31 maj - Everything comes to an end…

Jag fick ihop mina grejer och jag och Emily kom iväg vid tio där hon skulle släppa av mig till flygbussen. Ingen av oss hade väl egentligen kunnat förstå att vi faktiskt skulle säga hejdå förens det väl kom. Vi båda grät massor och vi insåg att vi faktiskt inte kommer se varandra på ett bra tag. Jag hade inte klarat av saker utan att ha haft henne under dom här åren och inte hon hade inte klarat av att gå igenom det hon har gått igenom det senaste året utan mig. Vi är som syskon och vänner och rumskompisar och vi har verkligen delat allt. Hon är en av dom underbaraste personerna jag vet. Vi sa hejdå med dom sista orden ”At least we get to see each other when we get married.” För vi ska i alla fall komma på varandras bröllop men jag vet att vi kommer ses innan dess. Hon har påverkat mig på så många sätt och har alltid funnits där, Emily var helt rätt person för mig att flytta in hos i precis rätt tid. Det var ett väldigt sorligt hejdå.

På bussen ner till LA grät jag massor. Jag pratade med alla en sista gång på mobilen och tittade ut över den plats som jag idag kan kalla hem och som alltid kommer ha en så stor plats i mitt hjärta. Det var en tung bussresa ner.

Väl nere på LAX fick jag till slut checkat in allt mitt bagage och kommit till gaten och allt. Jag skulle träffat Sofia på flygplatsen men vi var för långt ifrån varandra och hade för lite tid. Istället kämpade jag runt i gaten med all mitt handbagage, som var mer än för mycket.

Flygresan var lång och det var många tårar som fälldes under resans gång och få timmar jag sov. Till slut kom jag hem till Sverige och Landvetter på tisdags eftermiddagen. Helt utmattad men med en lättnad att jag fått med mig allt hem. Jag är alltid lika glad och förvånad att jag faktiskt kommer hem i tid med alla mina saker och utan att ha missat något på vägen. Så nu var det definitivt slut på resan som har förändrat mitt liv och som jag alltid kommer vara väldigt tacksam för att jag faktiskt fick genomföra.

30 maj - My very last day in Santa Barbara

Idag var alltså den dagen här, dagen som jag aldrig trodde skulle komma men som en dag ändå skulle komma. Min sista dag i Santa Barbara, min sista för den här gången. Jag vet att jag kommer komma tillbaka och hälsa på men det kommer aldrig bli detsamma och nu var det slutet på det här äventyret.

Jag och Emily gick på en sista promenad upp till Mesa till Crazys och Blenders. Sedan blev det en sista sväng ner på stranden för att göra ett sista försök att bli brun innan man åker hem. Jag har aldrig sett så mycket folk på stranden i hela mitt liv. Visst det var söndag men det var till och med nästan så man kände att det var Sverige känsla på det, med massa folk packade på stranden. Det händer aldrig annars här.




Sedan var jag bara tvungen att gå hem och packa klart vare sig jag ville eller inte. Men det var ju min sista dag så jag hade inte så mycket val. Det tar sådan tid också. Jag och Emily skulle åkte Downtown och gjort manikyr och pedikyr men det blev knappt om tid så istället lagade vi middag tillsammans och hade en hemma kväll. Det blev film och grejer vilket inte var helt fel heller. Det är helt sjukt att vi har bott tillsammans i ett och ett halvt år mer eller mindre och nu var det sista kvällen vi hade tillsammans. Hon känner mig bättre än många andra någonsin har eller kommer vara i närheten av att göra. Hon är en underbar rumskompis och vän och jag kommer sakna henne. Hon är däremot nästan mer av en syster än en kompis, även om hon är som en kompis också. Men när man bor så nära under så läng tid binder man andra band än kompisar kan göra.

Jag gick sedan på en sista kvällspromenad och tittade ut över stan och skolan. Imorgon skulle jag bege mig härifrån…

29 maj - One last night out and a sad goodbye

Jag fick en sista löprunda på morgonen. Det blev en runda på stranden och jag kommer verkligen sakna det här. Resterande av dagen ägnade jag mig åt packningen och städning och annat. Det är så mycket att tänka på när man verkligen ska lämna allt för alltid typ. Det blev lite solning också, man får ju passa på, eftersom man aldrig vet vad Sverige kan erbjuda i sommar.

På kvällen skulle jag träffa Fabian efter han slutat jobba. Min första amerikanska kompis i stort sätt. Han har alltid varit där under dom här två åren och oavsett om vi inte setts så mycket ibland så har vi alltid setts mer eller mindre. Vi är väldigt olika men ändå är han så otroligt snäll, även om han kan vara lite blåst ibland, och alltid en vän som ställer upp. Han kom över efter jobbet och jag hade en present till honom. Han älskar Sverige mer än jag och någon svensk faktiskt gör så jag hade en Sverige tröja som jag ändå inte vill släpa hem. Så det var en väldigt uppskattad present faktiskt.


