29 mars - A day with ups and downs

Dagen startade med ganska dålig nyheter. Jag hade fått ett mail med mitt Financial Aid Award från skolan i NY. Och jag hade inte fått några av de stipendierna jag i stort sätt var garanterad och det hela stämde väldigt dåligt. Jag försökte ringa hela morgonen till skolan för att få hjälp utan någon större lycka. Jag ringde tränare och prata in ett meddelande på hans telefon om att jag behövde hans hjälp och skickade honom sedan ett mail. Som det såg ut nu så räcker inte pengarna jag får därifrån även om det är mycket, men inte tillräckligt. Så jag hoppas helt enkelt på att det är fel. Coachen mailade mig sen och sa att han skulle hjälpa mig så vi får hoppas på det.

På morgonen idag gick jag på en promenad hostande men det gick ändå okej. Jag kunde inte bara vara inne. Jag såg alla springa och ville bara springa med. Det var länge sen jag haft en bra löprunda oh jag kan inte annat än säga att jag saknar det. Jag älskar springa men det har varit så mycket problem det senast att det inte varit kul. Jag saknar den lyckan det normalt ger mig. När man springer där med världens största smile och bara är så lycklig.

Jag kände mig lite bättre idag till min glädje så jag och Leigh spenderade eftermiddagen utanför oss och solade. On läste och jag pluggade för jag var tvungen att i alla fall ha ett utkast klart på mitt arbete som ska in på måndag. Jag tror faktiskt jag har lyckts få ihop det nu till min glädje. Men det tog hela dagen i stort sätt.

Dessutom har jag förhoppningsvis fixat min telefon nu. Vi hoppas, hoppas!

Imorgon bär det av ner mot LA för att möta mina föräldrar! Det ska bli väldigt kul att se dom och få åka iväg. Dessutom ska vi ner till San Diego i slutet av veckan vilket jag ser väldigt mycket fram emot. Dessutom blir det Santa Monica, Newport och andra stränder neråt.

Idag fick jag nästa panik! Jag vill inte lämna SB! Jag har nu nästan exakt två månader kvar. Alla som är här och SB över lag, hur ska jag kunna lämna det. Det är mitt andra hem och har varit mitt hem i två år nu snart. Jag önska jag också var en freshman som alla mina andra kompiar här är så jag bara hade klargjort ett år här nu och inte två. Så jag hade haft chansen att stanna ännu ett år. Det hade varit underbart. Speciellt när min framtid känns väldigt oviss ut just nu. Det hade varit tryckt att få stanna här ett år till och göra det jag gör nu. Tyvärr är det i stort sätt omöjligt. Det är hemskt att tänka på. TVÅ månader! Hjälp!

29 mars - I hate to be sick!

Jag vaknade hela natten av att jag försökte hosta och det gjorde så ont så jag visst inte var jag skull veta vägen. Jag har aldrig haft så ont i halsen i hela mitt liv i stort sätt. Till slut gick jag upp av ren frustration och trötthet. Jag pratade med mamma och pappa på Skype tills jag inte kunde sitta upp längre. Men snart kommer dom hit! På tisdag så därför behövde vi prata igenom allt så vi hade allt klart tills de kommer. Jag åker ner till LA på tisdag och möter dom och sedan bär det av ner mot San Diego bland annat. Det ska bli kul!

I övrigt var det en hel underbar dag idag. Värdet kunde inte bli bättre! Jag mådde däremot väldigt dåligt och ville bara gå och dö. Jag skulle träffat Freddy idag men det blev inte så eftersom jag kände jag inte ville smitta ner honom och jag hade egentligen noll ork att göra något. Däremot senare på dagen så åkte jag med Leigh och handlade lite ”tycka synd om mig själv mat” och senare gick vi ner en timma på stranden för att njuta lite av det fina vädret. Det var så skönt för det var när solen började gå neråt så det var inte så stekhet utan väldigt skönt. På kvällen var jag tvungen att börja på mitt kommunikations arbete som ska in på måndag efter lovet som jag inte hade börjat på. Det måste vara gjort innan jag åker på tisdag så det gäller att skriva på för att få ihop dom så där sju sidorna. Under tiden satt jag och smsa med Freddy och vi gjorde sjuka historier och konstiga apor som sköt folk. Det är faktiskt ganska kul att göra när man är uttråkad. En börjar på en historia och den andra fortsätter osv. Kan bli ganska sjuka saker till slut men vår hade ett lyckligt slut i alla fall.

En bra nyhet! Jag har blivit antagen till skolan i NY! Nu ska jag bara vänta på och se hur mycket jag får i steipender och financial aid. Förhoppningsvis tillräckligt! Hoppas!

27 mars - I need to start taking care of myself

Idag har nog varit en av dom finaste sommardagarna här I Santa Barbara på hela året hittills och vad har jag gjort? Jo sovit och endast varit inne och hoppats på att dagen snart kan ta slut så jag kan sova och vakna upp imorgon och må mycket bättre. Jag har så ont i halsen och kan inte känna någon smak på någonting jag åter och har svårt att äta över lag. Det enda jag gjort idag var att jag var uppe hos Alex en kort stund för att hämta min jacka och säga hejdå till henne innan hon åkte hem för lovet. Just nu vill jag bara ha antingen en bil eller någon som kan köra och köpa allt jag vill ha och bara vara här för mig frö jag mår verkligen jätte dåligt. Jag kan nog ha feber också eller så värker kroppen och huvudet bara ändå fruktansvärt mycket. Visst vill jag att folk ska tycka synd om mig en sådan här underbar dag och första dagen på Spring Break men på något sätt får jag skylla mig själv också för jag blev ju inte sjuk av ingen som helt anledning. Om jag hade sovit och tagit hand om mig själv bättre hade jag sluppit blivit sjuk kan jag ju erkänna. Nu är det inte mycket att göra däremot.

Tanken var att jag skulle vara med Sofia och Hannah hela dagen. Vi skulle ner på stan, sen stranden och sedan picknick och sedan avsluta hemma hos Sofia. En perfekt dag jag helt klart tycker var väldigt synd att missa men jag skulle inte göra samma fae igen och bara köra på. Idag har jag seröst inte gjort något vettigt alls vilket inte är till vanligheten. Jag kanske ska till läkaren imorgon och se om det är halsfluss eftersom alla andra är och har haft den nu. Vi får se men idag hade jag ingen ork att ta mig iväg.

På kvällen åkte jag och Leigh upp till Crazys och köpte glass och annat gott för de behövde vi båda ikväll. Sedan blev det Gossip Girl och tjejsnack hela kvällen innan det blev tidigt i säng för att försöka få en bra natts sömn för en gång skull.

26 mars - Normal good 5K timing again

Självklart är det något man inför varenda gång jag ska springa 5K. Jag vaknade idag med världens ont i halsen. Bra tajming. Alltid är det något. Sist var jag sjuk i en hel vecka precis innan mitt lopp och denna gång vaknar jag med världens ont i halsen. Jag försökte bara glömma det och kör på en då. Det var en fin dag nere på stadium. Jag och Samantha skulle springa 5K tillsammans och det var ett av de första loppen till min glädje för då skulle vi bli klara tidigt. Uppvärmningen kändes ändå okej även om jag hade ont i halsen men jag försökte bara skjuta bort dom tankarna. Det var ett bra startfält med tjejer som sprang väldigt jämt förutom några få riktigt dåliga, så det var bra.

