles historia. Sedan väntar tre helger i rad och då är det viktiga tävlingar som gäller, där vi tävlar i våra distrikt och sedan regionen.



Nu i helgen har vi inte tävlat, vilket har varit ganska skönt. I fredags var vi och såg på hockey laget spela sin första match och sedan festa vi på kvällen. Problemet är bara när man inte har kompisar som är 21 än då får man stanna på campus.

Kelly and me



I övrigt har inte allt för mycket hänt de senaste två veckorna som sagt eftersom det har varit väldigt mycket plugg. Lite sömn…

fredag 8 oktober 2010

8 oktober - The fall is here and I’m back!

Jag lovade att hålla bloggen vid liv i alla fall en gång i veckan men inte ens det kan jag hålla. Vi får se hur framtiden ser ut för mitt fortsatta bloggande men här kommer en uppdatering från de senaste två veckorna.

Tävlingen i Boston gick så där eller okej men jag var sjuk. Det var fruktansvärt varmt och jag hade i stort sätt panik när det var så varmt och fuktigt och klippigt redan klockan halv sex på morgonen. Tur att man har en pojkvän som kan lugna ner en då, så jag till slut somna i golvet i bussen och vaknade upp tre timmar senare i Boston. Jag gjorde vad jag kunde där ute men det var som sagt 30 grader varmt, sol, en luftfuktighet på 80 % och man kunde inte andas. Jag gick i mål på 21:37 som vår första tjej. Det var väldigt dåliga tider över lag på grund av värdet så för att vara sjuk så var det ganska okej. Efteråt mådde jag desto sämre och var helt slut och höll på att svimma men det var inte så farligt dom det låter men inte så bra heller. Här är en länk till reslutat och liknande: http://www.govaliants.com/news/2010/9/25/WXC_0925102152.aspx

Veckan som sedan gick bestod av en hel del plugg och träning. Helgen därpå, förra helgen så var jag inne i NYC hela lördagen med Kelly. Vi var med hennes två kompisar från NYU hela dagen och på kvällen hade vi middag med hennes bröder. Jag är som en i familjen nu, nästan. Det var en bra dag helt klart och fint väder dessutom. Vi strosade mest omkring och njöt av höstsolen.

Central Park

Empire State Building


Frihetsgudinnan från State Island Ferry

Ground Zero

Morgonen därpå var det tävling men jag skulle stå över för vår tränare ville spara på de bästa i stort sätt. Så jag gjorde ett träningspass där borta med två av killarna i laget. Tävlingen var ett stort skämt eftersom den var väldigt dåligt organiserad och fruktansvärt dåliga lag med. Tjejerna gjorde däremot väldigt bra ifrån sig och på något sätt hade jag velat vara med för jag kände haft chans att komma i topp tre av 130 löpare men jag vet också att det kunde vara bra att stå över också. Mitt träningspass med killarna var däremot minst lika jobbigt som tävlingen skulle varit. Så var ännu en helg över.

I veckan har jag pluggat väldigt lite eftersom jag har haft en mellan veckan innan alla mina midterms. Jag fick dessutom inte reda på om när jag skulle ha mina midterms eller på vad förens idag och igår så jag kunde inte börja plugga till det heller. Nu vet jag däremot att jag har sju midterms att se fram emot de två närmsta veckorna. Jag börjar redan få panik! I veckan har jag däremot fått gjort tio timmars Community Service av mina tretio som jag måste ha den här terminen, vilket är väldigt bra. Det var lika bra att få gjort så mycket som möjligt när jag kunde och inte hade så mycket i skolan. Nu har jag bara tio kvar den här terminen. I onsdags gick jag och Corey ute och åt vilket var så skönt att komma ifrån campus bara jag och han och komma bort ett tag. Man behöver det ibland för den här skolan är väldigt lite så om man känner sig instängd på något sätt och vis känner man sig inlåst här bakom murarna.

I onsdags hade vi också vårt första banpass. Det var kul att vara tillbaka på banan igen, jag har saknat det. Det är en sådan där hatkärlek jag har till friidrottsbana men det var en härlig känsla i onsdags. Däremot självklart har mina vader börjar krampa och bli väldigt stela. Så fort jag går på banan och kör snabbare pass så händer det. Jag har inte haft det på hela säsongen och det har varit en sådan lättnad men nu kom det. Jag tävlar imorgon i Pennsylvania någonstans i ingenstans och jag hoppas vaderna inte ska ställa till med några onödiga problem. Imorgon är tanken också att vi ska ut på kvällen men problemet är att jag alltid umgås med folk eller en del folk som är yngre vilket komplicerar det hela men vi får se. Jag har massvis att göra på söndag och veckorna som kommer också så vi får se.

Vi har dessutom fått höst här nu. Riktigt fina höstdagar har vi haft veckan. Soligt och så där mellan 12 till 18 grader och bara helt underbart väder. På något sätt har jag saknat hösten eftersom det aldrig riktigt blev höst i California. Däremot har jag insett att jag måste shoppa kläder och skor för det här vädret, för de äger jag inga här. Så surt när jag vet att jag har en del där hemma jag hade velat ha nu men som är så långt bort. Däremot är det ju alltid kul med nytt men de närmsta två veckorna kommer vara väldigt stressiga så någon shopping kan bli svår att klämma in där emellan. Så vi får hoppas på att det inte lir allt för kallt de närmaste utan att det kan vänta tills i slutet av oktober istället.

fredag 24 september 2010

24 september - We are just too funny together!

Denna vecka har jag faktiskt pluggat, en hel del. Jag hade en inlämning på måndagen som jag satt med hela söndagen och en bok att läsa ut och diskutera i torsdags och sedan hade jag en inlämning idag, dessutom massa annan läsning och grejer i alla kurserna som vanligt. Dessutom skulle jag gjort Community service i måndags men det blev inte av så jag har gått på en del små presentationer och möten i veckan istället för att få ihop timmar. Jag var på en ganska bra föreläsning om några tjejer på skolan som var på Haiti i sommar. Dessutom har veckan varit full med löpning, även om jag hade velat göra mer men så är det. Så det har varit en ganska busy week helt enkelt.

Men nu är veckan äntligen över. Dessvärre igår kväll så satt jag på lektion och kände bara hur ont i halsen jag fick och huvudvärk. Man kan tro att det inte kan hända så plötsligen men det gjorde det verkligen. Så istället för att gå och träffa alla andra efter min kvällskurs så gick jag till mitt rum och gick och la mig. I måndags skulle jag tagit influensa vaccinet men jag fick inte eftersom det är baserat på ägg och jag är allergisk mot det, vilket också tår i mina filer. Så om jag hade fått ta det kanske jag inte hade behövt bli sjuk men det vet man ju aldrig. Så idag har jag mått allmänt dåligt. Dessutom är det varmt här igen och har varit i tre dagar nu vilket inte känns bättre när huvudet håller på att sprängas redan innan. Det är inte ens så soligt bara fuktigt och klibbigt väldigt varmt och dismoln som trycker än ner mot marken. Väldigt obehagligt väder kan jag meddela. Dessutom är det världens sämsta tajming apropå att jag tävlar imorgon. Snabbaste banan för året och mitt första 5km lopp för säsongen. Coach tror att jag kan komma under 20 minuter om jag har tur vilket är en drömgräns, verkligen värd att drömma om. Målet är eller var i alla fall att slå nytt personligt rekord på 5km för Cross Country för min del, vilket är från California State Championship förra hösten då jag sprang på 20:46. Nu vet jag inte. Det är så segt för jag har varit i sådan bra form och det var verkligen perfekt helg och perfekt bana och allt för att slå mitt PR men nu vet jag inte. Det är så frustrerande och alla säger att jag kommer göra bra ifrån mig ändå. Självklart kommer jag göra det för jag kommer nog inte ha allt för svårt för att vara bästa tjejen i vårt lag imorgon även om jag är sjuk men det är inte mitt mål. Jag tävlar mer mot mig själv och mina tider och det är det som är jobbigt. Jag kan bara fortsätta skriva om hur frustrerande det är men jag ska sluta här innan ni blir allt för trötta på mitt tjat. I alla fall bussen åker 5:30 från skolan imorgon bitti till Boston! Önska mig lycka till för det kan jag behöva.

Jag vet inte om det berodde på att jag är halt sjuk och trött eller bara för att det är vi tillsammans som gör livet så mycket roligare. Men idag har jag och Kelly bara varit så FUNNY! Seröst har vi så fruktansvärt kul tillsammans och våra skämt är bara helt underbara. Jag kan till och med sitta här och skratta för mig själv över våra skämt från idag, vilket både kan vara en positiv och negativ sak skulle jag väl tro men vi har väldigt kul. Idag t ex så sitter vi och göra computer concept läxan och jag tycker synd om de andra i data salen men vi hade väldigt kul! Även om vissa tycker vi bara är jobbiga och annoying tycker andra bara att vi är helsköna. Så det jämnar väl ut sig.

I onsdags kväll hade vi världens, och jag menar VÄRLDENS, åsk- och regnoväder. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det kom väldigt plösligt och slog ut delar av elen på skolan bland annat mitt rum. Det regna som jag aldrig sett regn någonsin och åska något fruktansvärt. Jag har aldrig sett så mycket blixtrar så nära och som lyser upp så mycket. Det var ganska skrämmande faktiskt. Som tur var hade Kelly ström i sitt rum så jag satt där hela kvällen med henne vilket i och för sig inte var helt fel heller.

Här borta har jag i stort sätt inga svenska kompisar och jag är väldigt lite på datorn och läser eller skriver desto mindre på svenska. Det är nästa skrämmande hur svårt det kan vara nu för tiden att formulera sig på svenska. Jag tappar ord och måste ibland översätta, från engelska till svenska. Dessutom går vissa saker inte att översätta för det har bara inte betydelse vilket gör allt svårare. Jag älskar att jag kan prata två språk men tyvärr får det ena lida på grund av det andra. Därav kan mina inlägg bli lite svengelska fast åt andra hållet. Så jag hoppas ni kan ta hänsyn till det.