Amber, Fab and me during my first semester '08

Sedan åkte vi Downtown och åt och gick en sväng innan vi åkte upp på en svensk-fest uppe på Mesa. Det var inte mycket till fest men ën del folk och faktiskt riktigt kul. Sedan när jag skulle gå hem var jag tvungen att säga hejdå till Fabian. Det var faktiskt lite sorligt men vi kommer ses igen. Antingen i Sverige eller i USA, det är mer den stora frågan än om. Men det lär ju ta ett tag men helt klart kommer det hända.

28 maj - The packing has began

När man börjar vänja sig vid att sova mer och länge så är det kört, då kommer man aldrig upp. Även om det kanske är ett tecken på att jag behöver sömnen men ändå. Jag kom iväg ut på en morgonrunda i solskenet. Det var en fin dag idag vilket var bra för det har varit lite halvt det senaste. Jag kommer sakna löprundorna ute efter havet med solen i ansiktet och en svag havsbris kommande in från havets slående vågor mot havskanten.

Sen gick däremot solen i moln för några timmar vilket i och för sig passade ganska bra för jag var tvungen att vara inne och försöka börja packa. Det är så svårt att veta hur mycket saker jag kan ta med mig och inte. Så det här med packningen är ett problem. Jag fick rensat ut en hel del i alla fall vilket inte var fel. Ibland undrar jag varför jag släpar runt saker runt halva jordklotet som jag ändå inte använder så nu försöker jag rensa borta sådant. För vilket slöseri egentligen. Det tråkiga är bara att mycket får jag bara slänga som faktiskt inte är något fel på men det finns ingen som har rätt sko eller klädstorlek som mig av mina kompisar. Så jag ska nog köra iväg en hel del till Goodwill, så det går till välgörenhet i alla fall. Däremot kom jag på att de har en second hand affär i stan som säljer märkeskläder från privatpersoner och sedan säljer de till sina kunder. Så jag plockade ihop en del dit för att se om de kanske vill ha något. Jag och Emily åkte Downtown och jag gick in med en del och de ville faktiskt ha två av mina klänningar vilket jag fick lite pengar för vilket inte var helt fel. Ganska bra deal!

Vi åkte sedan upp och köpte mat på Crazys och spenderade kvällen med att se på Twilight! Nu har jag bara en helg kvar här innan jag är hemma! Hjälp! Det är så snart…

27 maj - Sex and the City

Jag kom iväg på ännu en löprunda ännu en morgon och det börjar kännas lättare nu vilket är skönt även om jag har en del träningsvärk och är lite stel. Sedan blev det brunch och göra sig i ordning för att gå ner till stan senare med Emily. Hon är typ den enda kvar här nu så vi umgås en hel del nu. Vi tog en promenad ner och det var faktiskt soligt när vi väl kom iväg vilket var skönt. Först blev det en sväng i några affärer, ja jag shoppade men jag kunde inte låta bli och det var bara en tröja. Sedan gick vi och oss i solen och njöt av en kaffe. Det är något av det bästa jag vet. En fika på en uteservering i solen!

Igår var premiären av Sex and the City och jag ville gärna se den så jag bjöd Emily på det för hon är en sådan underbar rumskompis och vän. Filmen var bra men väldigt lång, typ två och en halv timma. Det är så kul för man tror verkligen men själv lever det livet för ett tag. Springa omkring i NYC i högklackat i en outfit som ingen annan kan bära upp förutom dom. Men man kan ju drömma om att få leva det livet. Filmen var helt klart sevärd om man gillar SATC såklart.

Filmen var som sagt längre än vi trodde så vi var rejält hungriga när vi väl kom därifrån och började promenera hemåt. Det blev därför en sväng upp till Crazys för mat där. Väldigt gott! Nu är vi båda helt slut och somnar nog vilken sekund som helst och drömmer om livet på Manhattan.

26 maj - Shopping day

Tanken var att jag skulle träffa Freddy idag men så blev det inte för han var tvungen att åka ner till Ventura med sin pappa för något. Sedan skulle jag träffa Chris men han hade redan åkte hem så det var inte så mycket att göra åt. Alla har typ lämnat SB nu mer eller mindre och det är väldigt tomt här. Jag önska Sofia var här för det hade varit så mycket roligare. Nu spenderar jag mest tiden själv och med Emily när hon inte är i skolan för ingen annan är här. Det gör det däremot lättare att lämna SB sen för det är inte så mycket att lämna förutom själva stället i sig. Däremot har jag noll hemlängtan vilket faktiskt är ganska konstigt.

Jag gick ut på en löprunda och sedan gick jag ner till State St för att handla en del saker jag behöver innan jag åker hem. Det hela slut med att jag inte hitta någonting av vad jag skulle ha utan shoppade en klänning och en tröja till mig själv. Så det får bli att jag fixar det andra imorgon kanske.