Det kändes hyfsat bra innan loppet så jag var taggad på att få en ganska bra tid. Jag visste vilka tjejer jag skulle springa med och som sprang runt mig men problemet var när vi öppnade väldigt fort. De första fyra varvet gick på 88, 89, 90 och 90 – för första milen. Tanken var att jag skulle ligga på 94 men problemet var att alla de tjejerna som jag burkade springa med hängde på i samma tempo och därför ville jag inte släppa för då skulle jag hamna i ingenmansland och få kämpa mig genom alla 12,5 varv själv. Vilket i efterhand kanske hade varit bättre ändå eftersom jag sedan klockade på mellan 96 och 1:46 varje varv. När det var tre varv kvar hade jag i stort sätt gett upp för tiden skulle bli väldigt dålig. En tjej sprang om mig på upploppet också vilket inte kändes allt för bra. 20:23 blev det och jag var rejält missnöjd men jag hade mer än hopplös känsla och frågade mig själv varför jag ens gör det här. Jag menar det jag är ju inte bra och just nu går det bara utför och är allt annat än kul. Jag pratade med coach sen och vi ska försöka hitta tillbaka till den formen jag var i innan och dra ner lite på träningsmängden i veckan. Vi får se om det hjälper.

Sedan spendera jag hela dagen med Alex, som sprang 1500m idag istället för 5km eftersom hon varit sjuk i förra veckan. Jag gillar verkligen Alex hon är så go. Vi hade bounding time och vi såg alla tävlingar vilket var kul och det var fint väder. Jag försökte släppa loppet så fort som möjligt för det kändes inte som det var någon idé att ens fundera eller vara besviken över det. Många gjorde riktigt bra ifrån sig idag vilket var kul för dom. Här är alla resultat: http://www.directathletics.com/results/track/14320.html från dagens tävling.

Det blev redan sju innan vi kom hem och jag var helt slut efter en hel dag på bana och efter en vecka med lite sömn. Jag var helt slut och hade kunnat stupa i säng men så blev det inte. På med partyhumöret och smilet bara så var det full fart igen. Matt skulle ha track party så jag, Alex, Emelie och Seannie var först hos Alex och sedan skulle vi dit. Istället åkte vi till Donald som också skulle ha fest. Det var kul och som det brukar vara där. Vi sov där sen och skulle åka hem på morgonen men det var en mindre lyckad idé för min del eftersom jag vaknade helsjuk och helt död av trötthet. Vi åkte hem tidigt och jag gick och lade mig på en gång när jag kom hem.

25 mars - Tired but finally Spring Break or almost at least

Jag skulle springa tidigt imorse men så blev det inte för jag var allt för seg efter gårkvällen. Det blev helt annat än vad som var tanken. Freddy kom över hit senare och det var mer festande i den här byggnaden den det någonsin varit på ett år. Jag hade inga planer på att festa men det är ganska svårt när man är mitt i det. Så det blev alldeles för sent innan jag somna.

Jag bara älskar min Statistik lärare. Idag fick vi gå tidigare och egentligen skulle vi ha quiz men vi fick som Spring Break present att alla fick alla rätt på quizet och vi fick gå hem istället. Det gjorde att jag kunde gå ut och springa lite tidigare än tänkt innan mötet vid två. För en gång skull var benen inte alls så tunga och vaderna kändes så mycket bättre, vilket var en enorm lycka och lättnad. Jag kanske kan få till en bra tid på fredag ändå. Vi får se.

Efteråt så gick jag hem och duscha snabbt innan jag gick ner till träningen för vi skulle ha möte och ställa i ordning inför tävlingen på fredag. Efteråt tog jag bussen Downtown för att försöka fixa min telefon eller få hjälp med den i alla fall. De var inte till mycket hjälp där nere utan de ville att jag skulle ringa telefonbolagets service telefon och få hjälp av dom. Jag gjorde de och var i kö i allt för lång tid innan jag fick hjälp. Då säger dom att jag ska ta ut batteriet i telefonen men jag ringde ju ifrån den så det gick ju inte så de ville att jag skulle ringa tillbaka när jag hade en annan telefon jag kunde ringa ifrån. Jag orkar inte det här. Så jag åkte hem och fick bara köpt ett par leggings på F21 och lite mat eftersom jag knappt har någonting hemma nu. På kvällen gick jag och lade mig tidigt för jag var helt slut och behövde sömnen för morgonendagens 5K.

24 mars - I want to cut off my legs or is there someone who wants to lend me theirs?

Jag vaknade idag med världens värk i vaderna. De är så ömma så det är till och med svårt att gå. Någon som kan låna ut sina ben till mig fram tills fredag etermiddag kanske? Jag ger snart upp det här, så illa är det. Jag prickar inte riktigt in tävlingarna alls just nu. På fredag är hemma tävling vilket betyder mycket folk som kommer och kollar, dessutom springer jag 5K vilket är viktigt för det är det sista inför the finals. Jag hatar mina vader och mina ben!!!

Idag var sista engelskan och kommunikationen innan lovet! Yeah! Det var som vanligt inget annorlunda alls men snart är det lov! Efteråt gick jag direkt och gjorde min Stats läxa inför imorgon som ska lämnas in. På träningen var det inte några lättare ben alls utan samma som tidigare under dagen. Jag fick som sagt inte göra speed passet utan hade istället uppvärmning och tio minuter tröskellöpning och nedjoggning, 40 minuters löpning. Det är så frustrerande för benen är så ömma, vilket dom i vanliga fall inte är. I vanliga fall är dom stela och jag har träningsvärk men nu gör dom ont. Det känns som något slagit till med en pinne/käpp (vad som gör ¤#%& ont) hårt på över vaderna. Dessutom vet jag inte vad jag ska gör. Det blev stretching och ice-bath men just nu gör det inte mindre ont.

Nu har jag bara en skoldag och en tävlingsdag kvar sen har jag LOV! Det kommer intre mer rätt i tid faktiskt.

23 mars - Unfortunately everything has an end

Jag hade tänkt gå upp tidigare än det blev men jag hade svårt att somna på kvällen så jag behövde sovmorgonen. På statistiken var det inget mer än vanligt och ganska segt. På träningen idag så hade vi bara 45 minuter och jag, Samantha och Alex sprang hela vägen på stranden för det var lågvatten så vi kunde springa hela vägen efter bergsväggen. Det är så vackert och fint efter hela kusten där. Det blåste däremot bra på dit vägen vilket var lite segt men det var en roligare löprunda än alla våra vanliga rundor. Omväxling är aldrig fel. Bene känns fortfarande tunga och jag bara väntar på den dagen när jag ska vakna upp och känna igen mina ben igen för det känns inte som mina. Det är väldigt frustrerande och gör det hela så mycket mindre kul. Coach ska inte tillåta mig göra vårt speedpass imorgon däremot utan ta ut mig på en tröskelrunda istället för han har insett att jag svara väldigt dåligt på speed. Det är tråkigt däremot för jag gillar speed men inte mina ben.

Tydligen är jag med på friidrott.se eller vi alla är här borta ifrån eftersom någon publicerar våra resultat på sidan till min mindre lycka. Alla som är här borta från svenska klubbar är ju sådana väldigt seriösa friidrottare som är grymt bra så varför mina resultat måste visas med deras är en bra fråga. Men som sagt om ni vill följa mina resultat från resten av min säsong eller har missat några av mina tävlingsresultat, kan ni hitta det här: http://www.friidrott.se/rs/resultat.aspx

De senaste dagarna har varit jätte stressad och nervös och ångestladdad för att jag har insett att jag faktiskt kommer lämna Santa Barbara snart. Det är bara lite mer än två månader kvar och sedan kommer jag lämna USA, California, och Santa Barbara för alltid mer eller mindre. Det känns faktiskt ganska jobbigt, för det har blivit mitt andra hem. Jag har spenderat så lång tid här att det har blivit som hemma som Sverige är hemma. Och nu har jag inte ens en chans att stanna för jag är klar här. Det känns ganska sorligt och gör mig stressad för det känns som jag måste utnyttja all den tid jag har kvar nu. Självklart kommer jag åka tillbaka hit på semester och hälsa på men det kommer aldrig bli på samma sätt och med samma människor och jag kommer vara på ett helt annat plan personligen då. Usch jag vill inte tänka på det mer nu utan försöka göra det bästa av mina två månader kvar! Det ska bli dom bästa!