Nu ska jag ta en huvudvärkstablett och gå och lägga mig så jag får några timmars sömn innan klockan ringer klockan 5:00 imorgon bitti. Vilken underbar lördagsmorgon man kan ha.

söndag 19 september 2010

19 september - Second place in Mville’s first XC meet in 26 years and I am back into the studying again


I lördags tävla jag på hemma plan. Mvilles första hemma tävling för Cross Country på 26 år. Det var bara fyra tjejlag och två killag med så det var en väldigt lite tävlingen men det var kul att få springa på en banan man kunde utantill, det är alltid en fördel. Allt kändes bra innan och även under loppet. Jag gick ut som tvåa och höll min placering hela loppet, ända in i mål till min egen förvåning. Jag trodde att det skulle vara fler duktiga löpare med och att folk skulle börja gå om mig men det var ingen som gjorde det. Jag höll ett riktigt bra tempo genom hela loppet och gick i mål på 17:48 vilket var snabbare än förra helgen och denna helgen var banan en halv kilometer längre, så det var bra. Det är det snabbaste jag någonsin sprungit för Cross Country. Banan var, kontsigt nog, 4,43 km lång vilket gör att jag ädå höll 4min/km och om jag kan hålla det i 500 meter till och springa lite, lite snabbare går jag under 20 minuter vilket är en drömgräns. Jag har gjort det på bana men det är en helt annan sak. De andra i laget gjorde helt okej ifrån sig både tjejerna och killarna och Kelly är äntligen tillbaka och tävlar, till min stora glädje. Här är länk till hemsidan om loppet och resultatet: http://www.govaliants.com/news/2010/9/18/WXC_0918102626.aspx?path=wcross (fruktansvärd bild däremot). Jag blev också intervjuad, likaså vår tränare och Mike. Du hittar de filmade intervjuerna på höger sida på hemsidan kolla gärna in det. Det var kul att höra att tränare var så pass nöjd med mig också. Ett riktigt lyckat lopp och jag ser fram emot att åka till Boston nästa helg och springa 5K.

Lördagen blev det annars barbecue och sedan var jag och Kelly
ute på quaden och satte ute i solen på i gräset och skulle plugga men det blev väldigt lite av det. Däremot var det skönt att vara ute, för jag har fortfarande mitt ute behov efter två år i Santa Barbara. Att vara inne är överskattat. På kvällen skulle killarna festa men jag och Kelly gick promenad och kolla film istället vilket var skönt apropå vårt långpass klockan halv åtta imorse.

Idag har jag fått prata på Skype med mamma och sedan börjat plugga på riktigt. Idag var nog första dagen på riktigt som jag faktiskt börjat plugga seriöst. Det kan behövas och jag ska försöka vara seriös och fokusera mera i veckan och också få in mer sömn ör jag kommer behöva det. Jag har skrivit mitt politik arbete hela dagen och läst en hel del till några av mina kurser. Jag fick inte gjort allt men visst en hel del. Apropå politik, det svenska valet var ju ingen höjdare. Kan bara tänka mig vilken kalabalik det valresultatet kommer framkalla där hemma.

fredag 17 september 2010

17 september - Experiences new things are excited and makes life more interesting

Sedan sista har jag tävlat än en gång och denna gång var det på Trinity Invitational. Det var en 4 km bara vilket var en helt ny sträcka för mig. Vaderna kändes lite krampaktiga på uppvärmningen vilket gjorde att jag höll tillbaka en del. Det var ett ganska konstigt lopp och mycket segt gräs och annat jobbigt underlag att springa på vilket drog ner tiden en hel del. Jag kom i alla fall i mål på 17:50 på en 27de plats av 67 vilket var okej men inget jag var särskilt nöjd med. Jag var ändå laget höjdpunkt för dagen. Killarna gjorde riktigt dåligt ifrån sig och det är nästa pinsamt hur dåligt vissa av dom gjorde. De var bara Alexis och Nicole av tjejerna som också sprang och de är inte alls på samma nivå som mig men gjorde ändå okej ifrån sig utifrån deras förutsättningar. För min 27de plats fick jag i alla fall en T-shirt. Nästa helg tävlar vi på hemma plan och förhoppningsvis ska jag få till en bättre tid. Här är vad som skrev om det på hemsidan med länk till resultaten också: http://www.govaliants.com/news/2010/9/11/WXC_0911104026.aspx?path=wcross Vi har också egna profiler på hemsidan så kolla in min här: http://www.govaliants.com/roster.aspx?rp_id=455&path=wcross Träningen i veckan har gått bra men varit lätt, för lätt för min del. Jag funderar på att försöka göra något åt det genom att tränsa mer själv men vi får se. Jag är inte den enda med den känslan däremot. Träningsupplägget är lite av en besvikelse och har inte förbättra någon något särskilt närvärt det senaste åren så det skrämmer mig. Vi jobbar på att försöka kanske prata med vår tränare om det men det är ett känsligt ämne så vi får se.

I måndags kom Corey och knacka på min dörr med en ros i handen. Han är för övrigt den stora nyheten i mitt liv. Vi fann varandra väldigt fort men det känns väldigt rätt. Han och många andra här borta har fått mig att skratta och vara väldigt lycklig under en längre tid än jag kan komma ihåg någon/några gjort innan. Vi umgås hela tiden och har väldigt kul ihop.

I måndags gjorde jag något nytt, jag åkte för att göra Community service. Jag måste göra 30 timmar per termin för ett av mina stipendier och skolan har ett överflöd av Community service man kan delta i. Den här måndagen så åkte jag och några andra tjejer in till NYC till en församling som serverad mat till hemlösa. Det var faktiskt kul och något nytt och läringsrikt. Det gillar jag med Manhattanville College, hur delaktiv skolan är i omvärlden och organisationer och med en sådan drivkraft för saker. Igår var jag på en föreläsning om naturkatastrofen i Pakistan vilket var väldigt intressant och givande.

Skolan går bra. Nu börjar det dras igång på riktigt och jag måste börja lägga ner mer tid på att plugga. Jag har en del uppsatser som ska in i nästa vecka bland annat och väldigt mycket läsning att göra.

Vädret är fortfarande fint. Runt 20 grader och sol har det nästan varit varje dag denna vecka vilket är perfekt. Igår fick vi däremot världens åskskur och det blixtra och åska riktigt rejält. Men det var också behövligt. Jag är så väderkänslig så det hjälpte faktiskt mot min ihållande huvudvärkt som hängt över mig hela veckan.

Äntligen är det helg vilket är skönt. Tävling imorgon och sen blir det barbecue och något annat på kvällen. Söndag blir det träning och nog en hel del plugg, eller måste bli en hel del plugg. Kanske ska kolla amerikansk fotboll också men jag är väldigt halvsugen på det. Nu är det middagsdags!

fredag 10 september 2010

10 september - What if I never would have let?

Vad hade hänt om jag faktiskt hade bestämt mig för att gå på Handelshögskola i Göteborg istället och inte kommit iväg till NY och börjat plugga på Manhattanville College? På något sätt vill jag inte veta och behöver inte veta för det jag vet är att jag trivs väldigt bra här och ångrar inte en sekund att jag tog beslutet att åka.

Förra helgen så sprang jag mitt första 6 km lopp och min första tävling i Manhattanville College dräkten. Det var kul att vara tillbaka i tävlingsskorna igen och framförallt för se vad sommar träningen hade gett. Självklart var jag nervös men ändå väldigt taggad jag vill vara vår första tjej och det skulle jag göra allt för att vara i första loppet. Det blev däremot inte särskilt svårt i och med att många av de duktiga tjejerna är skadade. Det var ett kul lopp och vi kommer komma tillbaka hit i oktober när det verkligen gäller för att kvalificera sig vidare till nästa nivå. I alla fall, jag sprang på 25:52 och kom in på en 30 plats av 195 tävlande tjejer. Det var en riktigt bra dag för mig och jag hade framförallt kul där ute. Dessutom pressade jag mig inte till hundra, skulle jag vilja säga så det var en väldigt bra start på säsongen. Dessutom har jag nu sjätte bästa tiden i skolans historia på 6 km men jag ska ha den bästa innan säsongen är slut det är mitt mål. Kolla gärna in vad de skrev om loppet på vår hemsida: http://www.govaliants.com/news/2010/9/4/MXC_0904103024.aspx?path=mcross Imorgon tävlar jag igen så det gäller att ladda om.

Löpningen går väldigt bra just nu och jag känner mig väldigt utvilad, vilket är lite oroande så här tidigt på säsongen när träningen ska vara som tuffast. Nästa vecka ska vi till och med dra ner på träningsvolymen från denna vecka vilket känns väldigt fel. Däremot är jag den enda som inte är skadad eller sjuk av tjejerna. Imorgon tävlar vi med tre tjejer och en av dom är sjuk och den andra vill inte tävla och sen jag. Så det ska bli intressant. Det är tråkigt så sätt och jag får ändå inte göra killarnas pass när vi kör kvalitéspassen vilket jag känner jag lätt hade kunnat eftersom jag är i bättre form än vissa av dom. Nu är det nog en fördel att träna på den nivån jag går för tävlingarna nu men när det väl gäller senare i höst måste jag ha haft hårdare träningen för att förbättras. Vi får se hur det går imorgon och så men jag kanske ska prata med tränaren om hur jag känner. För det är inte mycket mer jag känner jag behöver göra men höja snäppet lite. Vi får se.

Nu har jag gått i skolan i två veckor och det känns helt okej, även om det mesta är nytt och det är mycket läsning som jag inte riktigt vet hur seriöst jag ska ta. Det är svårt att motivera sig att plugga massa nu när man vet att det ändå bara är två prov i vissa av kurserna och hela betyget går på det och proven är sista veckan i skolan och mitten veckan i skolan. Men det går ändå bra jag känner jag har speciellt i ekonomi kurserna väldigt bra baskunskap så det hjälper väldigt mycket. Sen har jag fått ganska bra kontakt med mina lärare och det är alltid en fördel.

I övrigt har jag underbara kompisar här redan och solen skiner och livet leker. Förra helgen var jag och Kelly inne i NYC och fick en heldag med hennes bror som går på NYU som guidad oss runt precis hela stan. Vi såg Frihetsgudinnan, Wal Street, Central Park, Grand Central, State Island, Ground Zero, Rockefeller Center och mycket mera. Det var en helt perfekt dag med perfekt sällskap. Kelly är min bästa kompis här borta och vi har väldigt kul tillsammans och gör allt tillsammans. Hon är från LA också så vi har en del gemensamt från det också. Även om vi är ganska olika ibland så kompilterar vi varandra och har kul tillsammans. Jag har andra bra nyheter också men jag tror jag ska vänta med att dela med mig av dom i bloggen just nu men det kommer.

Imorgon är det som sagt tävling igen så nu borde jag packa klart och gå och lägga mig för bussen går sju i morgon bitti. Sedan är det helg vilket känns underbart skönt!

fredag 3 september 2010

My first two weeks at Mville feels like months not weeks and it is a new start of something new and I like it

Det här gått två veckor knappt det, det känns däremot som att det har gått månader, terminer. Skolan ligger väldigt isolerat en bit utanför NYC och det är verkligen en värld för sig själv, men jag gillar det verkligen här. Väldigt mycket har hänt och det är väldigt mycket nytt och det är svårt att sammanfatta allt i ett inlägg men jag ska försöka.