Jag fick sålt lite till av mina saker idag: min stol och min förvaringsbox vilket var bra. Nu har jag bara sängramen kvar att sälja och förhoppningsvis kommer en tjej och köper den imorgon.

Jag och Emily tog en roadtrip ner till Ventura på kvällen för att åka till Target! Target! Ännu mer shopping vilket inte verkar vettigt alls när jag är så oroad för att få med mig allt hem. Men jag hittade en del kul som jag ville ha så det fick bli så.

Idag var det konstigt ont-i-huvdet-väder. Det skulle regna men det gjorde det aldrig. Det var bara halvmulet men ändå ganska varmt. Sådant där jobbigt väder. Jag hoppas fortfarande på beach väder en sista gång innan jag åker hem i alla fall. Det hade varit bra.

25 maj - It's sunny but it's cold but itn't raining, yet

Imorse var jag ute på en löprunda och jag hade faktiskt träningsvärk i benen vilket kändes konstigt efter en kort runda igår men så är det ju i början. Jag ska försöka göra några korta rundor nu i några veckor så jag kan börja sen på allvar i mitten av juni med försäsongen.

När man bara har en vecka kvar så får man använda vad man behöver så idag laga jag pannkakor till mig och Emily för lunch. Det är kul när man faktiskt har tid att göra sådant. Sedan var jag på skolan för, förhoppningsvis sista gången, och fick mina slutbetyg skickade till NY.

Idag har det varit soligt men det är kallt. Vinden är kall även om vinden har lugnat ner sig. Det blev däremot inget beach väder direkt för mig och Emelie vilket var lite synd. Jag vill ju jobba å brännan innan jag kommer hem men förhoppningsvis blir helgen varmare. Det regna i SF idag däremot och det ska komma hit imorgon.

Emelie kom förbi sedan och vi gick upp till Mesa och hade Blenders, så gott att jag inte har haft det innan. Sedan åt vi middag där uppe. Det var kul att se henne en sista gång innan vi båda åker hem till Sverige även om jag kanske ser henne i sommar där hemma.

Nu blir det lite Gossip Girl för att komma in i mer NY stämning.

24 maj - Goodbye but not goodbye

Imorse var jag uppe tidigt för Sofia skulle komma förbi en kort stund och säga hejdå innan hon skulle lämna SB med sina föräldrar. Det var kanske sista gången jag såg henne nu men förhoppingsvis ses vi på flygplatsen på måndag för hon flyger hem samtidigt med sin familj som jag flyger men det är inte samma plan. Så det var ett hejdå men inte ett hejdå och för den delen säger jag inte hejdå, jag säger vi ses!

Sedan skulle jag säga hejdå nummer två för dagen till Cameron som skulle ner till Newport idag för han ska börja jobba där nere. Men det var också bara ett hejdå men inte ett hejdå för han kommer tillbaka hit upp i helgen så då kan jag se honom igen.

I övrigt har jag fått fixat med en hel del saker och dessutom varit ute och sprungit för första gången på tre veckor! Det blev en löprunda på stranden och det kändes helt okej förutom att det blåste väldigt mycket idag igen. Jag har börjat rensa bland mina grejer också vilket behövs för jag har en hel del att gå igenom.

Idag är förresten exakt en vecka tills jag kommer hem till Sverige och lämnar SB! Wierd!

23 maj - Sunday without anything I Have to do, isn’t that just wonderful

För en gång skull är det söndag och jag har inte haft något söndagsångest och inget jag bara måste göra. Det är så skönt, måste jag medge. Så idag gick jag först på en morgonpromenad i solen efter på stranden innan jag prata lite med mamma och pappa på Skype. Sedan tog jag och Emily en promenad upp till Mesa och satt på Good Cups och drack kaffe och hon plugga och jag läste i min bok. En väldigt skön söndag utan några måsten. Det blåste däremot väldigt mycket idag som igår. Det är väldigt fint väder och skulle varit väldigt varmt om inte vinden var så himla kall. Förhoppningsvis så blir värdet bättre i veckan. Solen skiner i alla fall vilket är skönt. Jag har ändå fått gjort en del bra saker senare idag som jag annars bara har skjutit upp. Nu ska jag tillbaka till att njuta av mitt sommarlov!