22 mars - Guys never stop surprising me

Måndag morgon och sista veckan innan Spring Break! I can’t wait! På engelskan fick jag lämnat in min essay och sedan hade vi en ganska slapp lektion där vi skulle göra research vilket inte blev mycket av för min del. På kommunikationen fick vi tillbaka våra papers som vi gjorde för några veckor sedan och jag fick 100/100! Yeah! Det var väldigt skönt att veta för det betyder att kvalitén på arbetena i den kursen inte behöver vara enormt hög vilket kommer underlätta att skriva det andra arbetet som ska in på måndagen efter lovet. Ordbajsa är jag bra på och tydligen var det vad hon gillade, my luck!

På träningen idag så skulle vi ha enda hårda passet för veckan, 5K workout - 800 + 3*1200 + 800 m. Det var en sådan lättnad för mina ben var inte alls sega på uppvärmningen och den första 800ingen och 1200ingen, men jag jublade för tidigt. Sedan gick det bara ut för. Vaderna var krampiga, bene sega och jag hade världens magknip och missa tiderna med 15 sekunder! Hjälp jag undrar om jag kommer hinna komma tillbaka i form igen med lätta ben innan säsongen är över. Det blev ice-bath och vadövningar efteråt.

Förresten jag har blivit accepterad till skolan på Hawaii! Så om jag vill kan jag börja där till hösten och spendera 2 år framöver på en paradisö. Vi får se däremot hur det blir med det men jag har blivit antagen i alla fall.

Killar sluta aldrig förvåna mig, jag säger bara det och jag undrar om jag någonsin kommer förstå mig på dom. Jag tror inte det.

21 mars – Sunday-Funday, I don’t think so

Söndags ångest som vanligt. Jag var bakis och väldigt trött, helt slut och hade en stor och viktig essay i engelskan att göra klart tills på måndag morgon klockan åtta. Jag hann prata lite med pappa på Skype och snart kommer dom hit! Det är bara lite mer än en vecka kvar, dessutom är det snart Spring Break vilket jag är så excited för.

Som vanigt så tar det ett tag till att faktiskt fått börja skriva och göra något vettigt vilket inte var skillnad den här söndagen och den här essayn. Jag fick i alla fall klart den eller nöjd mig vid nio och gick sedan och lade mig. Däremot kunde jag inte sova fasten jag var helt slut. Det är något med söndagar alltså. Dessutom fick jag alla sms från lördag kväll och hela söndagen precis när jag skulle sova eftersom min telefon helt plötsligt bestämde sig för att ta emot smsen igen. Hatar min telefon! Försätt leva två månader till, Snälla!

20 mars - Second round to IV

Jag kom upp på morgonen och gick till och med ut på en löprunda. Jag var förvånad över hur pigg jag ändå kände mig Men det fick jag bara ta tillbaka till senare. Löprundan var hemsk benen var så döda. Dessutom var jag helt slut så jag gick 15 kortare än vad jag var tillsagd av coach kvällen innan att göra. Efteråt duscha jag och åt lite snabbt och gick sedan och sov igen. Jag och Sofia skulle egentlige på bio men jag hade ingen ork och det bara värkt i huvudet så det blev inget av det. Istället fick jag en och en halv timmas välbehövlig sömn, innan jag var tvungen att göra mig redo för kvällen.

Först mötte jag Sofia uppe på Crazys för att köpa lite mat. Sedan hade vi en mysig middag här bara hon och jag, innan Emelie kom över. Tanken var att kvällen skulle avslutas i IV, vilket den också gjorde. Vi mötte Samantha ute i IV och förfesta hos hennes pojkvän. Det var kul och sedan skulle vi gå vidare men eftersom UCSB nu har Spring Break var IV ganska dött men vi skulle träffa lite Track people där ute så det skulle bli kul. Vi kom iväg ganska sent så vi han ner på DP på en stor fest där ett tag. Sedan åkte jag och Emelie och Sofia hem i en taxi och var tillbaka redan vid ett. Då självklart ringer folk och frågar var man är och om man inte ska med på efterfest ute i IV. Bra tajming! Det var inte den bästa kvällen alls men okej ändå. Synd bara att vi inte mötte upp med de vi skulle mötas upp med senare men så är det, det är IV.

Dessutom funka inte min telefon nu igen! Så ingen kunde få tag på mig på hela kvällen. Det stör mig så enormt mycket att min telefon slutar att fungera så där ibland. Jag kan skicka sms som går fram men jag kan inte ta emot sms sen. Senare fick jag veta på söndagen att jag missat massvis med sms från folk! Men jag vill inte skaffa en ny telefon för typ 2 månader, det känns väldigt onödigt men det är segt när jag inte vet om jag får smsen eller inte.

19 mars - 14 is official my unlucky number

Det var ner till Ventura som gällde idag för WSC North meet. Jag skulle springa 800 och 1500 m idag men det var inte min dag. Uppvärmningen för 1500 kändes okej men det var väl det enda positiva idag, förutom att solen sken och det var fint väder. Jag gjorde inte bra ifrån mig i någon utav loppen och jag vill inte ens prata om det. Jag var på bristningsnivån hela tiden och tyckte det var allt annat än kul. Det gjorde bara ont och var bara jobbigt. Dessutom hade jag noll självförtroende inför mitt andra lopp, 800 m efter det dåligt 1500. Dessutom hade jag turen att få samma startnummer, nummer 14, på 800 som jag hade på 1500, lucky me! Så numera har jag inte bara ett lyckotal utan ett olyckstal (eller säger man olyckotal?) För resultat kan ni kolla här för mer info får ni inte. http://www.directathletics.com/results/track/15632.html

Det tog ett tag att få mig att släppa det hela och bli på humör igen, men det gick. På kvällen blev det som vanligt Track Party, hos Matt den här gången vilket var nära. Emelie kom över hit först och vi gick sedan ner tillsammans. Det var inte jätte många men det var inte så stort så det gjorde absolut ingenting. Det var kul i alla fall. Jag och Emelie röjde festen! Sedan fick jag skjuts hem för ingen tillät mig att gå den knappa kilometern själv. Men, men jag ska inte klaga för snälla och omtänksamma själar. Det blev däremot väldigt sent och sedan kom jag hem och pratade med Leigh som också hade varit ute så jag fick nog inte sova förens vid halv fyra. Det är slitsamt att alltid vara på topp.

18 mars - Tired but it was is the last weekday of the week

Imorse var det inte allt för lätt att gå upp och jag hoppade over en föreläsning för Kommunikationen på morgonen för jag orkade inte gå upp så tidigt. Lite synd för det var en kille från Sudan som skulle prata om hans projekt där han bygger skolor i Sudan men han bor i USA sen 14 år tillbaka och är en riktigt drivande person. Men så blev det. Istället gick jag till Statistiken sen. Vi fick tillbaka vår prov och jag hade ett fel men fick ändå 107 % eftersom det var extra credit på det som jag klarade. Det var mitt första fel på något i hela kursen. Sedan hade vi quiz vilket gick bra.