Första veckan så var det bara träningar och orientation. Massa aktiviteter varje dag och information. Vi tränar två gånger per dag, klockan sju och fyra. Tränigarna håller inte alls lika hög kvalité som jag är van vid men det funkar. Folket i laget är däremot underbara! Jag umgås väldigt mycket med dom och jag har verkligen kommit in i laget väldigt bra. Vi gör allt tillsammans. Imorgon tävlar jag för första gången, någonstans ner mot Philadelphia. Jag vet väldigt, väldigt lite om tävlingen och i vilken form jag är i så vi får verkligen se.

Vädret har varit bra och dåligt, det beror på hur man ser på det. Det började med att vara helt okej runt 20 grader men mulet tyvärr men nu har det i en och en halv vecka varit 30-35 grader och stekande hett. Det är inte bättre kan jag säga. Mer outhärdligt. Redan klockan sju på morgonen för första träningen så har det varit 30 grader varje dag denna vecka, helt otroligt.

Min första skolveckan är precis avslutad och jag tar 6 kurser, mer än vad jag burkar men jag hoppas jag klarar av det. Det bästa är däremot att jag verkligen gillar mina kurser och mina lärare, visst blir det mycket jobb men jag tror jag kan klara av det. Jag läser public finance, corporation finance, comparative politics, intro to political science, computer concept for business och intermediate microeconomics. Jag måste bara komma in i pluggandet igen för jag är verkligen inte inne I det än. Så det blir nog att lägga lite tid på det nästa vecka.

Allt på skolan känns väldigt bra. Alla är väldigt trevliga och drivande i en hel massa olika saker. Det finns en miljon aktiviteter och klubbar och organisationer att delta i. Jag måste göra 30 timmar community service för ett av mina stipendier och de har jätte mycket olika saker man kan få timmarna tillgodoräknade för. T ex så har de en FN utflykt varje torsdag när man åker in till NY och huvudkontoret. Tyvärr har jag lektion då men de har det varje termin så jag kan göra det nästa om jag lägger mitt schema utifrån det. Dessutom ska jag nog hjälpa till med en insamling för offrena i Pakistan, vilket ska bli kul. Det finns så mycket man kan göra och vara delaktig i här vilket är väldigt kul. Det är bara tiden man inte har men en del ska vi nog hinna med.

Jag har redan skaffat massa nya kompisar och det känns väldigt bra alltihopa. Jag trivs helt klart i min lilla värld här borta. Jag ska försöka uppdatera oftare men vi får se. Jag är väldigt lite på mitt rum och ännu mindre framför min dator vilket är ovanligt men ett bra tecken skulle jag väl tro också.

Nu ska jag ladda inför imorgon för bussen går sex på morgonen. Så jag ska väl upp om alldeles för få timmar. Bilder och uppdateringar kommer mer som sagt. Men jag lever och jag trivs!

onsdag 1 september 2010

Updates for over there

Nu har jag varit i NY i en och en halv vecka. Tiden går fort men ändå känns det som om jag varit här hur länge som helst. Mycket har hänt och jag trivs verkligen! Däremot har det varit för varmt för att spendera en minut på rummet, 35 grader i skuggan. Dessutom har jag inte haft internet eller tid. Det har varit så mycket annat som hänt, så därav min verkligt dåliga uppdatering. Jag ska uppdatera snart och ni ska få veta hur det är over there för eller senare. Ha bara lite tålamod. Det kan vara värt att vänta på!

måndag 23 augusti 2010

23 augusti - I am back in the States but not in the same state

Jag är tillbaka men ändå inte tillbaka, som jag sa till Sofia när jag satt i taxin från flygplatsen igår kväll. Det är med blandade känslor måste jag säga men jag är förväntansfull. Flygresan igår gick bra men 6 timmar i Amsterdam var inte allt för kul själv. Till slut kom jag i alla fall till staterna med all packning och allt. Eftersom vi inte fick flytta in förens på måndagen bodde jag på hotell första natten, samma hotell som förra gången jag var här. Dyrt men det låg bra och jag sov väldigt gott den natten. Helt slut och jetlagad somnade jag tidigt efter att jag fått i mig lite mat.

Imorse blev det frukost på hotellet och sedan iväg till skolan för att checka in. Jag fick mitt rum som faktiskt var bättre och större än jag förväntat mig. Visst nu är jag själv så då är det skillnad men ändå. Det är bara ett fåtal som får flytta in nu en vecka innan skolan börjar och det är de som är med i en höstsport, alla andra flyttar in till helgen. Så det är ganska lugnt på campus men de jag har träffat är väldigt hjälpsamma och trevliga. Jag fick packat upp allt även om det är lite provisoriskt när jag inte har galgar och annat. Jag har även valt det bästa skrivbordet vid fönster! Min rumskompis, som kommer på fredag/lördag, paxade nedre sängen i våningssängen så då tog jag det bästa skrivbordet. Inte mer än rätt.

Vi hade team möte och jag fick träffa alla i laget för första gången. Laget är inte så stort och en ganska intressant blandning av folk. På träningen insåg jag att jag kommer ju i alla fall inte ha svårt för att vara topp sju eller fem bland tjejerna. En annan ny tjej däremot verkade helt okej och två andra som varit med innan men tyvärr har de varit skadade i sommar och i sprungit så mycket. Vi får väl se när vi väl börjar tävla hur det går, vilket redan är nästa helg den fjärde. Killarna verkade inte överdrivet bra eftersom både jag och den andra nya tjejen höll tempo med dom men man vet ju aldrig. Däremot är jag så van vid att ha en miljon efter övningar och stretching osv. men det var inte mycket och jag tror inte vi kommer ha något sådant faktiskt. Bra för det tar kortare tid träningspassen men dåligt för jag vet hur viktigt det är för att bli bättre.

Sedan hade vi middag i kafeterian och nu sitter jag här väldigt trött och jetlagad och kommer nog somna snart vilket jag också behöver för imorgon är det träning bright and early klockan sju. Det är något jag måste börja vänja mig vid, för sju är tidigt. Men det är faktiskt bättre nu när jag är jetlagad åt det hållet för sju est coast time är ett på dagen hemma i Sverige. Men bara ordet sju (på morgonen) får en ju att rysa.

I övrigt känns det bra men annorlunda på den här kusten. Värdet är regnigt och molnigt och runt 25 till 20 grader. Det ser ut som hemma i Sverige här ute faktiskt, väldigt likt. Människorna är trevliga. Skolan verkar bra och det är ett väldigt rofyllt område. Långt ifrån Del Playa i Isla Vista, i Santa Barbara! Det här blir nog på många sätt den andra sidan av hur collegelivet i USA kan vara.

Förresten har jag fått något jag alltid velat ha: Ett fönster jag kan sitta i! Är det inte underbart! Det är något jag alltid drömt om att ha i min framtida lägenhet. Där man kan sitta och kolla ut över omgivningen, det är en sådan rogivande plats oavsett var fönster är. Nu ska jag däremot gå ner för att göra mig i ordning och gå och lägga mig så jag orkar med att stiga upp tidigt imorgon.

söndag 15 augusti 2010

15 augusti - From West to West to East!

Jag åkte från den amerikanska västkusten och Santa Barbara, till den svenska västkusten och Göteborg och nu om en vecka byter jag ännu en kust fast till den amerikanska östkusten och New York!!!


From the American west coast and Santa Barbara...

...to the Swedish west coast and Gothenburg ...

...and now to the American east coast and New York!

Jag har hunnit med mycket under mina veckor här hemma i sommar-Sverige. Jag har jobbat, träffat kompisar och familjen, njutigt av allt Sverige har att erbjuda - från soliga sommardagar till regniga typiskt svenska sommardagar, firat födelsdagar och studenter, svensk kräftskiva, fyllt 21 (jag kan äntligen lagligt gå ut och köpa alkohol i USA), kommit in på Handelshögskolan i Göteborg (men som sagt jag tackade nej) och framförallt haft det längsta sommarlovet i hela mitt liv vilket har varit väl behövligt. Men nu börjar det gå mot höst och nya äventyr väntar!

Nästa söndag, tidigt tidigt, bär det alltså av till the City, the Big Apple, NY, världens huvudstad, NYC eller kalla staden vad du vill för kärt barn har många namn. Det är i alla fall den här staden som jag nu kommer bestämt mig för att bosätta mig i det kommande två åren, eller i alla fall fram tills december när jag åker hem till Sverige över jullovet.

Skolan börjar den 31 augusti men vi har försäsong med Cross Country laget som börjar redan den 23 augusti så därför flyger jag iväg om en vecka. Det känns bra men väldigt nervöst och nästintill overkligt att augusti faktiskt har kommit och ett nytt kapitel i mitt liv börjar. En ny stad, skola, kurser, kompisar, lag, boende, klimat m.m. Allt kommer bli nytt och väldigt annorlunda mot Santa Barbara men helt klart spännande.

Jag kommer fortsätta hålla omvärlden uppdaterad här igenom min blogg som vanligt, även om det kan bli mer sällan men det beror helt på. Det är många frågetecken men nu ska jag börja packa inför mitt stora äventyr som snart är här. Så forsätt följ min blogg och hur jag fortsätter leva min amerikanska dröm, om så i en annan stad.

The End - on my time in Santa Barbara!

I lived my American Dream in Santa Barbara
August 2008 - May 2010

...but I'm not going to stop living my American Dream.
This was just a chapter coming towards an end.

lördag 5 juni 2010

Summer Break!

Nu är det slut på mitt äventyr i Santa Barbara. Det är självklart väldigt tråkigt men allt har ett slut och jag kommer alltid minnas den här tiden med ett leende på läpparna. Jag är så glad att jag fick göra det här och tog chansen. Något jag rekommenderar starkt.
.
Mycket har hänt: jag har fått vänner för livet, lärt mig bättre engelska än jag någonsin skulle kunna drömma om, sett platser jag bara annars drömt om, börjat med ett helt ny sport, lärt mig massa annat både skolmässigt och personligen och framförallt Jag har verkligen levt My American Dream! Visst har det varit upp och ner i perioder men livet är inte smärtfritt oavsett vad du än befinner dig, glöm inte det.
.
Jag är nu hemma i ett soligt sommar Sverige och har äntligen sommarlov. Till hösten ser det ut som jag ska ge mig ut på ännu ett äventyr men jag byter the west coast mot east coast och New York. Jag kommer uppdatera mera sedan om vad livet tar mig, för den som är intresserad.
.
Nu ska jag däremot ta ett välförtjänt lov, och det gäller även från bloggandet. Om du däremot har några frågor om utlandsstudier eller något annat är det bara maila mig
.
Trevlig Sommar!

måndag 31 maj 2010

31 maj - Everything comes to an end…

Jag fick ihop mina grejer och jag och Emily kom iväg vid tio där hon skulle släppa av mig till flygbussen. Ingen av oss hade väl egentligen kunnat förstå att vi faktiskt skulle säga hejdå förens det väl kom. Vi båda grät massor och vi insåg att vi faktiskt inte kommer se varandra på ett bra tag. Jag hade inte klarat av saker utan att ha haft henne under dom här åren och inte hon hade inte klarat av att gå igenom det hon har gått igenom det senaste året utan mig. Vi är som syskon och vänner och rumskompisar och vi har verkligen delat allt. Hon är en av dom underbaraste personerna jag vet. Vi sa hejdå med dom sista orden ”At least we get to see each other when we get married.” För vi ska i alla fall komma på varandras bröllop men jag vet att vi kommer ses innan dess. Hon har påverkat mig på så många sätt och har alltid funnits där, Emily var helt rätt person för mig att flytta in hos i precis rätt tid. Det var ett väldigt sorligt hejdå.