22 maj - The day after and A day at State St

Nu har jag på riktigt sommarlov känns det som när skolavslutningen också är över och det är helg. Jag och Emily gick till gymmet först på morgonen eftersom idag var sista dagen det skulle vara öppet. Vi fick ett bra träningspass genomfört och gick sedan hem för att göra oss i ordning och sedan ta en promenad er till State St. American Apperal hade en stor lager försäljning så vi skulle dit och kolla in den. Det var mycket saker och mycket folk och fint väder men fortfarande väldigt blåsigt. Jag fick köpt en tunn, silkig vinröd jacka för tio dollar som annars hade kostat de sex dubbla skulle jag tro. Emily fick också köpt en del. Hon skulle sedan jobba så hon gick hemåt men jag stanna en stund längre och gick i lite affärer men jag insåg att jag faktiskt inte var på shoppinghumör så jag gick tillbaka. Jag köpte lite mat på vägen hem som nog var det sista jag behövde innan jag åker hem.

Väl hemma laga jag massa mat vilket faktiskt var ganska kul för jag hade tid och ork. Jag var bjuden till en fest ikväll men jag hade ingen större lust att festa och var faktiskt ganska trött. Så istället blev det en Gossip Girl kväll hemma.

21 maj - Graduation Day!

Imorse åkte Leigh så dag var sista gången jag såg henne nu. Det kände lite kontigt att jag inte kommer se henne mera. Men det var inte alls så jobbigt att säga hejdå ändå för ärligt talat har vi aldrig varit så där jätte nära. Vi har alltid fungerat att bo tillsammans men aldrig varit särskilt jätte nära kompisar. Nu har jag mitt egna rum och dessutom är det väldigt lite saker kvar i lägenheten nu när Leigh har flyttat sina och jag har sålt en del av mina och Emily också. Det hela börjar gå mot sitt slut.

Idag var alltså den stora dagen, Graduation! En riktigt amerikansk skolavslutning. På morgonen så hade vi övning inför eftermiddagen. Jag kände typ ingen som faktiskt skulle gå ut nu och som skulle vara där vilket var ganska tråkigt men när jag kom dit mötte jag Chris vilket var kul att se ett familjärt ansikte. Sedan träffa jag en del jag känner så där halvt och har haft lektioner med. Först var det frukost i kafeterian och sedan så gick vi upp för att gå igenom hur det hela skulle gå till, hur vi skulle gå och liknande. Det hela tog så där två timmar ingefär. Sedan hade jag lite tid där elammen tills vi skulle vara tillbaka.

Det var Emelies födelsedag idag också så jag gick dit upp med min present till henne och dessutom min kamera för hon skulle få äran att ta kort under avslutningen. Hon och alla tjejerna i laget skulle komma vilket var kul, även Emily. Jag tog sedan en nap och åt och gjorde mig i ordning för att gå iväg.

Vi träffades alla och gjorde oss klara och sedan ställde vi upp för att tåga in. Det var fint väder men väldigt blåsigt, om det inte hade blåst så mycket så hade det var helt perfekt. Istället fick alla i stort sätt hålla i sina fyrkantiga svarta studentmössor i amerikansk anda. Det var mycket folk där och jag önskade faktiskt att mina föräldrar hade varit där när jag såg alla andras där.

Deta hela började och bland det första som hände var att Presidenten höll sitt tal. Jag var ganska nervös inför det för jag visste att jag skulle bli nämnd men inte i vilket utsträcking eller vad hon skulle säga om mig. Först pratade hon länge och två studenter på skolan och sedan nämnde hon mitt namn och jag fick ställa mig upp där mitt ibland folkmassan och hon berättade hela min story i stort sätt, om hur jag kom hit att jag hade sprungit för skolan och att jag nu går ut med 4.0 i betyg och ska försätta plugga i NY till hösten. Hon pratade i stort sätt i fem minuter om mig och jag har en av de fyra totalt hon pratade om. De andra var personer som hade blivit accepterade till IVY Leages skolor som NYU och Colombia University och även de någon som skulle börja på UCLA och Berkeley. Jag har nog inte insett vilken prestation jag faktiskt gjort under mina två år på SBCC. Jag var väldigt hedrad av att bli omnämnd på det sättet. Tanken slog mig också att undra vilka skolor jag faktiskt hade kunnat komma in på om jag hade sökt. Vi gick sedan upp och fick våra namn upplästa och våra diplom. Det hela var en enorm upplevelse och jag är väldigt glad att jag gick, Det enda hade varit om mina familj faktiskt hade kunnat vara där speciellt eftersom jag var speciellt omnämnd inför alla där vilket var väldigt mycket folk.

Efteråt gick jag snabbt hem för att förbereda mig inför kvällen. Jag och tjejerna i laget skulle ner på en fest en bit nedför gatan, som en kille i laget kulle ha. Det var kul att se så många där och många från laget. Däremot är vi i USA, så vad hände inte? Jo polisen kom vid elva. Det var väldigt segt och vi bestämde oss för att åka ut till IV. Vi hittade en bra fest men sedan också en bra skjuts hem så vi var inte allt för länge där ute. Jag hade stannat längre men de andra ville tillbaka så vi åkte hem igen. Det var en halvbra kväll men en väldigt lyckad dag annars.