På träningen idag så hade vi pre-race day workout, dvs. lite uppvärmning och race starter och nedjoggning. Väldigt lugnt men bene var sega och stela idag. Jag undrar hur det ska gå imorgon. Jag är glad att jag springer korta sträckor imorgon för jag hade inte pallat ett långt lopp tror jag. Imorgon springer jag alltså först 1500m och sen 800m. Tävlingen är i Ventura och det är den första distriktstävlingen. Det ska bli varmt imorgon också så det gäller att dricka vatten idag och imorgon. Jag ska sova tidigt ikväll så jag är pigg imorgon och inför helgen.

Jag fick mina provresultat idag, vilket inte var allt för bra. Värdena var inte hundra och han ville att jag skulle komma in och diskutera det med honom men jag tänker nog inte göra det. Istället ska jag åka dit och få en kopia av mina värden och skicka över det till Sverige och få deras synpunkt på det. Det jobbiga är bara när jag ska kunna åka dit eftersom de bara har öppet mellan 10-18 måndag till fredag. Jag är så trött på det här, varför kan det inte bara bli bra? Det löser sig väl men det är lite frustrerande.

17 mars - A crazy St Patriks day

Dagen började med engelska och quiz och jag var helt ute och cykla och ska väl vara glad om jag får 6/10 ens. På kommunikation gjorde vi inte mycket, som vanligt. En vanlig måndag/onsdag morgon helt enkelt.

Det var inte lättare ben idag än igår och innan i veckan. Dessutom var jag trött över lag. Idag hade vi speed. 100 + 10 m upp till 200 m, så elva intervaller totalt. Det är snabbt däremot men ett ganska kort pass. Det gick helt okej fasten benen var sega och bara halv med på noterna. Därefter spenderade jag typ en timma i the training room och fick stretch övningar för mina vader. Sedan gjorde och ice-bath och liknande för att hjälpa benen komma tillbaka. Det tråkiga är bara att det tar sådan tid med att få hjälp med allt, även om det är behövligt.

Jag hann inte mer än att äta och duscha innan jag var tvungen att göra mig i ordning inför kvällen. Jag hade lovat och i hade bestämt att vi skulle ut på kvällen eftersom det först och främst var St. Patrik’s Day vilket är en ganska kul högtid som ursprungligen firas för irländare men amerikanerna firar den mer än irländarna. Så vi skulle ner till Sharkeez var tanken. Jag var trött och kollade i kors i stort sätt men jag kunde inte banga. Jag gjorde mig i ordning och gick upp till Alex där Samantha och Emelie var. De var hur party snygga som helst och jag kände mig enormt ful i min halvparty outfit. Tanken var som sagt att vi skulle till Sharkeez med vi åkte först upp till Donald’s för han hade lite folk där och alla hans rumskompisar. Det var kul och vissa ville sen vidare och andra inte. Det blev ändå en stor taxi ner till Downtown men kön där var så enormt lång och så kul är det inte där så vi tog samma taxi tillbaka istället. Killarna var alla över 21 ändå så de ville inte in egentligen så vi gav med oss helt enkelt. Vilket Var Helt klart värt det! Vi hade jätte kul hela kvällen och det blev nog inte riktigt så lugnt som jag hade tänkt. Det var mer än helt galen St. Patrik’s Night! Jag är glad att jag faktiskt kom iväg även om det var jobbigt att gå upp imorse och mina ben inte är bättre idag efter allt dansade men det var kul.

16 mars - Almost 30 degrees and the worst workout in my life

Idag har vi haft upp mot 30 grader men det stoppade inte oss från att träna. Dessutom var mina ben så tunga idag, jag har nog aldrig upplevt den känslan någon gång innan. Vi skulle köra tempo idag och jag höll i stort sätt en halvminut under mitt tempo per mile vilket är mycket under. Det kändes däremot jobbigare än loppet i lördags. Det var nära att jag bara gav upp för det var ett hemskt pass. På nedjoggningen tillbaka började jag nästa gå för bene gjorde så ont och var så tunga. Jag vet faktiskt inte varför, men jag tror att jag fortfarande känner av loppet sen i lördags. Dessutom var det grymt varmt idag så det var svårt att andas och man är allt annat än van vid den här värmen nu. Fast det ska tydligen bli så här hela veckan och på fredag på tävlingen så det är bara vänja dig. Jag är så glad att jag springer 800+1500 och inte 1500+3000 m som det var diskussion om först för jag tror inte mina ben hade kunnat palla det. Jag kom tillbaka efter den värsta löprunda i mitt liv i alla fall och efteråt så gick jag och Erika och gjorde ice-bath så förhoppningsvis ska det hjälpa lite i alla fall för imorgon har vi det tuffaste passet för veckan.

Jag insåg idag också att jag bara har den 12e bästa tiden i vårt distrikt just nu och jag behöver nog sänka mig ner mot en minut på 5K för att kvalificera mig vidare sen till So Cal. Det känns som konkurens är tuffare i år vilket är tråkigt för helt plötsligt insåg jag att säsongen då blir kortare och jag har inte så mycket kvar. Jag kanske ska ställa upp i 10K eller 3000m hinder så jag har en chans att gå vidare, eller inte!

15 mars - Worst tan line ever

Idag började en ny vecka och en vecka som ser ut att bjuda på 25 grader och sol. Det var i alla fall ar vi hade idag. Däremot var det inte lika ljust och varmt när klockan ringde vid halv sju, men egentligen halv sex. Det var enormt svårt att somna på igår kväll och det blev nog fem timmar för mig och Emily i natt. Jag var däremot inte dödligt trött alls vilket var skönt.

På engelskan hade vi vår essay draft att lämna in och få respons på. Däremot ger det ju typ aldrig någonting ändå för alla bara skriver att det är bra för ingen orkar ge någon riktig respons. Därför boka jag en tid med min tutor senare på dagen. Kommunikationen var däremot riktigt intressant idag. Vi hade en gästföreläsare som varit journalist fotograf Afghanistan under de värsta månader under kriget där. Det var väldigt gripande att höra hans historia om landet och kriget. Det är alltid ett krig jag velat sätt mig in i mer men aldrig riktigt gjort därför var det extra intressant.

På träningen idag var det ganska lugnt men Varmt. Jag blev highlightad från lördagens tävling vilket var kul, för andra gången den här säsongen. Tiden gick däremot fortfarare än vad jag trodde så jag fick springa upp och möta min tutor för att gå igenom min essay. Jag fick lite bra respons så nu har jag något att jobba på. Däremot gick jag och stretcha och gjorde ice-bath för de hann jag inte innan. När jag var på väg hemåt hörde Gustav Nilsson av sig så jag mötte honom och hans kompis. Jag har inte sett honom på så länge men det var kul att se honom igen. Han och hans kompis är här från östkusten där de pluggar för de har Spring Break nu. De kunde då inte hitta en bättre vecka kan man ju konstatera. Där efter var jag grymt hungrig och fick gå hem och laga mat och grejer.

När jag skulle duscha såg jag har fått den värsta solbrännan ever. Jag är snyggt brun om bene och i ansiktet och armarna. Men idag fick jag väldigt ful sport-bh bränna och jag har typ bränt mig. Så imorgon blir det solkräm som gäller. Jag ska förresten springa 800 och 1500 meter på fredag och helgen därpå när vi har hemma tävling blir det 5 km igen. Det känns bra och jag är taggad. Jag måste bara ldda om från helgen och ta nya tag och inte vara nöjd. Men jag har nya PR att slipa på då.

14 mars - Where did the day just go?