På bussen ner till LA grät jag massor. Jag pratade med alla en sista gång på mobilen och tittade ut över den plats som jag idag kan kalla hem och som alltid kommer ha en så stor plats i mitt hjärta. Det var en tung bussresa ner.

Väl nere på LAX fick jag till slut checkat in allt mitt bagage och kommit till gaten och allt. Jag skulle träffat Sofia på flygplatsen men vi var för långt ifrån varandra och hade för lite tid. Istället kämpade jag runt i gaten med all mitt handbagage, som var mer än för mycket.


Flygresan var lång och det var många tårar som fälldes under resans gång och få timmar jag sov. Till slut kom jag hem till Sverige och Landvetter på tisdags eftermiddagen. Helt utmattad men med en lättnad att jag fått med mig allt hem. Jag är alltid lika glad och förvånad att jag faktiskt kommer hem i tid med alla mina saker och utan att ha missat något på vägen. Så nu var det definitivt slut på resan som har förändrat mitt liv och som jag alltid kommer vara väldigt tacksam för att jag faktiskt fick genomföra.

söndag 30 maj 2010

30 maj - My very last day in Santa Barbara

Idag var alltså den dagen här, dagen som jag aldrig trodde skulle komma men som en dag ändå skulle komma. Min sista dag i Santa Barbara, min sista för den här gången. Jag vet att jag kommer komma tillbaka och hälsa på men det kommer aldrig bli detsamma och nu var det slutet på det här äventyret.

Jag och Emily gick på en sista promenad upp till Mesa till Crazys och Blenders. Sedan blev det en sista sväng ner på stranden för att göra ett sista försök att bli brun innan man åker hem. Jag har aldrig sett så mycket folk på stranden i hela mitt liv. Visst det var söndag men det var till och med nästan så man kände att det var Sverige känsla på det, med massa folk packade på stranden. Det händer aldrig annars här.




Sedan var jag bara tvungen att gå hem och packa klart vare sig jag ville eller inte. Men det var ju min sista dag så jag hade inte så mycket val. Det tar sådan tid också. Jag och Emily skulle åkte Downtown och gjort manikyr och pedikyr men det blev knappt om tid så istället lagade vi middag tillsammans och hade en hemma kväll. Det blev film och grejer vilket inte var helt fel heller. Det är helt sjukt att vi har bott tillsammans i ett och ett halvt år mer eller mindre och nu var det sista kvällen vi hade tillsammans. Hon känner mig bättre än många andra någonsin har eller kommer vara i närheten av att göra. Hon är en underbar rumskompis och vän och jag kommer sakna henne. Hon är däremot nästan mer av en syster än en kompis, även om hon är som en kompis också. Men när man bor så nära under så läng tid binder man andra band än kompisar kan göra.

Jag gick sedan på en sista kvällspromenad och tittade ut över stan och skolan. Imorgon skulle jag bege mig härifrån…

lördag 29 maj 2010

29 maj - One last night out and a sad goodbye

Jag fick en sista löprunda på morgonen. Det blev en runda på stranden och jag kommer verkligen sakna det här. Resterande av dagen ägnade jag mig åt packningen och städning och annat. Det är så mycket att tänka på när man verkligen ska lämna allt för alltid typ. Det blev lite solning också, man får ju passa på, eftersom man aldrig vet vad Sverige kan erbjuda i sommar.

På kvällen skulle jag träffa Fabian efter han slutat jobba. Min första amerikanska kompis i stort sätt. Han har alltid varit där under dom här två åren och oavsett om vi inte setts så mycket ibland så har vi alltid setts mer eller mindre. Vi är väldigt olika men ändå är han så otroligt snäll, även om han kan vara lite blåst ibland, och alltid en vän som ställer upp. Han kom över efter jobbet och jag hade en present till honom. Han älskar Sverige mer än jag och någon svensk faktiskt gör så jag hade en Sverige tröja som jag ändå inte vill släpa hem. Så det var en väldigt uppskattad present faktiskt.


Amber, Fab and me during my first semester '08

Sedan åkte vi Downtown och åt och gick en sväng innan vi åkte upp på en svensk-fest uppe på Mesa. Det var inte mycket till fest men ën del folk och faktiskt riktigt kul. Sedan när jag skulle gå hem var jag tvungen att säga hejdå till Fabian. Det var faktiskt lite sorligt men vi kommer ses igen. Antingen i Sverige eller i USA, det är mer den stora frågan än om. Men det lär ju ta ett tag men helt klart kommer det hända.

28 maj - The packing has began

När man börjar vänja sig vid att sova mer och länge så är det kört, då kommer man aldrig upp. Även om det kanske är ett tecken på att jag behöver sömnen men ändå. Jag kom iväg ut på en morgonrunda i solskenet. Det var en fin dag idag vilket var bra för det har varit lite halvt det senaste. Jag kommer sakna löprundorna ute efter havet med solen i ansiktet och en svag havsbris kommande in från havets slående vågor mot havskanten.

Sen gick däremot solen i moln för några timmar vilket i och för sig passade ganska bra för jag var tvungen att vara inne och försöka börja packa. Det är så svårt att veta hur mycket saker jag kan ta med mig och inte. Så det här med packningen är ett problem. Jag fick rensat ut en hel del i alla fall vilket inte var fel. Ibland undrar jag varför jag släpar runt saker runt halva jordklotet som jag ändå inte använder så nu försöker jag rensa borta sådant. För vilket slöseri egentligen. Det tråkiga är bara att mycket får jag bara slänga som faktiskt inte är något fel på men det finns ingen som har rätt sko eller klädstorlek som mig av mina kompisar. Så jag ska nog köra iväg en hel del till Goodwill, så det går till välgörenhet i alla fall. Däremot kom jag på att de har en second hand affär i stan som säljer märkeskläder från privatpersoner och sedan säljer de till sina kunder. Så jag plockade ihop en del dit för att se om de kanske vill ha något. Jag och Emily åkte Downtown och jag gick in med en del och de ville faktiskt ha två av mina klänningar vilket jag fick lite pengar för vilket inte var helt fel. Ganska bra deal!

Vi åkte sedan upp och köpte mat på Crazys och spenderade kvällen med att se på Twilight! Nu har jag bara en helg kvar här innan jag är hemma! Hjälp! Det är så snart…

torsdag 27 maj 2010

27 maj - Sex and the City

Jag kom iväg på ännu en löprunda ännu en morgon och det börjar kännas lättare nu vilket är skönt även om jag har en del träningsvärk och är lite stel. Sedan blev det brunch och göra sig i ordning för att gå ner till stan senare med Emily. Hon är typ den enda kvar här nu så vi umgås en hel del nu. Vi tog en promenad ner och det var faktiskt soligt när vi väl kom iväg vilket var skönt. Först blev det en sväng i några affärer, ja jag shoppade men jag kunde inte låta bli och det var bara en tröja. Sedan gick vi och oss i solen och njöt av en kaffe. Det är något av det bästa jag vet. En fika på en uteservering i solen!

Igår var premiären av Sex and the City och jag ville gärna se den så jag bjöd Emily på det för hon är en sådan underbar rumskompis och vän. Filmen var bra men väldigt lång, typ två och en halv timma. Det är så kul för man tror verkligen men själv lever det livet för ett tag. Springa omkring i NYC i högklackat i en outfit som ingen annan kan bära upp förutom dom. Men man kan ju drömma om att få leva det livet. Filmen var helt klart sevärd om man gillar SATC såklart.

Filmen var som sagt längre än vi trodde så vi var rejält hungriga när vi väl kom därifrån och började promenera hemåt. Det blev därför en sväng upp till Crazys för mat där. Väldigt gott! Nu är vi båda helt slut och somnar nog vilken sekund som helst och drömmer om livet på Manhattan.

onsdag 26 maj 2010

26 maj - Shopping day

Tanken var att jag skulle träffa Freddy idag men så blev det inte för han var tvungen att åka ner till Ventura med sin pappa för något. Sedan skulle jag träffa Chris men han hade redan åkte hem så det var inte så mycket att göra åt. Alla har typ lämnat SB nu mer eller mindre och det är väldigt tomt här. Jag önska Sofia var här för det hade varit så mycket roligare. Nu spenderar jag mest tiden själv och med Emily när hon inte är i skolan för ingen annan är här. Det gör det däremot lättare att lämna SB sen för det är inte så mycket att lämna förutom själva stället i sig. Däremot har jag noll hemlängtan vilket faktiskt är ganska konstigt.

Jag gick ut på en löprunda och sedan gick jag ner till State St för att handla en del saker jag behöver innan jag åker hem. Det hela slut med att jag inte hitta någonting av vad jag skulle ha utan shoppade en klänning och en tröja till mig själv. Så det får bli att jag fixar det andra imorgon kanske.

Jag fick sålt lite till av mina saker idag: min stol och min förvaringsbox vilket var bra. Nu har jag bara sängramen kvar att sälja och förhoppningsvis kommer en tjej och köper den imorgon.

Jag och Emily tog en roadtrip ner till Ventura på kvällen för att åka till Target! Target! Ännu mer shopping vilket inte verkar vettigt alls när jag är så oroad för att få med mig allt hem. Men jag hittade en del kul som jag ville ha så det fick bli så.

Idag var det konstigt ont-i-huvdet-väder. Det skulle regna men det gjorde det aldrig. Det var bara halvmulet men ändå ganska varmt. Sådant där jobbigt väder. Jag hoppas fortfarande på beach väder en sista gång innan jag åker hem i alla fall. Det hade varit bra.

tisdag 25 maj 2010

25 maj - It's sunny but it's cold but itn't raining, yet

Imorse var jag ute på en löprunda och jag hade faktiskt träningsvärk i benen vilket kändes konstigt efter en kort runda igår men så är det ju i början. Jag ska försöka göra några korta rundor nu i några veckor så jag kan börja sen på allvar i mitten av juni med försäsongen.