Det var däremot slutet på en två årig period i mitt liv. Nu har jag lite mer än en vecka kvar att njuta av min sista tid i SB innan nya äventyr väntar.

20 maj - It cannot be much better than a picnic on the beach until sunset with my bestfriend

Nu har jag sommarlov! Jag sov länge och gick sedan till skolan för att möta min student advisor för att få skrivit på papper om att jag ska börja på ny skola i höst så att mitt visum och I-20. Det är mycket pappersarbete i det här landet för den som inte redan visste det. Hon skrev på papprena och det ska nu bli fixat. Dessutom så fick jag reda på att istället för att jag hade en skuld för mina sjukbesök så fick jag reda på att jag har en balans på 40 dollar som jag ska få tillbaka. Det hinner inte komma innan jag åker hem däremot men de lova att skicka det till NY sen när jag har en adress. Sedan fick jag order i stort sätt om att komma till den internationella student barbecuen för att fira att skolan är slut nu. Jag hade inga planer på att gå men de ville att jag skulle gå för att hon trodde någon skulle hålla ett tal om mig. Jag kände att jag var tvungen att gå även om jag inte ville så jag gick hem snabbt och bytte om. Väl där sen kände jag mig lagom lost och felplacerad. Det var god mat och allt så det var ju alltid nått. De var sen ingen som höll något tal vilket jag sedan fick reda på berodde på att hon på kontoret hade blandat ihop det med den riktiga graduation. För jag fick ett samtal igår där de tala om för mig att Presidenten/rektorn på skolan skulle nämna mig på graduation i hennes tal. Jag fick däremot inte veta vad hon skulle säga men att jag borde vara där!

Däremot fick jag väldigt bra nyheter där av en på financial office. Hon kom fram till mig och ”Det är du som är Sarah väl?!” och sedan prata vi en hel del. Hon berättade sedan om förra helgens scholarships reception som jag missade eftersom jag var i NY. Sedan säger hon att hon är så glad att jag fick dom två stipendierna, två?! Jag hade bara fått meddelat att jag fått ett men hon tala om för mig att hon var nästan hundra på att jag hade fått två. Så jag skulle gå upp till kontoret att se hur det verkligen låg till. Jag fick sedan reda på att jag hade fått två! Ett på 1000 och ett på 1500 dollar från SBCC. Det är verkligen pengar jag behöver och det var en väldigt bra nyhet.

Senare mötte och upp med Sofia och vi tog bussen upp till Crazys och köpte med oss lite öl och picknick mat och sedan gick vi ner på stranden och hade picknick tills solnedgången. Det var en sådan där perfekt eftermiddag kväll med en underbar vän som jag kommer sakna något enormt i NY. Hon är bäst!

19 maj - Last day of school, last day at SBCC, last final!

Jag var så trött när jag gick upp på morgonen men det var sista gången för den här terminen jag skulle behöva gå upp och gå till skolan vid åtta. Vi fick tillbaka våra research paper innan vi skulle skriva vår final. Och jag fick jätte bra, 147/150! Dessutom sa min lärare att hon gärna hade velat ha en kopia av det för att kunna ha som exempel för hennes nästa klasser och att jag borde skicka in den till skolans essay/paper tävling för att det var det bästa reserach paper som hon hade läst den här terminen. Det kändes väldigt bra att få veta det innan jag skrev min in-class final, vilket gick helt okej. Jag tror jag kommer få tillräckligt bra på den för att inte behöva oroa mig för att jag inte få ett A i kursen.


Efteråt hade jag möte med coach. Jag har inte pratat alls med honom sen min säsong var slut och jag prata inte ens med honom efter min sista tävling så det var kul att äntligen få träffa honom. Jag berätta om NY och vi pratade sommar träning och liknande. Dessutom prata vi lite om orsakerna till varför jag alltid avslutar säsongerna ganska dåligt och varför jag aldrig är på topp just då. Dessutom rekommenderade han mig starkt att gå och ta ett järn-test för att se så att inte jag har järnbrist för han har varit med om väldigt många tjejer som helt plötsligt gör väldigt, väldigt dåligt ifrån sig på grund av järnbrist. Så det ska jag göra när jag kommer hem till Sverige. Alla symtom tyder på att det kan vara anledningen till min dåliga säsong och det är lätt att fixa om det är anledningen. Så det ska jag göra. Det var väldigt svårt sedan att säga hejdå till honom. De tyckte vi båda, jag grät och coach verkade tycka att det var ganska jobbigt. Han har blivit som en mentor och som en extra pappa för mig i stort sätt och framförallt han har lärt mig allt om löpning. Det är en person som har haft en väldigt stor del i mitt liv här borta, så att säga hejdå var inte det lättaste.