Okej, vi ställde fram klockan en timma men inte en halv dag. Men vart tog dagen vägen? Som sagt idag ställde vi om till sommartid även om Sverige inte gör det förens om två veckor. Jag hann prata lite med mamma och berätta om hur det gick igår och sedan gick jag ut på en kort löprunda för att få slippa stela ben sen. Det var en väldigt fin dag men lite blåsigt och kyligt men väldigt soligt och fint. Sådan här dagar vill man inte vara någon annanstans. Däremot var jag tvungen att spendera resten av dagen inomhus framför datorn för att få ihop min essay som ska in imorgon och hitta artiklar för Kommunikationen imorgon. Det var ganska segt måste jag säga. Jag fick ett välbehövligt besök från Sofia på en timma i alla fall. Inte för att jag hade hunnit gjort så mycket innan men ändå, det var kul att se henne och få lite uppdateringar. Sedan var det tillbaka till pluggandet och här sitter jag ännu. Den största utmaning ikväll kommer bli att kunna somna innan ett, för just nu är jag inte alls trött och klockan är tio men egentligen bara nio.

Jag fick ett personligt brev från tränare i NY idag förresten, där han önska mig lycka till med tävlingarna framöver och att han var glad att han hade fått prata med mig på telefon. Och självklart att han hade blivit glad att se mig i NY till hösten. Dessutom fick jag massa brev från andra skolor om att de ville att jag skulle ansöka dit för jag kan få massa stipendier där, men vem vill gå i skolan i Indianapolis och Idaho. Jag tror inte det.

13 mars - I have been waiting for this moment for so long and finally it came

Foto: Linnea Hjelmtorp

Klockan ringde vid sex och sju var jag iväg. Idag skulle vi ner till LA och Northridge för helgen tävling. Jag var inte ens nervös för jag hade svårt att förstå vad det var jag hade framför mig. På bussresan fick vi också se heat listan. Hjälp! Det var nära att jag gömde mig lägst bak i bussen och skulle stannat där tills bussen sedan gick tillbaka till SB, eller att jag sprang därifrån, långt därifrån. Det var bara tio tjejer uppsatta på 5 km och alla hade tider under 20 minuter. Den bästa hade dessutom en tid på 16:45 för 5 km och hon är tjej! Det var två tjejer, inklusive Samantha som hade 19:30 och sen jag på 19:45 men det är en halvminut över mitt personliga rekord men coach sätter ofta vad han tror vi kan göra mer än våra PR. Allt jag kunde tänka på var hur mycket jag inte ville komma sista men hur stor chansen faktiskt var. Jag vet att jag bara ska tävla mot mig själv men det är svårt och dessutom skulle det inte bli kul om jag inte hade någon annan att springa med. Jag var panikslagen och förtvivlad i stort sätt.

Det var fint väder däremot och många riktigt bra lopp att titta på. Efter tre timmar däremot gick jag och Erika och killarna till biblioteket på CSU Northridge för att komma ifrån solen ett tag. Det blev tre timmar, med en timmas sömn och sen lite halvplugg innan vi gick tillbaka bort igen. Det var en riktigt lång tävling så det var fortfarande långt kvar tills vi skulle springa när vi kom tillbaka igen. Nu började jag bli nervös igen och Erika med som skulle springa 3000 m hinder för första gången. Dessutom hade det börjat blåsa mer nu och det började bli kallt. Vi insåg att bana inte hade några ljus och fråga var hur mitt lopp då skulle gå eftersom jag tävlade halv sju. Många gjorde bra ifrån sig på tävlingen. Eftersom det var en sådan lång tävling hade vissa kommit i vanen tidigare och vi andra åkte bussen senare. På hemvägen skulle vi byta så jag och alla andra som tävla sent åkte i vanen tillbaka. Jag var ganska glad för det ändå för det betydde att ingen skulle vara kvar och kolla när jag sprang förutom några få från laget. Då behövde ingen få veta om jag så kom sist.

Det var lite förvirrat när vi skulle värma upp för ett tag under dagen var de an halvtimma efter och sedan före i programmet och sedan var det tio minuter. Så det var svårt att tajma in när man skulle börja värma upp men som tur var slapp jag göra det själv, för Samantha skulle ju springa med mig. Uppvärmningen gick ändå bättre än förväntat och var för en gång skull väldigt bra tajmad. Benen kändes okej jag var bara orolig för kylan, för då var det bara runt tio grader och blåsigt. Men skillnaden här och i Sverige är att här tävlar man inte samma kläder året om, så det blir ganska kallt då. Dessutom blev det mörkt som beräknat. De kom och körde ut fyra bilar som riktade ljusen mot bana för att vi skulle få ljus under tävlingen.

Vi var bara sju på startlinjen när vi väl kom iväg och första varvet gick någon sekund för långsamt för ovanlighetens skull men en dag som den här var det nog bra för min del. Jag höll mig bakom Samantha i 6 varv och det kändes bra och benen bara gick. Vi prickade rätt tid ganska bra för varje varv. Vi hade en tjej framför oss och en bakom oss från CSUB, en division II skola. Sedan började Samantha trycka på mera och jag kände inte riktigt att jag kunde hänga på. Jag höll mig däremot emellan de två andra tjejerna men en precis bakom en och precis framför. Efter 3 km klocka jag på 11:49 vilket är 3 sekunder långsammare än mitt PR på 3 km. Jag försökte gå om tjejen framför mig för hon drog ner tempot en aning när vi hade släppt Samantha. Däremot gjorde hon panik försök att gå om sen igen så jag la mig istället mitt i mellan igen och avvakta. Jag hade planen att gå om när det var ett varv kvar men istället gick jag om med ett och ett halvt varv kvar vilket jag är glad att jag gjorde. Jag kände mig stark och kunde trycka ifrån och de hängde inte på till min förvåning. Jag avslutade starkt och kom in på upploppet och klockande tickade neråt och stod på 19:45. Jag skulle inte komma över 20 minuter den här gången också. Hundra tankar i hjärnan och jag började räkna på hur fort jag i vanliga fall springer 100 meter och hur långt det var kvar och benen bara gick. Och jag kom under 20 minuter!!! 19:56!!! Jag var jätte glad och lycklig att äntligen klara det, men också trött. Det här var ju målet förra säsongen och även denna säsongens delmål och jag klarade det fasten jag varit sjuk en hel vecka och missat träningen så när inpå. Dessutom kom jag inte sista, jag kom faktiskt 5a och hade två bakom mig. Det var en enorm lättnad jag sedan kunde göra en kort nedjoggning efteråt. Samantha hade sprungit på 19:30 vilket var riktigt bra men om jag inte hade vart sjuk vet jag att jag hade sprungit med henne eller varit närmare, för jag har varit bättre än henne hela säsongen i stort sätt men hon har mer rutin än vad jag har och har kunnat göra alla pass hittills på säsongen.

Jag var enormt glad och är fortfarande att jag faktiskt klarade av att för första gången springa 5 km under 20 minuter. Nästa gång är målet att gå ner mot 19:30, vilket blir om två veckor på Easter Relays, vår hemma tävlingen. Däremellan tävlar jag på fredag redan i Ventura. Då ska jag springa 1500m och 3 km eller 800 m, vilket vi ska bestämma på måndag. Coach var lika glad som jag över min tid vilket var kul. Efteråt kom vi iväg från ett mörkbelagt Northridge och åkte tillbaka till SB igen. Erika gjorde också väldigt bra ifrån sig och sprang 3000 m hinder på precis under 12 minuter. Hon var så lycklig och tyckte det var kul vilket gjorde mig glad för hon var så nervös innan loppet.