När man bara har en vecka kvar så får man använda vad man behöver så idag laga jag pannkakor till mig och Emily för lunch. Det är kul när man faktiskt har tid att göra sådant. Sedan var jag på skolan för, förhoppningsvis sista gången, och fick mina slutbetyg skickade till NY.

Idag har det varit soligt men det är kallt. Vinden är kall även om vinden har lugnat ner sig. Det blev däremot inget beach väder direkt för mig och Emelie vilket var lite synd. Jag vill ju jobba å brännan innan jag kommer hem men förhoppningsvis blir helgen varmare. Det regna i SF idag däremot och det ska komma hit imorgon.

Emelie kom förbi sedan och vi gick upp till Mesa och hade Blenders, så gott att jag inte har haft det innan. Sedan åt vi middag där uppe. Det var kul att se henne en sista gång innan vi båda åker hem till Sverige även om jag kanske ser henne i sommar där hemma.

Nu blir det lite Gossip Girl för att komma in i mer NY stämning.

måndag 24 maj 2010

24 maj - Goodbye but not goodbye

Imorse var jag uppe tidigt för Sofia skulle komma förbi en kort stund och säga hejdå innan hon skulle lämna SB med sina föräldrar. Det var kanske sista gången jag såg henne nu men förhoppingsvis ses vi på flygplatsen på måndag för hon flyger hem samtidigt med sin familj som jag flyger men det är inte samma plan. Så det var ett hejdå men inte ett hejdå och för den delen säger jag inte hejdå, jag säger vi ses!

Sedan skulle jag säga hejdå nummer två för dagen till Cameron som skulle ner till Newport idag för han ska börja jobba där nere. Men det var också bara ett hejdå men inte ett hejdå för han kommer tillbaka hit upp i helgen så då kan jag se honom igen.

I övrigt har jag fått fixat med en hel del saker och dessutom varit ute och sprungit för första gången på tre veckor! Det blev en löprunda på stranden och det kändes helt okej förutom att det blåste väldigt mycket idag igen. Jag har börjat rensa bland mina grejer också vilket behövs för jag har en hel del att gå igenom.

Idag är förresten exakt en vecka tills jag kommer hem till Sverige och lämnar SB! Wierd!

söndag 23 maj 2010

23 maj - Sunday without anything I Have to do, isn’t that just wonderful

För en gång skull är det söndag och jag har inte haft något söndagsångest och inget jag bara måste göra. Det är så skönt, måste jag medge. Så idag gick jag först på en morgonpromenad i solen efter på stranden innan jag prata lite med mamma och pappa på Skype. Sedan tog jag och Emily en promenad upp till Mesa och satt på Good Cups och drack kaffe och hon plugga och jag läste i min bok. En väldigt skön söndag utan några måsten. Det blåste däremot väldigt mycket idag som igår. Det är väldigt fint väder och skulle varit väldigt varmt om inte vinden var så himla kall. Förhoppningsvis så blir värdet bättre i veckan. Solen skiner i alla fall vilket är skönt. Jag har ändå fått gjort en del bra saker senare idag som jag annars bara har skjutit upp. Nu ska jag tillbaka till att njuta av mitt sommarlov!

lördag 22 maj 2010

22 maj - The day after and A day at State St

Nu har jag på riktigt sommarlov känns det som när skolavslutningen också är över och det är helg. Jag och Emily gick till gymmet först på morgonen eftersom idag var sista dagen det skulle vara öppet. Vi fick ett bra träningspass genomfört och gick sedan hem för att göra oss i ordning och sedan ta en promenad er till State St. American Apperal hade en stor lager försäljning så vi skulle dit och kolla in den. Det var mycket saker och mycket folk och fint väder men fortfarande väldigt blåsigt. Jag fick köpt en tunn, silkig vinröd jacka för tio dollar som annars hade kostat de sex dubbla skulle jag tro. Emily fick också köpt en del. Hon skulle sedan jobba så hon gick hemåt men jag stanna en stund längre och gick i lite affärer men jag insåg att jag faktiskt inte var på shoppinghumör så jag gick tillbaka. Jag köpte lite mat på vägen hem som nog var det sista jag behövde innan jag åker hem.

Väl hemma laga jag massa mat vilket faktiskt var ganska kul för jag hade tid och ork. Jag var bjuden till en fest ikväll men jag hade ingen större lust att festa och var faktiskt ganska trött. Så istället blev det en Gossip Girl kväll hemma.

fredag 21 maj 2010

21 maj - Graduation Day!


Imorse åkte Leigh så dag var sista gången jag såg henne nu. Det kände lite kontigt att jag inte kommer se henne mera. Men det var inte alls så jobbigt att säga hejdå ändå för ärligt talat har vi aldrig varit så där jätte nära. Vi har alltid fungerat att bo tillsammans men aldrig varit särskilt jätte nära kompisar. Nu har jag mitt egna rum och dessutom är det väldigt lite saker kvar i lägenheten nu när Leigh har flyttat sina och jag har sålt en del av mina och Emily också. Det hela börjar gå mot sitt slut.

Idag var alltså den stora dagen, Graduation! En riktigt amerikansk skolavslutning. På morgonen så hade vi övning inför eftermiddagen. Jag kände typ ingen som faktiskt skulle gå ut nu och som skulle vara där vilket var ganska tråkigt men när jag kom dit mötte jag Chris vilket var kul att se ett familjärt ansikte. Sedan träffa jag en del jag känner så där halvt och har haft lektioner med. Först var det frukost i kafeterian och sedan så gick vi upp för att gå igenom hur det hela skulle gå till, hur vi skulle gå och liknande. Det hela tog så där två timmar ingefär. Sedan hade jag lite tid där elammen tills vi skulle vara tillbaka.

Det var Emelies födelsedag idag också så jag gick dit upp med min present till henne och dessutom min kamera för hon skulle få äran att ta kort under avslutningen. Hon och alla tjejerna i laget skulle komma vilket var kul, även Emily. Jag tog sedan en nap och åt och gjorde mig i ordning för att gå iväg.

Vi träffades alla och gjorde oss klara och sedan ställde vi upp för att tåga in. Det var fint väder men väldigt blåsigt, om det inte hade blåst så mycket så hade det var helt perfekt. Istället fick alla i stort sätt hålla i sina fyrkantiga svarta studentmössor i amerikansk anda. Det var mycket folk där och jag önskade faktiskt att mina föräldrar hade varit där när jag såg alla andras där.




Deta hela började och bland det första som hände var att Presidenten höll sitt tal. Jag var ganska nervös inför det för jag visste att jag skulle bli nämnd men inte i vilket utsträcking eller vad hon skulle säga om mig. Först pratade hon länge och två studenter på skolan och sedan nämnde hon mitt namn och jag fick ställa mig upp där mitt ibland folkmassan och hon berättade hela min story i stort sätt, om hur jag kom hit att jag hade sprungit för skolan och att jag nu går ut med 4.0 i betyg och ska försätta plugga i NY till hösten. Hon pratade i stort sätt i fem minuter om mig och jag har en av de fyra totalt hon pratade om. De andra var personer som hade blivit accepterade till IVY Leages skolor som NYU och Colombia University och även de någon som skulle börja på UCLA och Berkeley. Jag har nog inte insett vilken prestation jag faktiskt gjort under mina två år på SBCC. Jag var väldigt hedrad av att bli omnämnd på det sättet. Tanken slog mig också att undra vilka skolor jag faktiskt hade kunnat komma in på om jag hade sökt. Vi gick sedan upp och fick våra namn upplästa och våra diplom. Det hela var en enorm upplevelse och jag är väldigt glad att jag gick, Det enda hade varit om mina familj faktiskt hade kunnat vara där speciellt eftersom jag var speciellt omnämnd inför alla där vilket var väldigt mycket folk.

Efteråt gick jag snabbt hem för att förbereda mig inför kvällen. Jag och tjejerna i laget skulle ner på en fest en bit nedför gatan, som en kille i laget kulle ha. Det var kul att se så många där och många från laget. Däremot är vi i USA, så vad hände inte? Jo polisen kom vid elva. Det var väldigt segt och vi bestämde oss för att åka ut till IV. Vi hittade en bra fest men sedan också en bra skjuts hem så vi var inte allt för länge där ute. Jag hade stannat längre men de andra ville tillbaka så vi åkte hem igen. Det var en halvbra kväll men en väldigt lyckad dag annars.

Det var däremot slutet på en två årig period i mitt liv. Nu har jag lite mer än en vecka kvar att njuta av min sista tid i SB innan nya äventyr väntar.

torsdag 20 maj 2010

20 maj - It cannot be much better than a picnic on the beach until sunset with my bestfriend

Nu har jag sommarlov! Jag sov länge och gick sedan till skolan för att möta min student advisor för att få skrivit på papper om att jag ska börja på ny skola i höst så att mitt visum och I-20. Det är mycket pappersarbete i det här landet för den som inte redan visste det. Hon skrev på papprena och det ska nu bli fixat. Dessutom så fick jag reda på att istället för att jag hade en skuld för mina sjukbesök så fick jag reda på att jag har en balans på 40 dollar som jag ska få tillbaka. Det hinner inte komma innan jag åker hem däremot men de lova att skicka det till NY sen när jag har en adress. Sedan fick jag order i stort sätt om att komma till den internationella student barbecuen för att fira att skolan är slut nu. Jag hade inga planer på att gå men de ville att jag skulle gå för att hon trodde någon skulle hålla ett tal om mig. Jag kände att jag var tvungen att gå även om jag inte ville så jag gick hem snabbt och bytte om. Väl där sen kände jag mig lagom lost och felplacerad. Det var god mat och allt så det var ju alltid nått. De var sen ingen som höll något tal vilket jag sedan fick reda på berodde på att hon på kontoret hade blandat ihop det med den riktiga graduation. För jag fick ett samtal igår där de tala om för mig att Presidenten/rektorn på skolan skulle nämna mig på graduation i hennes tal. Jag fick däremot inte veta vad hon skulle säga men att jag borde vara där!

Däremot fick jag väldigt bra nyheter där av en på financial office. Hon kom fram till mig och ”Det är du som är Sarah väl?!” och sedan prata vi en hel del. Hon berättade sedan om förra helgens scholarships reception som jag missade eftersom jag var i NY. Sedan säger hon att hon är så glad att jag fick dom två stipendierna, två?! Jag hade bara fått meddelat att jag fått ett men hon tala om för mig att hon var nästan hundra på att jag hade fått två. Så jag skulle gå upp till kontoret att se hur det verkligen låg till. Jag fick sedan reda på att jag hade fått två! Ett på 1000 och ett på 1500 dollar från SBCC. Det är verkligen pengar jag behöver och det var en väldigt bra nyhet.