Efteråt gick jag och träna på gymmet, och sedan kom Sofia hit för att vi skulle ta en promenad ner till State Street. Det var fint väder så det var en skön promenad fram och tillbaka men när jag kom hem var jag så himla trött. Jag hade sommarlov nu men jag var helt slut. Cameron skulle komma över sen men jag tog en nap innan han till slut kom över. Vi såg en film och jag hade lovat att inte somna men det var väldigt nära. Efter att han hade gått så somna jag däremot på en sekund. Men nu har jag sommarlov!

18 maj - A day in-between my finals

Så idag hade jag ingen final utan en dag emellan vilket var skönt. Jag kunde sova längre. Jag tog sedan bussen ut till UCSB där jag mötte Emily. Vi gick runt på campus en stund innan vi åkte vidare till hennes Oma. Jag har inte sett henne på så länge så jag ville se henne innan jag åker hem. Så vi hade lunch, väldigt gott som vanligt. Sedan åkte vi hemåt Downtown igen.

Sista kvällen av plugg gick väldigt segt och tog sådan tid. Jag hade ingen motivation och ville bara att det skulle vara över. Så det blev mycket senare än jag hade tänkt för jag var så ofokuserad så det fanns bara inte. Imorgon är min sista dag i skolan!

17 maj - My first final is done!

Imorse hade jag min kommunikations final som bara var en inlämning och en klass diskussion. Så det var inget nämnvärt alls, men nu är det avklarat. Sedan gick jag och sålde tillbaka mina böcker och jag fick tillbaka mycket mer än jag trodde jag skulle få tillbaka på dom. 100 dollar i kontant så där bara, var ganska bra speciellt eftersom jag inte betala någonting för böckerna i stort sätt eftersom jag hade ett bokstipendium för den här terminen. Sedan fick jag postat lite tack kort och liknande.

Väl hemma gjorde jag mig bara i ordning för att gå iväg till gymmet. Jag måste börja träna verkligen. Så jag spenderade ett bra tag där även om det är ett av de tråkigaste ställena jag vet men jag tror jag sa vänta ännu lite till med löpningen faktiskt. Troligen till nästa vecka. Dessutom vill jag börja bli mer van vid att träna på gymmet med cross träning maskinerna och cykeln eftersom jag troligen kommer få en hel del sådan träning i NY eftersom vi där tränar två till tre dagar i veckan med dubbelpass. Däremot är det kortare pass än vad jag är van vid här så totalt veckovis kommer det nog ligga på ungefär detsamma. Dessutom var det riktigt tråkigt väder idag så inne träning var inte helt fel ändå.

Sedan har jag försökt, jag har verkligen försökt utan någon större lycka, att plugga det sista inför onsdag. Det är så svårt att vara så nära men inte riktigt framme. Jag tror aldrig jag varit så otaggad och ofokuserad någonsin inför att plugga. Det måste bli gjort däremot så imorgon Måste jag göra det. Jag kom en bit men jag gjorde massa annat istället. Jag ser verkligen fram emot onsdag eftermiddag! Då har jag sommarlov!

Imorgon är jag ledig och ska Plugga, ha lunch med Emily och hennes Oma som jag inte har träffat på hela terminen, träna och sedan får vi se om jag hinner något mer eller vad som händer. Idag är det förresten exakt två veckor kvar tills jag åker härifrån och kommer hem till Sverige och Göteborg. Jag landar på Landvetter den 1e juni.

16 maj - A nice day at State St and it almost felt like I was back home for a moment

Jag mådde väldigt dåligt när jag vaknade, i stort sätt kändes det som att en ångvält hade kört over mig och lite till, trots tio timmars sömn. Jag fick berättat för mamma och pappa om NY och allt.

Sedan städa jag och gjorde mig i ordning. Jag och Sofia skulle ner på stranden med vädret tillät inte riktigt det utan istället blev det en promenad ner till State St. där jag spenderade hela dagen. Vi bestämde oss för att ta en lunch upp på Andersen’s, ett danskt fika-frukost-lunch ställe i riktigt nordisk anda. Det var väldigt gott och för ett ögonblick kändes det som att vi satt på ett fik i Göteborg eller någon annanstans i Sverige/Danmark. Maten var god, omelett och smörrebröd, och efteråt köpte vi också med oss riktigt danskt wienerbröd. Det var en riktigt bra lunch!

Efter gick Sofia för att träffa sin pojkvän och jag skulle gå och fixa lite annat jag behövde få gjort. Egentligen skulle jag plugga idag men så blev det inte. Det blev shopping istället. Jag hittade ett par jätte snygga märkessandaler på en fin secondhand affär här i stan för bara 8 dollar. Dessutom blev det en klänning och en bikini på F21. Dessutom hittade jag sedan på vägen hem en väldigt snygg Banan Republic tröja i Angora, också second hand men i väldigt bra skick, för bara 4 dollar. Sedan blev det i stort sätt en sista sväng på Ralphs för den här tiden i SB, för lite sista kompletteringsmatvaror för de här två sista veckorna.