På kvällen skulle vi ha Track Party nere i Carpenteria där en av killarna bodde. Jag hade inte tänkt gå men Erika skulle köra fram och tillbaka så jag hängde helt enkelt på. Det var kul och mycket folk. Ibland är det kul att kunna prata med folk från laget utanför träningssituationerna och faktiskt få tid att prata med vissa. Det var en kul kväll och jag var hemma igen vid halv två vilket inte var överdrivet sent, problemet var att vi nu ställde om klockan så helt plötsligt var den halv 3 stället vilket var skillnad. Det var en lång dag men lyckad dag och det kändes som en sten föll från mina axlar, 19:56!

För alla resultat från tävlingen: http://www.directathletics.com/results/track/15663.html

12 mars - A busy Friday and I'm soo scared for tomorrow!

Jag gick upp tidigt idag på min lediga dag för att för hinna med en löprunda på morgonen. Jag och Erika fick tillåtelse att springa själva idag eftersom vi tävlar imorgon vilket är bra ifrån imorgon för då får jag mer tid att återhämta mig. Det var en fin morgon men jag hann inte riktigt njuta av den för jag kunde bara tänka på alla bussar och tider jag skulle passa och saker jag skulle hinna göra.

Efter löprundan skyndade jag mig och gjorde mig i ordning så jag hann med bussen Downtown för att sedan hinna med nästa buss till Milpas. Jag kom fram och på läkarmottagningen fick jag vänta ett bra tag innan jag fick hjälp. Innan jag sen fick tillåtelse att få se en läkare var jag tvungen att betala någon dum avgift jag hade stående på 40 dollar, och hon kunde inte ens förklara vad det var för. Hon sa att det var för något tidigare besök jag gjort men om jag inte trodde henne skulle jag få ringa någon och diskutera det med dom. Jag blir så tröt på det här sjuksystemet i det här landet. Det är svindyrt och dåligt och fungerar inte. Till slut fick jag hjälp och fick tagit mina blodprov men det tog en miljon år. Dessutom prata vi om hur jag skulle få resultaten och de kan inte lova att ringa mig, för de kan glömma och de kan inte skicka brev utan vill helst att man kommer in på ett nytt besök och får resultaten. Det är helt sjukt men jag fick i alla fall diskuterat med henne och jag ska ringa henne och få resultaten förhoppningsvis nästa vecka. När jag varit där inser jag varje gång hur glad jag är över svensk vård och jag inser varför jag drar mig för att fixa sådant här i det här landet.

Jag kom därifrån i alla fall och hann till och med snabbt in och handla lite. Sedan kom jag hem snabbt och åt lite innan jag gick vidare och fixa nästa grej. Jag fick köpt en bok till min engelska kurs som vi måste läsa. Dessutom köpte jag ett par SBCC mjukisbyxor och tröja eftersom jag hade så mycket pengar kvar på mitt stipendium jag fick i bookstoren. Sedan jag gick till träningen för möte och lagfoto. Jag har dessutom bestämt mig för att jag ska springa 5 km imorgon, det får bära eller brista. Däremot fick vi reda på att några av skolorna som kommer imorgon är UCLA och USC och andra Div. I skolor, I’m scared! Det är Division I skolor, dvs. några av de bästa skolorna i landet och alla som springer för dom har i stort sätt heltäckande stipendier och är överdrivet bra. De springer lika fort som Sverige eliten i stort sätt och några är nog till och med bättre än det. Och där kommer jag springa. Det är Division II och III skolor och andra city college där också men ändå. Det är en jätte stor tävling också och kommer ta hela dagen. Vi åker sju och jag spring inte förens 11 timmar senare, dvs. klockan halv sju. Det blir en lång dag. Jag är både skräckslagen inför motståndet och lugn, för at de är så mycket bättre än mig så vi är inte ens på samma planet. Fast jag är nog mer skräckslagen och nervös. Jag vill bara inte komma sista!

Jag skulle upp till Sofia på kvällen men istället fick jag stanna hemma för vi åker tidigare imorgon än beräknat så jag måste upp tidigt, tidigt. Istället tog jag en nap för jag hade världens huvudvärk. Sen har jag lagat mat, packat inför imorgon och bara varit hemma försökt ladda på något sätt. Önska mig lycka till imorgon, för jag kan behöva det!

11 mars - We are halfway through the semester now

Imorse hade jag statistik prov vilket gick bra. Det var inte så svårt så jag tror jag får ganska bra på det. I övrigt hade jag träning, med sega ben. Coach ville veta hur jag vill göra på lördag men jag kom aldrig fram till något. Det ser ändå ut som att det blir 5 km ändå. För jag vill inte springa i någon annans namn vilket jag får om jag springer 3 km och dessutom måste jag bli mer van vid att springa många varv nu snart känns det som. Tyvärr har jag inte det bästa självförtroendet inför lördag men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Vi får se imorgon vad jag ska göra men det löser sig.

Imorgon har jag massa saker jag måste fixa vilket är lite segt. Jag ska ta blodprov och grejer vilket är jobbigt för det är långt härifrån och jag vet inte hur mycket tid det kommer att ta, vilket gör det svårt att planera in andra saker under dagen som måste bli gjorda. Som sagt det löser sig också men det måste bli gjort imorgon. Jag är inte alls motiverad just nu.

10 mars - It is sunny but it is still cold

Som sagt vi har sol vilket är skönt men det är väldigt blåsigt och ändå kallt. Jag tror vi hade ner mot 5 grader i natt och på dagen är det inte mer än max 15 grader. Dessutom blåser det väldigt mycket just nu. Jag ska däremot inte klaga för jag har fått en del färg i ansiktet nu i veckan för solen tar ändå som sagt.

På engelskan hade vi vikarie och gick igenom vår essay plan och sen gjorde lite uppgifter. Ganska lugnt. Kommunikation kom vi inte så lång med. Däremot lärde jag mig idag att IV har den största befolkningen i åldersgruppen 18-22 år per kvadratkilometer i hela USA. Ganska sjukt! Dessutom påstod någon att 8 % av all alkohol i Kalifornien konsumeras i IV. Ganska troligt ändå.

På träningen idag hade vi flying 100s och jag var rädd för att jag skulle dö totalt. Jag har inte gjort en riktig workout på så länge nu. Bene kändes tunga och vaderna krampaktiga. Däremot klarade jag att träffa rätt tid för alla åtta, vilket först skulle vara 12 men coach har dragit ner på träningen där här veckan på grund av mycket sjukdomar och skador. Jag är glad att jag klarade av att göra passet så pass bra ändå. Det ger lite mer självförtroende inför lördag. Däremot så fick jag reda på det är många Division I and II skolor som kommer och det är en jätte stor tävling som kommer ta hela dagen och kvällen. Vi åker nog vid åtta och jag tävlar inte förens runt sju, vilket i och för sig är sista loppet men ändå. Däremot vet jag inte vilken sträcka jag ska springa på lördag än men vi får se. Jag är inte den enda som är nervös i alla fall, vilket är skönt. Erika hon springa 3000 m hinder för första gången, vilket är något av det tuffaste du kan göra så jag förstår henne. Vi stöttar varandra bra i alla fall vilket är skönt. Hon är så go!

Imorgon har jag prov i statistiken och det ska väl gå bra hoppas jag. I övrigt är det torsdag vilket är skönt. Snart helg, även om den här helgen knappt kommer bli någon helg alls. För den börjar typ på söndag för min del.