Senare mötte och upp med Sofia och vi tog bussen upp till Crazys och köpte med oss lite öl och picknick mat och sedan gick vi ner på stranden och hade picknick tills solnedgången. Det var en sådan där perfekt eftermiddag kväll med en underbar vän som jag kommer sakna något enormt i NY. Hon är bäst!

onsdag 19 maj 2010

19 maj - Last day of school, last day at SBCC, last final!

Jag var så trött när jag gick upp på morgonen men det var sista gången för den här terminen jag skulle behöva gå upp och gå till skolan vid åtta. Vi fick tillbaka våra research paper innan vi skulle skriva vår final. Och jag fick jätte bra, 147/150! Dessutom sa min lärare att hon gärna hade velat ha en kopia av det för att kunna ha som exempel för hennes nästa klasser och att jag borde skicka in den till skolans essay/paper tävling för att det var det bästa reserach paper som hon hade läst den här terminen. Det kändes väldigt bra att få veta det innan jag skrev min in-class final, vilket gick helt okej. Jag tror jag kommer få tillräckligt bra på den för att inte behöva oroa mig för att jag inte få ett A i kursen.


Efteråt hade jag möte med coach. Jag har inte pratat alls med honom sen min säsong var slut och jag prata inte ens med honom efter min sista tävling så det var kul att äntligen få träffa honom. Jag berätta om NY och vi pratade sommar träning och liknande. Dessutom prata vi lite om orsakerna till varför jag alltid avslutar säsongerna ganska dåligt och varför jag aldrig är på topp just då. Dessutom rekommenderade han mig starkt att gå och ta ett järn-test för att se så att inte jag har järnbrist för han har varit med om väldigt många tjejer som helt plötsligt gör väldigt, väldigt dåligt ifrån sig på grund av järnbrist. Så det ska jag göra när jag kommer hem till Sverige. Alla symtom tyder på att det kan vara anledningen till min dåliga säsong och det är lätt att fixa om det är anledningen. Så det ska jag göra. Det var väldigt svårt sedan att säga hejdå till honom. De tyckte vi båda, jag grät och coach verkade tycka att det var ganska jobbigt. Han har blivit som en mentor och som en extra pappa för mig i stort sätt och framförallt han har lärt mig allt om löpning. Det är en person som har haft en väldigt stor del i mitt liv här borta, så att säga hejdå var inte det lättaste.

Efteråt gick jag och träna på gymmet, och sedan kom Sofia hit för att vi skulle ta en promenad ner till State Street. Det var fint väder så det var en skön promenad fram och tillbaka men när jag kom hem var jag så himla trött. Jag hade sommarlov nu men jag var helt slut. Cameron skulle komma över sen men jag tog en nap innan han till slut kom över. Vi såg en film och jag hade lovat att inte somna men det var väldigt nära. Efter att han hade gått så somna jag däremot på en sekund. Men nu har jag sommarlov!

18 maj - A day in-between my finals

Så idag hade jag ingen final utan en dag emellan vilket var skönt. Jag kunde sova längre. Jag tog sedan bussen ut till UCSB där jag mötte Emily. Vi gick runt på campus en stund innan vi åkte vidare till hennes Oma. Jag har inte sett henne på så länge så jag ville se henne innan jag åker hem. Så vi hade lunch, väldigt gott som vanligt. Sedan åkte vi hemåt Downtown igen.

Sista kvällen av plugg gick väldigt segt och tog sådan tid. Jag hade ingen motivation och ville bara att det skulle vara över. Så det blev mycket senare än jag hade tänkt för jag var så ofokuserad så det fanns bara inte. Imorgon är min sista dag i skolan!

måndag 17 maj 2010

17 maj - My first final is done!

Imorse hade jag min kommunikations final som bara var en inlämning och en klass diskussion. Så det var inget nämnvärt alls, men nu är det avklarat. Sedan gick jag och sålde tillbaka mina böcker och jag fick tillbaka mycket mer än jag trodde jag skulle få tillbaka på dom. 100 dollar i kontant så där bara, var ganska bra speciellt eftersom jag inte betala någonting för böckerna i stort sätt eftersom jag hade ett bokstipendium för den här terminen. Sedan fick jag postat lite tack kort och liknande.

Väl hemma gjorde jag mig bara i ordning för att gå iväg till gymmet. Jag måste börja träna verkligen. Så jag spenderade ett bra tag där även om det är ett av de tråkigaste ställena jag vet men jag tror jag sa vänta ännu lite till med löpningen faktiskt. Troligen till nästa vecka. Dessutom vill jag börja bli mer van vid att träna på gymmet med cross träning maskinerna och cykeln eftersom jag troligen kommer få en hel del sådan träning i NY eftersom vi där tränar två till tre dagar i veckan med dubbelpass. Däremot är det kortare pass än vad jag är van vid här så totalt veckovis kommer det nog ligga på ungefär detsamma. Dessutom var det riktigt tråkigt väder idag så inne träning var inte helt fel ändå.

Sedan har jag försökt, jag har verkligen försökt utan någon större lycka, att plugga det sista inför onsdag. Det är så svårt att vara så nära men inte riktigt framme. Jag tror aldrig jag varit så otaggad och ofokuserad någonsin inför att plugga. Det måste bli gjort däremot så imorgon Måste jag göra det. Jag kom en bit men jag gjorde massa annat istället. Jag ser verkligen fram emot onsdag eftermiddag! Då har jag sommarlov!

Imorgon är jag ledig och ska Plugga, ha lunch med Emily och hennes Oma som jag inte har träffat på hela terminen, träna och sedan får vi se om jag hinner något mer eller vad som händer. Idag är det förresten exakt två veckor kvar tills jag åker härifrån och kommer hem till Sverige och Göteborg. Jag landar på Landvetter den 1e juni.

söndag 16 maj 2010

16 maj - A nice day at State St and it almost felt like I was back home for a moment

Jag mådde väldigt dåligt när jag vaknade, i stort sätt kändes det som att en ångvält hade kört over mig och lite till, trots tio timmars sömn. Jag fick berättat för mamma och pappa om NY och allt.

Sedan städa jag och gjorde mig i ordning. Jag och Sofia skulle ner på stranden med vädret tillät inte riktigt det utan istället blev det en promenad ner till State St. där jag spenderade hela dagen. Vi bestämde oss för att ta en lunch upp på Andersen’s, ett danskt fika-frukost-lunch ställe i riktigt nordisk anda. Det var väldigt gott och för ett ögonblick kändes det som att vi satt på ett fik i Göteborg eller någon annanstans i Sverige/Danmark. Maten var god, omelett och smörrebröd, och efteråt köpte vi också med oss riktigt danskt wienerbröd. Det var en riktigt bra lunch!

Efter gick Sofia för att träffa sin pojkvän och jag skulle gå och fixa lite annat jag behövde få gjort. Egentligen skulle jag plugga idag men så blev det inte. Det blev shopping istället. Jag hittade ett par jätte snygga märkessandaler på en fin secondhand affär här i stan för bara 8 dollar. Dessutom blev det en klänning och en bikini på F21. Dessutom hittade jag sedan på vägen hem en väldigt snygg Banan Republic tröja i Angora, också second hand men i väldigt bra skick, för bara 4 dollar. Sedan blev det i stort sätt en sista sväng på Ralphs för den här tiden i SB, för lite sista kompletteringsmatvaror för de här två sista veckorna.

Det blev en heldag på stan och inget plugg så imorgon måste jag ta tag i det. Imorgon har jag förresten min första final i kommunikationen. Det är däremot bara att lämna in ett arbete och sedan har vi en diskussion men arbetet gjorde jag förra veckan så jag har allt redan klart. Så imorgon börjar sista veckan i skolan! Dessutom ska jag börja träna imorgon hade jag tänkt, i alla fall på gymmet för jag måste börja komma igång nu igen och försöka göra något åt den här hemska huvudvärken som aldrig släpper.

lördag 15 maj 2010

15 maj - Sometimes just Love flying and airports and sometimes I just Hate it more than anything

Upp klockan fem för att börja hemresan mot Santa Barbara. Att anmärk är att fem east coast time är två på natten west coast time. Så tidigt. Vi blev upplockade av coach och köpte med oss kaffe och bagels på vägen till JFK Airport. Bilresan in gick väldigt smidigt och jag var där i god tid. Jag sa hejdå och tackade coach och Patricia. Troligen ser jag dom igen men vem vet vad som händer. Det var ett väldigt givande besök, helt klart, och jag är väldigt glad att jag åkte även om det var en väldigt kort visit.

Jag älskar flygplatser när jag inte är hungrig eller trött men chansen att man inte är det är ganska liten i alla fall i slutet av en riktigt lång resa. Det hela började bra. Men det var en fem till sex timmars flygresa från NY till LA och jag sov som vanligt ingenting, och dålig mat eller i stort sätt ingenting. Vi kom fram tidigare än beräknat på LAX däremot men jag var väldigt trött efter att ha varit uppe redan då i över 12 timmar, och väldigt hungrig. Jag hade en lång väntetid i LA vilket var ganska segt. Så nära men så långt ifrån. Dessutom skulle Cameron hämta upp mig men han trodde jag skulle komma senare så han kunde inte nu. Jag var redan väldigt trött och pallade inte hela grejen. Jag hade kunnat fråga Leigh eller Emily men jag orkade inte be dom i sista stund. Så jag hoppa till slut på planet från LA till SB och tog en taxi tillbaka från flygplatsen.

Väl tillbaka i lägenheten så började jag packa upp lite men jag var allt för trött för det. Så jag tog en nap på en timma men att komma ur sängen sen var en helt annan sak. Inte det lättaste. Just nu är min kropp väldigt förvirrad vad gäller sömn, mat, dygnsrytm och rutiner. För det har blivit väldigt konstigt det senaste och det känner jag väldigt väl och just nu protesterar min kropp starkt mot någon som helst annat än vila och sömn. Jag ska försöka vila ikväll och imorgon en hel del så jag sen är redo för Finals Week och sedan sommarlov!

Cameron kom förbi sedan utan att höra av sig innan för han visste att jag var sur på honom för att han hade lovat men sen inte kunde hämta mig. Det hela mellan oss blir bara mer och mer komplicerat och jag försöker ibland göra det hela så smärtfritt som möjligt även om det är svårt och att bara stänga av är väl inte kanske inte det bästa men det är jobbigt. Dessutom vill jag inte ta upp vissa saker för jag vill inte tänka på det och vill inte höra det. Jag lever i en bubbla där det som inte är sagt inom bubblan inte heller existerar, även om man kan skymta det på andra sidan

14 maj Part II: The City!