Det blev en heldag på stan och inget plugg så imorgon måste jag ta tag i det. Imorgon har jag förresten min första final i kommunikationen. Det är däremot bara att lämna in ett arbete och sedan har vi en diskussion men arbetet gjorde jag förra veckan så jag har allt redan klart. Så imorgon börjar sista veckan i skolan! Dessutom ska jag börja träna imorgon hade jag tänkt, i alla fall på gymmet för jag måste börja komma igång nu igen och försöka göra något åt den här hemska huvudvärken som aldrig släpper.

15 maj - Sometimes just Love flying and airports and sometimes I just Hate it more than anything

Upp klockan fem för att börja hemresan mot Santa Barbara. Att anmärk är att fem east coast time är två på natten west coast time. Så tidigt. Vi blev upplockade av coach och köpte med oss kaffe och bagels på vägen till JFK Airport. Bilresan in gick väldigt smidigt och jag var där i god tid. Jag sa hejdå och tackade coach och Patricia. Troligen ser jag dom igen men vem vet vad som händer. Det var ett väldigt givande besök, helt klart, och jag är väldigt glad att jag åkte även om det var en väldigt kort visit.

Jag älskar flygplatser när jag inte är hungrig eller trött men chansen att man inte är det är ganska liten i alla fall i slutet av en riktigt lång resa. Det hela började bra. Men det var en fem till sex timmars flygresa från NY till LA och jag sov som vanligt ingenting, och dålig mat eller i stort sätt ingenting. Vi kom fram tidigare än beräknat på LAX däremot men jag var väldigt trött efter att ha varit uppe redan då i över 12 timmar, och väldigt hungrig. Jag hade en lång väntetid i LA vilket var ganska segt. Så nära men så långt ifrån. Dessutom skulle Cameron hämta upp mig men han trodde jag skulle komma senare så han kunde inte nu. Jag var redan väldigt trött och pallade inte hela grejen. Jag hade kunnat fråga Leigh eller Emily men jag orkade inte be dom i sista stund. Så jag hoppa till slut på planet från LA till SB och tog en taxi tillbaka från flygplatsen.

Väl tillbaka i lägenheten så började jag packa upp lite men jag var allt för trött för det. Så jag tog en nap på en timma men att komma ur sängen sen var en helt annan sak. Inte det lättaste. Just nu är min kropp väldigt förvirrad vad gäller sömn, mat, dygnsrytm och rutiner. För det har blivit väldigt konstigt det senaste och det känner jag väldigt väl och just nu protesterar min kropp starkt mot någon som helst annat än vila och sömn. Jag ska försöka vila ikväll och imorgon en hel del så jag sen är redo för Finals Week och sedan sommarlov!

Cameron kom förbi sedan utan att höra av sig innan för han visste att jag var sur på honom för att han hade lovat men sen inte kunde hämta mig. Det hela mellan oss blir bara mer och mer komplicerat och jag försöker ibland göra det hela så smärtfritt som möjligt även om det är svårt och att bara stänga av är väl inte kanske inte det bästa men det är jobbigt. Dessutom vill jag inte ta upp vissa saker för jag vill inte tänka på det och vill inte höra det. Jag lever i en bubbla där det som inte är sagt inom bubblan inte heller existerar, även om man kan skymta det på andra sidan

14 maj Part II: The City!

Vi blev körda till tåget in som skulle ta ungefär en halvtimma till Grand Station. Nu sken solen och det var riktigt varmt, vilket var skönt. Så jag skulle faktiskt få komma in till NYC ändå vilket jag inte trodde vi skulle ha tid med. Vi kom ut på perrongen och steg in på Grand Station. Vilken byggnad! Väldigt fin och bara åsynen av allt folk springande och häktande till det ena och det andra fick mig att inse, nu är jag in The City! Patricia tog mig med ut genom stan och vi gick genom Time Square hela vägen ner mot Central Park! Jag älskar parker i storstäder och bara tanken på att någon gång få åka till Central Park har alltid varit något jag velat göra. Så var jag där. I stan är det enormt mycket människor och gatorna är fyllda av reklamskyltar, enormt höga byggnader och en puls svår att hitta någon annanstans. Inte ens LA kan jämföras med NY för här är allt så mycket mer kompakt och väldigt många fler människor och byggnader på en väldigt mycket mindre ytan. LA är så utspritt, men tryck ihop det och du har NY. På något sätt gillar jag det även om jag kan förstå folk som inte gillar det. Vi gick också förbi kontoret där Patricia har haft praktikplats hela våren, för ingen mindre än P. Diddy! Hon har varit hans assistent-assistent i stort sätt och aldrig mött honom i verkligenheten men skrivit hans autograf till hans fan, så hon hade autograf träning sin första tid där. NYC är NYC!