9 mars - Sometimes American girls are really annoying

Mitt mål med den här veckan är att få tillräckligt med sömn och äta ordentligt. Hittills har jag lyckats ganska bra faktiskt. På statistiken så hade vi en vikare, vilket inte händer ofta, för vår lärare har precis opererat sig. Lektionen var ganska onödig för min del för jag kände att jag redan kunde allt vi gick igenom och det var i stort sätt bara tidsfördriven. Men vi fick gå tidigare så det var inte helt fel ändå. På torsdag har vi prov men jag känner mig ganska förberedd för det redan.

På träningen idag var det som att springa med någon annans ben. Jag känner inte igenom dom alls. Det är segt och tung sprungit, som att springa på stranden eller i vatten. Det var dessutom väldigt blåsigt idag, även om det var soligt, så det var extra jobbigt ena vägen. Vi fick däremot springa 45 minuter istället för planerande en timma. Efteråt så var jag ganska frustrerad och dessutom hade jag en viss person runt mig som jag bara inte orkade med idag. Ibland orkar jag inte med amerikanska tjejer som skriker när dom pratar och seröst bara är för mycket. Alla behöver inte veta allt om dom. Jag har lagt is på vaderna och höften idag också för att få dom att återhämta sig fortare. Jag gör allt nu för att kunna komma tillbaka i form.

Jag måste säga att för en gång skull har jag en vecka när jag faktiskt hinner med att göra allt i tid och ändå få lite sömn under nätterna och dessutom tid att pusta ut en stund under dagen, vilket är en väldigt skön känsla. Däremot känns det som att jag nästa blir tröttare nu men det beror nog på att jag faktiskt har tid att känna efter.

8 mars - I don’t hope I’ll feel this way for that much longer

Det var soligt idag igen vilket aldrig är fel men det är fortfarande vindigt och småkyligt. På engelskan lämna jag in min essay och så. Kommunikation var flummig och vi mest prata o vad vi ska göra här nästa och hur resten av kursen ska se ut. På något sätt vill jag bara att läraren ska bestämma så vet man och så gör man bara det.

Idag ringde tränare till mig från skolan i NY. Vad han prata på. Vi prata i stort sätt i 45 minuter och det var inte stopp en enda gång. Det verkar som laget kan bli ganska bra nästa år och betydligt bättre än i år men ändå på min nivå. Han berätta mycket om stan och skolan också. Sedan prata vi om att jag skulle komma över och hälsa på men det ser inte ut som han kommer kunna betala för det för antagningsprocessen tar så lång tid. Jag vet inte mo jag ska åka och hälsa på men vi får se. Jag vet ju inte ens om jag ska gå där eller inte. Men det ser mer ut som att om jag stannar i USA är det mitt enda riktiga alternativ.

Sedan hade jag träning. Jag gjorde uppvärmningen vilket kändes okej men det var stela ben. Jag fick sedan inte göra workouten på banan utan coach skicka iväg mig på ännu 30 minuter vilket var betydligt bättre för efteråt var benen riktigt sega. Jag prata med honom efteråt och jag ska köra lite lugnare än planerat i veckan så att jag kommer tillbaka till det. Det går väldigt fort att komma ur form när man är van att springa så mycket så ofta, så det är inte kontigt att jag känner mig som jag gör. Det är bara inte något jag vill just nu eftersom jag ska springa 5 km på lördag och målet i stort sätt var att PR. Men han ska sätta upp mig på 3km också så får vi se vad jag ska springa sen. Det är bara det att det kan vara mentalt tungt om jag gör väldigt dåligt ifrån mig på 5 km på lördag, då kan det vara bättre att springa 3km. Dessutom är 5 km tufft över lag. Jag hoppas jag kommer komma tillbaka till det snart, verkligen!

7 mars - Another week is over

Så har ännu en vecka gått. På något sätt går det så fort och jag vet inte vad jag gör med veckorna. Dom bara försvinner. Så många veckor har jag inte kvar här, även om jag har en del men om det går i den här farten har vi snart sommar. På något sätt känns det inte som att det var så länge sen det var sommar och jag var hemma i sommar Göteborg.

Idag sken solen igen vilket var skönt men det blåste väldigt kallt, som en tidig vårdag i Göteborg. Idag har jag pratat med mamma och pappa på Skype och dom kommer nog över hit över Spring Break, vilket gör mig väldigt glad även om det inte blir så länge. Vi får se, men det ser så ut just nu.

Idag försökte jag mig på en löprunda på 30 minuter. Det gick, men det känns att jag har hållit uppe i en vecka och att jag fortfarande inte är helt hundra frisk än men nästan. Imorgon på träningen blir det stora provet om hur jag egentligen mår. I övrigt har jag skrivit min essay som ska in imorgon på engelskan. Roligare än så har det inte varit idag faktiskt. Det är ju söndag som sagt.

Jag har, i stort sätt, fått den värsta nyheten idag. Mina kurser jag läser här kan jag till stor sannolikhet Inte tillgodoräkna mig på Handels i Göteborg. Alina hade fått det svaret om sina kurser. Det känns ganska segt och därmed måste jag läsa ett helt program när jag kommer hem om det blir så att jag fortsätter plugga hemma. För nu kan jag inte bara komplettera med det jag redan läst. Det var i den bästa nyheten alls för i stort sätt måste jag läsa om en del jag läst här. Däremot vet jag ju fortfrande inte alls vad jag gör till hösten så det är väl egentligen onödigt att oroa sig för mycket men ändå. Dessutom vad gör jag då egentligen? Den stora frågan!

6 mars - Saturday - rainy and Sundayish

Jag sov hos Sofia för bussförbindelserna är ju vad det är här. Vi åt god frukost vilket jag har saknat, jag som burkar älska frukost. Hade nästan glömt av det. Sedan gick jag ner och handlade lite på vägen hem. Men jag vände i stort sätt bara i dörren för att sedan åka tillbaka upp till Mesa för att tvätta. Det var mer än behövligt eftersom jag inte hade några rena kläder kvar, speciellt inte när det är kallt. Det är det värsta med den här lägenheten att vi knappt har tvättmaskin, eller vi har men som knappt fungerar. Jag fick i alla fall gjort det vilket var skönt. Jag träffa sen Sofia för kaffe på Good Cups innan jag tog bussen hem.

Nu ikväll har det regnat så mycket och varit typ tio grader. Väldigt motbjudande kan jag säga. Jag ville däremot komma ut och röra lite på mig så jag tog på mig massa kläder och gick på en promenad i regnet. Det var inte så farligt ändå och jag fick stretchat efteråt vilket var själva meningen bakom hela promenaden egentligen. Mina vader har krampat nu i fyra nätter i rad eftersom jag inte har sprungit eller stretchat. Det är hemskt så förhoppningsvis ska jag inte få det i natt. Jag förstår inte att det kan vara sådan skillnad. Imorgon ska jag ut och springa däremot, känna på det i alla fall. Jag har bara ätit en värktablett idag vilket är en förbättring och jag har inte varit döende mitt på dagen. Däremot är jag inte helt bra heller men bättre. Jag vill kunna köra passet på måndag men då måste de gå hyfsat 30 min imorgon. Jag hoppas jag kommer känna mig utvilad och redo på måndag för jag behöver den här veckans träning. Dessutom tävlar jag på lördag, 5 km. Jag är rädd att den här veckan ifrån löpningen kommer förstöra den tävlingen och hela säsongen i stort sätt. Jag hoppas inte!

5 mars - The OC maraton

Fredag och ingen tävling och ingen träning för min del eftersom jag fortfarande känner mig dålig. Istället blev det prat med pappa på Skype och sedan gick jag på Business Club meeting med en föreläsare som pluggat på Harvard och hållit på med hedgefonder. Ganska intressant men seröst varför måste alla ”viktiga” personer alltid ha så svårt att svara enkelt på en fråga och inte krångla till det så enormt och dra ut på svaret? Undra om man blir sån när man får mer makt och kan mer än andra, jag vet inte men det känns som ett väldigt vanligt mönster med sådana personer.