Vi blev körda till tåget in som skulle ta ungefär en halvtimma till Grand Station. Nu sken solen och det var riktigt varmt, vilket var skönt. Så jag skulle faktiskt få komma in till NYC ändå vilket jag inte trodde vi skulle ha tid med. Vi kom ut på perrongen och steg in på Grand Station. Vilken byggnad! Väldigt fin och bara åsynen av allt folk springande och häktande till det ena och det andra fick mig att inse, nu är jag in The City! Patricia tog mig med ut genom stan och vi gick genom Time Square hela vägen ner mot Central Park! Jag älskar parker i storstäder och bara tanken på att någon gång få åka till Central Park har alltid varit något jag velat göra. Så var jag där. I stan är det enormt mycket människor och gatorna är fyllda av reklamskyltar, enormt höga byggnader och en puls svår att hitta någon annanstans. Inte ens LA kan jämföras med NY för här är allt så mycket mer kompakt och väldigt många fler människor och byggnader på en väldigt mycket mindre ytan. LA är så utspritt, men tryck ihop det och du har NY. På något sätt gillar jag det även om jag kan förstå folk som inte gillar det. Vi gick också förbi kontoret där Patricia har haft praktikplats hela våren, för ingen mindre än P. Diddy! Hon har varit hans assistent-assistent i stort sätt och aldrig mött honom i verkligenheten men skrivit hans autograf till hans fan, så hon hade autograf träning sin första tid där. NYC är NYC!

Det var ännu varmare sen och en perfekt dag i Central Park! Jag älskar redan den här parken. Det blev mycket gående under dagen men jag klagade då inte. Det var en riktigt bra dag måste jag säga. Vi hade tre timmar i stan och Patricia visa mig runt och fick gjort och sett väldigt mycket. Även hon sa att det var en av hennes bästa dagar där även om hon har bott här i två år nu. Till en början med var jag lite skeptisk till Patricia, en karismatisk men speciellt och utåtriktad tyska, men ju mer jag lärde känna henne ju er gillade jag henne. Hon var enormt trevlig och vi hade mycket gemensamt kom vi fram till även om jag aldrig hade kunnat gissa det om jag bara hade sett henne. Till slut steg vi in på Grand Station igen för att ta tåget tillbaka ut till Manhattanville College efter en minnesvärd dag i NYC.

Coach hämtade upp oss på stationen och vi åkte tillbaka till campus för att äta middag. Även då påmindes jag av hur skillnaden på matvanor kommer vara om jag börjar här. Inte så att de bara har pommes frites och hamburgare alls, men mer att det har väldigt mycket och mestadels mer onyttigt än vad jag burkar äta och dessutom alltid efterätt. Det är ju gott helt klart och finns ändå en hel del nyttigt också. Jag kommer slippa laga mat i alla fall vilket ändå är ganska skönt även om jag inte kan påverka vad det är för mat som serveras. Jag fick träffa en hel del folk på skolan och alla verkar väldigt trevliga och det är en ganska stor blandning på folk men en liten skola med få studenter över lag. Efter en lång middag var både jag och Patricia riktigt trötta efter en lång dag. Jag fick träffat ännu mer folk på skolan och lite insideinformation om folk. Patricia hängde sedan med mig till mitt hotellrum för hon skulle flyga tillbaka till Tyskland samtidigt som jag skulle tillbaka till Santa Barbara så hon skulle åka med oss till flygplatsen på morgonen. Så det var helt enkelt lättast att göra så eftersom vi var tvungna att gå upp vid fem på morgonen. Vi somna till ljudet av Forest Gump på TV innan vi stängd av.

Intryck från dagen, det är väldigt olikt Santa Barbara och SBCC. Jag försökte först jämföra ställena och skolorna men det lönar sig inte för det är bara olika. Jag gillar NY men jag gillar California. Manhattanville College är en lite skolan utanför en stad med en puls du inte hittar någon annanstans. SBCC är en stor skola i en lugn liten stad utefter havet i Kalifornien. Det känns ganska lönlöst att jämföra och egentligen spelar det ju ingen roll eftersom jag oavsett går ut från SBCC nu i vår ändå. Jag gillar däremot New York och skolan men det är annorlunda. Det känns däremot som att det finns väldigt mycket fördelar med det och möjligheter till praktik och att knyta kontakter och få ihop en bra utbildning där. Vi får se men det är ju helt klart ett alternativ högt uppe på listan. Den 20e augusti har jag sagt att jag är tillbaka där men vi får se.

14 maj - PART I: The School

Jag fick inte många timmar sömn men några i alla fall. Jag gjorde mig i ordning och gick ner för att äta hotell frukost. Det var den bästa hotell frukosten jag någonsin ätit i USA. De hade allt och mer där till. I vanliga fall är frukosten inte särskilt bra på hotellen i USA men den här var helt klart bra. Sedan gick jag och hämta mina saker för min enda riktiga dag i NY. Coach hämtade upp mig utanför hotellet och det ösregnade men var väldigt varmt. Prognosen hade sagt regnskurar, varmt och åska och dagen började väldigt mycket i det spåret. Vi körde upp till campus och jag fick först en lite tour runt omkring campus för att göra mig lite mer familjär med området. Det var ett litet campus med mycket natur. Skolan är väldigt liten så det var ju inte en stor surprise. Min favorit byggnad var ändå slottet, som är ett gammalt slott där allt administrativt tas hand om. Även Presidentens hus var väldigt fint. Allt var däremot väldigt olikt från SBCC, det kan man ju lätt säga.

Vid elva hade jag ett möte med en studievägledare för transfer studenter. Det var något jag hade oroat mig för mest innan för jag hade inte fått reda på alls hur mina kurser skulle gå över dit mot min degree. Däremot fick jag träffa en riktigt bra studievägledare och jag fick väldigt bra information. Jag behöver inte göra deras general education, utan den har jag avklarat genom min AA-degree på SBCC. Dessutom tillgodräknar de alla mina kurser förutom mina cross country och track and field kurser. Så jag får 56 units tillgodoräknade vilket är väldigt bra. Sedan kolla vi på vilken major som skulle passa mig bäst och kom fram till Finance men sedan vill de också att man har en minor eller en dubbel major helt. Så vi kolla på Communication eftersom jag har gillat det. Det hela verkade som att jag faktiskt kan klara av en dubbel major i Finance och Communication, och om inte annat en minor i Communication. Dvs. då får jag två utbildningar i stort sätt. Ett annat alternativ är att ha Sociology eller Anthropology som minor eller andra major. Det hela verkade väldigt genomförbart och bra vilket var skönt. Jag fick också fixat så jag dessutom får börja välja kurser redan i slutet av maj/början av juni.

Därefter blev det en sväng upp på Admission, i slottet, för att få papper och formulär jag behövde. Dessutom fick jag prata med Maria, som jag har haft en hel del mail kontakt med men som jag har haft väldigt svårt att få information ifrån ibland. Vi fick däremot en del utträtt vilket var väldigt bra. Det roliga var att var jag än kom så jaha det är du. Det är en liten skola, helt klart. Jag bli introducerad till en hel del personer och människor.

Sedan kom vi äntligen därifrån och vi mötte Patricia i cafeterian. Det är här alla äter, och de hade massa olika saker att välja mellan verkligen men det kommer bli en enorm skillnad om jag börjar där vad gällande mat. Här fanns då ingen spagetti och köttfärssås och havregryns gröt så långt jag kunde se. Vi åt för att sen ta oss iväg för jag och Patricia skulle till The City! NYC!

13 maj - So New York here I come!

Jag var tvungen att gå en kvart på min statistik lektionen på morgonen för att få slippa vår final. Så det var bara gå dit. Innan var jag och försökte få mitt boarding pass utskrivit och annat inför resa. Inför New York! Cameron hade lovat att hämta upp mig och köra mig till flygplatsen vilket var skönt så jag slapp ta en taxi eller oroa mig för hur jag skulle ta mig dit och om jag skulle vara i tid och liknande. Jag kom ut till Santa Barbara Airport i god tid. Jag hade inte insett hur liten den flygplasten faktiskt är men väldigt mysig flygplats. Jag fick sagt hejdå till Cameron som lova att han nog kunde hämta upp mig på lördag också.

Så då var jag på väg. Först flygresan tog två timmar till Salt Lake City. Jag fick se massa snö från fönster upp i bergen. Jag måste säga Salt Lake City verkade vara en ganska trevlig stad från vad jag såg. Höga snöbelagda bergstoppar och en stad nere i dalen. Jag hade däremot inte allt för mycket tid att kolla på det utan var tvungen att skynda mig till min gate för planet till NY. Jag hade bara 45 minuter på mig men det som hade ororat mig var helt lugnt, jag hade gott om tid. Så jag hamna ännu en gång på rätt plan. Nu för tiden börjar jag få väldigt bra flygvana måste jag säga, efter att ha flugit så mycket som jag gjort även om jag bara är 20. Det värsta med inrikes flyg i det här landet är att man inte får någon mat eller service alls i stort sätt även om resan tar väldigt lång tid. Filmer och mat kostar och på mitt flyg så tog maten slut de sålde så halva planet, inklusive mig, hade inte ens en chans att få köpa någon mat. Som tur var hade jag ett äpple och en apelsin med mig för jag höll på att dö. Jag tror knappt jag hade överlevt resan annars på fem timmar. Till slut var vi på väg ner mot landning mot ett upplyst kvälls NY. Väldigt vackert. Klockan var halv tolv deras tid men halv åtta min så även om tidsskillnaden bara är tre timmar är det en ganska stor skillnad ändå.

Jag var så nervös när jag steg av planet för om jag skulle hitta dom, visst jag hade ju deras nummer men ändå, och vad jag egentligen hade gett mig in på. Tränaren och Patricia stod där och väntade mig och det var inga problem att hitta dom. De var två personligheter måste jag säga men väldigt trevliga. Bilresan gick igenom NY och ut till Manhattanville College precis i utkanten av stan. Det kändes mer som jag var i Sverige med all natur och inte ett palmträd så långt ögat kunde nå. Till slut kom vi fram till hotellet jag skulle bo på och jag fick mitt rum. Vilket rum! Det var kök, vardagsrum, sovrum och badrum och stort nog för en familj. Det var väldigt fint! Jag hade två stora sängar i rummet och två stora TV apparater och helkök. Wow! Det var väldigt mycket mer än jag hade trott. De lämna mig och jag skulle bli upplockad på morgonen igen. Jag var så hungrig däremot så jag var tuvungen att gå ner och köpa något att äta för att överleva. Klockan var efter ett men jag var tvungen att äta. Därefter var det svårt att somna men till slut somna jag gott efter en lång dag och lång resväg till NEW YORK!

onsdag 12 maj 2010

12 maj - A good day on the west coast before I am living for the east coast!

Idag hade jag först engelska presentation på lektionen vilket gick bra. Jag har verkligen utvecklats och blivit så mycket säkrare på mitt språk under min tid här. Nu är jag inte ens nervös inför en engelska presentation, som om det vore en svenska presentation på gymnasiet. Det är en otroligt skön känsla och det känns verkligen som att jag har utvecklas när det kommit till den nivån.

På kommunikationen fick vi tillbaka vårt tredje arbete vi gjorde i kursen vilket jag också fick 100 % på. Sedan kollade vi på en film om Irak kriget. Det var en amerikan från Kalifornien som hade åkte individuellt dit och filmat attentaten i Irak under 2004, det var skrämmande och hemskt att se. Man kan inte förstå hur fruktansvärt situationen var och är där. Frågan är om man hade bott där om man verkligen hade orkat leva längre för mening med livet hade inte känts väldigt stor.

Efteråt gick jag hem och prata med mamma och pappa på Skype för att få lite hjälp med hur jag skulle packa inför New York! Jag åker imorgon och är väldigt nervös men har ändå svårt att förstå att jag faktiskt åker.

Efteråt gick jag upp till min statistik lärare för att visa mina anteckningar för att få extra credit. Visst jag behöver de egentligen inte men saken är den om han ska behandla mig som alla andra och låt mig göra vår final så ska jag också bli behandlad och ha samma chans att få extra credit som alla andra. Jag fick vänta ett bra tag men till slut kom han. Han sa jag vill inte se det, du behöver inte det, seröst. Men jag sa att om jag ska göra vår final så vill jag bli behandlat som alla andra och ha samma chans att få extra credit. Han fråga igen om jag kommer imorgon på lektionen. Jag sa jag kan komma för en kvart men inte längre för sen måste jag åka för att hinna med mitt plan. Och han gav med sig! ”Kom för en kvart imorgon och du slipper göra vår final, du får A”. Jag tacka och gick därifrån med ett stort leende på läpparna. Yeah! Ibland hjälper det att stå på sig och inte ge sig, plus lite tjat. Det funka i det här fallet i alla fall. Så nu kan jag lägga undan statistiken helt och hållet vilket är en sådan lättnad! Tro mig!

Sedan gick jag och skrev klart min kommunikations final inför måndag och skrev ut den. Så nu har jag bara en final kvar att fokusera på, den i engelska på onsdag om en vecka. Det känns väldigt skönt att bara ha en att fokusera på även om det är en del att göra inför den men jag har tid nu och slipper stressad med den när jag är borta i NY. Sedan var det ångeststund ett tag för packningen. Jag sola lite innan jag tog tag i det men det ser faktiskt ut som jag har fått ihop min packning nu ialla fall vilket är skönt. Jag ska ju vara borta så kort tid så det är ju egentligen inte mycket jag behöver även om jag behöver ha med mig kläder för alla tillfällen och väder.

Cameron kom förbi sen.
Vi prata mer om sommaren och framtiden och allt. Han åker till LA den 23e maj men är här igen helgen innan jag åker hem till Sverige. Det hela är bara väldigt tragiskt för han gör mig väldigt glad. Han hade varit värd att satsa på om det inte hade varit för att vi kommer befinna oss på två helt olika platser i världen. Han vill ha mig här, och jag vill vara här men det känns omöjligt i stort sätt. Vi får se hur de här veckorna blir men det är, som jag sagt hundra gånger, väldigt dålig tajming och väldigt tråkigt även om det är underbart nu. Han ska köra mig till flygplatsen imorgon vilket är skönt så jag slipper oroa mig för hur jag ska komma dit. Han är väldigt gullig när det gäller det och erbjuder sig alltid. Ibland vill jag bara inte tänka på hur kort tid det är kvar även om det är i stort sätt omöjligt.

Jag var uppe en sväng hos Alex med Emelie och några till. De skulle till Sharkeez men jag kände inte riktigt för att hänga på i och med att jag åker imorgon men det var kul att se dom ett tag i alla fall. För imorgon byter jag västkusten mot östkusten, here I come New York!

tisdag 11 maj 2010

11 maj - In fact it is not that long time left

Jag fick alla rätt på mitt statistik prov förra veckan! Jippi! Efter lektionen hade jag lunch på skolan med Sofia. Innan jag var tvungen att ta tag i allt som var tvunget att bli fixat idag. Papper att lämna in här och där och skrivas ut, samtal till coach Owens i NY och plugg. Jag fick ändå gjort en hel del idag vilket var bra. Imorgon måste jag packa däremot inför NY! Jag fick reda på att jag inte får sova på campus för de har nya strikta regler nu så jag har fått ett hotellrum på ett hotell precis i närheten vilket inte är helt fel det heller. I övrigt ska jag mest bli visad runt på campus och få prata med en studievägledare osv. Det känns väldigt overkligt att jag åker på torsdag måste jag säga.

Cameron var förbi en stund men inte så länge för vi hade båda massa att göra ikväll. Han har däremot fått reda på att han börjar jobba nere i Newport den 24 maj! Två veckor! Sen åker jag hem till Sverige om tre veckor. Hjälp! Jag är inte redo. Nu är det bara så mycket annat också så det är svårt att förstå någonting och liknande. Men det är ett faktum att tiden går väldigt fort och att det inte är långt kvar.

måndag 10 maj 2010

10 maj - I hate when people waste with my time

Nästsista måndagen jag behöver gå upp så tidigt men ändå var det så svårt. Engelskan nu förtiden bara består av att jag mår illa och har huvudvärk vilket är mindre kul. Vi var i våra grupper igen och jag är bara aldrig på humör för den där gruppen så det ska bli skönt att snart slippa det. Vi gick igenom inför vår final och jag trodde jag hade ganska bra kolla på vad jag ska skriva om men nu är jag bara väldigt förvirrad. Jag måste sätta mig och försöka få ihop den där uppsatsen.

På kommunikationen flumma vi bara och sedan prata vi om gårdagens historiska grej som hände ute på UCSB. Jag ville verkligen gå men det hela var på kvällen, efter bussarna slutat gå, ute på UCSB. Så jag kunde inte. De hade ett samtal genom broadcasting mellan studenter härifrån och studenter i Irak. Det var tydligen väldigt coolt och jag önska jag hade kunnat vara med där. Sedan skulle vi få tillbaka våra arbeten vi gjort för länge sen men då hade hon missat mitt arbete så jag skulle komma tillbaka vid tolv och få det då. Vid tolv kommer jag men hon har inte börjat läsa det. Så hon läser det då och jag får vänta. De tog henne tio minuter, för allt det jobb jag la ner på det, men jag fick väldigt mycket beröm för det och hon fråga om jag kan skicka över det till henne och ha som exempel för framtida klasser så dom kan se hur arbetet ska vara gjort. Det var kul att höra och jag fick som sagt 100 % på det.

Sedan gick jag till biblioteket för att skriva på min final för kommunikationen som ska in på måndag men jag åker ju till NY på torsdag så jag måste typ göra det innan jag åker. Jag fick däremot ganska lite gjort och var väldigt lätt störd. Jag har haft den här hemska huvudvärken och stressade känslan för länge nu. Det känns om jag går på socker och koffeinkickar hela tiden för att överleva. Dessutom äter jag väldigt dåligt och sover dåligt också. Jag vill bara att den här terminen ska vara slut nu! Snälla!

Jag kom hem sen för att senare skulle jag träffa Cameron för igår kväll fick han reda på allt om NY och ville höra mer om det idag så vi skulle ses efter att han jobbat klart. En och en halvtimma efter att han sa att han skulle sluta jobba hade han fortfarande inte hört av sig och jag var väldigt irriterad. Leigh fråga om jag ville med på gymmet och egentligen hade jag massa plugg men pallade inte och ville bara träna. Så jag hängde med och vi träna i en och en halv timma och det var precis vad jag behövde just då. Jag blir helt konstig av att inte träna. Dessutom hade jag en dålig dag överlag.

Han hade hört av sig när jag var på gymmet och sa att han hade spelat tennis efteråt men undra vad jag gjorde. Jag är så trött på folk som inte respekterar andra människors tid. Som att man ska sitta där och vänta på dom eller vad? Det var bara väldigt dålig tajmig också att pricka in och göra mig sur en dag som idag också. Dessutom är det hela NY resan snart och saker som måste fixas och sedan allt annat i skolan som måste bli klart nu så här i slutet. Pallar inte.

söndag 9 maj 2010

9 maj - Mother’s Day and Garage Sale

Jag vet det är inte morsdag i Sverige idag men här är det de så, Happy Mother’s Day Mummy!

Jag och Emily vaknade när klockan ringde vid åtta för att vi skulle göra i ordning för vår garage sale men vi var så trötta båda två somna om och vaknade senare. Det var ju vår garage sale så vi kunde ju bestämma när den skulle börja, även om vi i annonsen sa nio. Vid elva hade vi fått ut alla våra saker i alla fall och vi fick inte sålt så mycket men en del. Jag fick nog sålt mest som hade minst. Mitt skrivbord, en jacka, ett par skor, en ryggsäck, och nästan min byrå. Byrån ska nog grannarna ha men dom köpte den bara inte idag. Så jag fick ihop lite pengar i alla fall för visa saker jag ändå hade tänkt slänga annars. Vid två var vi ganska trötta på det hela så vi packade ihop och nu ser vardagsrummet ut som en stor garage sale. Det får nog vara så i veckan för vi tänkte försöka igen nästa söndag igen för idag var nog inte riktigt en toppen dag eftersom det var Mother’s Day och allt.

Cameron kom över sen, sen däremot vilket irriterade mig eftersom det inte var första gången. Vi skulle ner på stranden men det hade börjat blåsa så mycket så vi tog istället bara en promenad på stranden vilket var mysigt. Vi sågs inte allt för länge men en stund. Det hela känns ganska konstigt för han vet ännu inte att jag åker till NY på torsdag men jag vet inte hur jag ska säga det eller om, när, hur. Det hela känns mer som att vi bara kommer ses de här veckorna som är kvar och sen gå vidare med våra liv på olika håll. Det är nog inte riktigt meant to be, tyvärr. Men det betyder ju inte att vi inte kan ha kul och ses ändå fram till dess även om det är ganska sorligt men i stort sätt mer ett faktum tyvärr.

Sofia kom förbi senare en sväng för hon var ändå på skolan. Lite tjejsnack och sedan skulle jag försöka börja plugga men det gick ju halvt, väldigt halvt. Jag är ganska trött på skolan över lag just nu och vill bara kunna ha fritid och göra precis vad jag vill när jag vill men jag får nog vänta ett lite tag till tills det händer.