Sedan mötte jag Sofia och vi åkte hem till henne. Vi lagde god middag med och tortellini räkor i tomatsås. Väldigt gott! Dessutom var det kul att få slippa laga mat själv och äta själv. Sedan hade vi the OC maraton hela kvällen. Det var precis en sådan kväll jag behövde.

4 mars - I survived!

Jag överlevde den här vecka, det är torsdag kväll! Jag kan inte vara mer nöjd med något just nu! Jag hade massvis med saker att lämna och skicka in och fixa den här veckan och dessutom var jag sjuk. Jag är fortfarande sjuk däremot och imorse trodde jag att jag skulle vakna upp pigg, frisk och utvilad men nej. Jag hade ont i huvudet och halsen och kroppen värkte och jag kände mig allmänt sjuk-svag. Jag fick ändå klara av att gå till skolan så jag gick till statistiken vilket var som vanligt förutom att vi spelade deal no deal.

Sedan hade jag lunch med Sofia vilket var kul att se henne även om jag hosta sönder där ett tag. Vi ska för övrigt ha en the OC kväll imorgon hemma hos henne vilket jag verkligen ser fram emot. Dessutom ska jag ha en lugn helg har jag bestämt för jag måste bli frisk. Det blev som sagt ingen träning idag heller vilket var tråkigt och jag känner mig alltid lika lat och dum när jag inte tränar men jag borde inte. Jag har hört allt för många gånger nu vad min sjukdom nu troligen kommer ifrån och ja jag måste göra något åt det.

Efter lunchen gick jag och gjorde mitt ENG 120 prov vilket jag fick 39/40 på vilket var bra eftersom man bara behöver 29/40 för att klara det. Det är en, en units klass man tar i anslutning till den andra engelska kursen jag nu läser. Så i stort sätt har jag klarat kursen genom att klara det provet idag.

Idag har jag också skickat in hela min ansökan till skolan på Hawaii. Så lätt gick det. Det var mest att klippa och klistra från ansökan till NY dessutom var det färre uppgifter man behövde ha till den ansökan. Plus att jag redan fyllt i allt från innan i stort sätt. Så den ansökan är nu också klar! Jippi!

3 mars - I guess I can only blame myself for this

Jag trodde jag skulled dö när klockan ringde på morgonen. Jag kunde knappt prata för halsen oh det bara värkte i hela kroppen. Jag tog mig i alla fall ändå iväg till skolan men redan då hade jag bestämt mig för att inte träna senare. På engelskan gjorde vi inget större ansträngande men att bara sitta där var jobbigt nog. Sedan var jag tvungen att skynda mig till biblioteket för att hinna skriva ut mitt kommunikationsarbete innan lektionen. Jag fick lämnat in det och vi får väl se hur hårt hon kommer bedöma det. Lektionen var däremot bra vi satt i små grupper och pratade bara om vår arbeten och våran kultur och familjehistoria. Dessutom har vår lärare alltid te på lektionerna till alla för det är en sådan typ av lektionen säger hon. Så det ska hon börja med nu när vi ska gå in på ett nytt kapitel som handlar om att lyssna på andras historier och erfarenheter. Vi ska läsa en bok till det avsnittet och jag har valt en bok som hittills är riktigt bra. Den handlar en pojke som försöker illegala invandra till USA för det är där hans mamma befinner sig. Det är en väldigt stark historia och väldigt gripande.

Efter lektionen ringde jag coach och sa att jag inte kommer och han rådde mig att gå till vårt Health Center för att kolla så det inte är något allvarligare. Jag gick dit men fick en tid en och en halvtimma senare så jag fick fixat betyg som ska skickas till Hawaii och skrivit ut massa papper jag behöver och liknande. Jag hade däremot inte halsfluss och ingen feber, mer det motsatta nästan för låg temperatur. Jag fick också bett om ett intyg så jag kan gå och ta blodprov nu snart på vårdcentralen. Det blir däremot sen när jag mår bättre. För nu orkar jag inte ta mig dit bort.

Jag fick sedan sovit en timma när jag kom hem och sedan pluggat lite. Problemet är att jag aldrig är sjuk å jag vet inte hur man gör när man är sjuk. Jag har inte tid med det heller. Jag bara kör på som vanligt vilket kanske inte är det bästa men tydligen vet jag inte bättre. Förhoppningsvis mår jag bättre imorgon och redan nu mår jag bättre mot innan idag vilket alltid är nått.

2 mars - Today I did almost everything wrong

Jag mådde inte särskilt bra idag och jag gjorde i stort sätt allt jag inte skulle göra. Jag hade huvudvärk, ont i halsen och kände mig allmänt väldigt dålig. Däremot blev det bättre under dagen så jag gick på träningen vilket jag inte skulle gjort och jag vet man ska inte träna när man har ont i halsen och allt det där men det gick bra till en början med men resultatet av det hela var mindre bra. Sedan kom jag hem och var tvungen att skriva klart mitt kommunikationsarbete på tio sidor. Klockan två var jag klar och det var nog något utav det sämsta arbetet jag någonsin skrivit och problemet är att hon även betygsätter språket och stavning m.m. vilket kanske inte var min starka sida vid halva två, jätte trött och sjuk. I stort sätt tog jag inte hand om mig själv alls vilket straffade sig.

1 mars - I do not know how to be sick

Jag sov som vanligt väldigt lite och jag mådde fruktansvärt dåligt när jag vaknade på morgonen. Huvudet höll på att sprängas och jag hade jätte ont i halsen. På engelskan trodde jag halvt att jag skulle dö men jag överlevde och fick tillbaka min föra essay som jag fick 89 % på vilket var bra. Därefter hade jag kommunikation och vi hade skrivit vårt draft med oss för att gå igenom det inför onsdagen när det slutgiltiga ska in. Jag känner att det arbetet inte kommer vara i närheten av något av det bästa jag gjort i mitt liv. Dessutom har jag insett att jag är väldigt omotiverad och tycker egentligen inte om kursen. Jag trodde verkligen jag skulle det men nej det är ingen kurs jag gillar.

Sedan gick jag och träffa coach för han hade skrivit mitt rekommendationsbrev som nästan fick mig att börja gråta. Det var väldigt bra ord han skrev om mig. Dessutom kom vi fram till att jag inte skulle träna idag. Jag känner mig alltid så dum när jag inte tränar. Dessutom hade jag verkligen sett framemot att träna den här veckan för nu börjar den tuffaste veckan träningsmässigt på hela säsongen och den viktigaste. Jag hatar det här, jag vet inte hur man gör när man är sjuk.

Sedan gick jag hem en kort stund och jag borde nog sovit en stund eftersom jag verkligen mådde jätte dåligt men jag behövde få gjort min statistik läxa och det kunde jag bara göra i mattelabbet. Det tog mig enormt lång tid och efteråt gick jag hem och sov en timma för då mådde jag sämre än sämst. Den timmas sömn behövdes verkligen och lite mat på det så nu mår jag okej. I övrigt är jag helt klart med alla ansökningar till NY, yeah! Dessutom har jag gjort klart ansökan till stipendierna på skolan vilket är bra. Nu måste jag försöka få klart min kommunikation paper eller skriva mer på der och organisera den för det är en enda stor röra. Fast jag måste verkligen försöka få sömn i natt för det behöver jag mest av allt just nu.