Det var ännu varmare sen och en perfekt dag i Central Park! Jag älskar redan den här parken. Det blev mycket gående under dagen men jag klagade då inte. Det var en riktigt bra dag måste jag säga. Vi hade tre timmar i stan och Patricia visa mig runt och fick gjort och sett väldigt mycket. Även hon sa att det var en av hennes bästa dagar där även om hon har bott här i två år nu. Till en början med var jag lite skeptisk till Patricia, en karismatisk men speciellt och utåtriktad tyska, men ju mer jag lärde känna henne ju er gillade jag henne. Hon var enormt trevlig och vi hade mycket gemensamt kom vi fram till även om jag aldrig hade kunnat gissa det om jag bara hade sett henne. Till slut steg vi in på Grand Station igen för att ta tåget tillbaka ut till Manhattanville College efter en minnesvärd dag i NYC.

Coach hämtade upp oss på stationen och vi åkte tillbaka till campus för att äta middag. Även då påmindes jag av hur skillnaden på matvanor kommer vara om jag börjar här. Inte så att de bara har pommes frites och hamburgare alls, men mer att det har väldigt mycket och mestadels mer onyttigt än vad jag burkar äta och dessutom alltid efterätt. Det är ju gott helt klart och finns ändå en hel del nyttigt också. Jag kommer slippa laga mat i alla fall vilket ändå är ganska skönt även om jag inte kan påverka vad det är för mat som serveras. Jag fick träffa en hel del folk på skolan och alla verkar väldigt trevliga och det är en ganska stor blandning på folk men en liten skola med få studenter över lag. Efter en lång middag var både jag och Patricia riktigt trötta efter en lång dag. Jag fick träffat ännu mer folk på skolan och lite insideinformation om folk. Patricia hängde sedan med mig till mitt hotellrum för hon skulle flyga tillbaka till Tyskland samtidigt som jag skulle tillbaka till Santa Barbara så hon skulle åka med oss till flygplatsen på morgonen. Så det var helt enkelt lättast att göra så eftersom vi var tvungna att gå upp vid fem på morgonen. Vi somna till ljudet av Forest Gump på TV innan vi stängd av.

Intryck från dagen, det är väldigt olikt Santa Barbara och SBCC. Jag försökte först jämföra ställena och skolorna men det lönar sig inte för det är bara olika. Jag gillar NY men jag gillar California. Manhattanville College är en lite skolan utanför en stad med en puls du inte hittar någon annanstans. SBCC är en stor skola i en lugn liten stad utefter havet i Kalifornien. Det känns ganska lönlöst att jämföra och egentligen spelar det ju ingen roll eftersom jag oavsett går ut från SBCC nu i vår ändå. Jag gillar däremot New York och skolan men det är annorlunda. Det känns däremot som att det finns väldigt mycket fördelar med det och möjligheter till praktik och att knyta kontakter och få ihop en bra utbildning där. Vi får se men det är ju helt klart ett alternativ högt uppe på listan. Den 20e augusti har jag sagt att jag är tillbaka där men vi får se.

14 maj - PART I: The School

Jag fick inte många timmar sömn men några i alla fall. Jag gjorde mig i ordning och gick ner för att äta hotell frukost. Det var den bästa hotell frukosten jag någonsin ätit i USA. De hade allt och mer där till. I vanliga fall är frukosten inte särskilt bra på hotellen i USA men den här var helt klart bra. Sedan gick jag och hämta mina saker för min enda riktiga dag i NY. Coach hämtade upp mig utanför hotellet och det ösregnade men var väldigt varmt. Prognosen hade sagt regnskurar, varmt och åska och dagen började väldigt mycket i det spåret. Vi körde upp till campus och jag fick först en lite tour runt omkring campus för att göra mig lite mer familjär med området. Det var ett litet campus med mycket natur. Skolan är väldigt liten så det var ju inte en stor surprise. Min favorit byggnad var ändå slottet, som är ett gammalt slott där allt administrativt tas hand om. Även Presidentens hus var väldigt fint. Allt var däremot väldigt olikt från SBCC, det kan man ju lätt säga.

Vid elva hade jag ett möte med en studievägledare för transfer studenter. Det var något jag hade oroat mig för mest innan för jag hade inte fått reda på alls hur mina kurser skulle gå över dit mot min degree. Däremot fick jag träffa en riktigt bra studievägledare och jag fick väldigt bra information. Jag behöver inte göra deras general education, utan den har jag avklarat genom min AA-degree på SBCC. Dessutom tillgodräknar de alla mina kurser förutom mina cross country och track and field kurser. Så jag får 56 units tillgodoräknade vilket är väldigt bra. Sedan kolla vi på vilken major som skulle passa mig bäst och kom fram till Finance men sedan vill de också att man har en minor eller en dubbel major helt. Så vi kolla på Communication eftersom jag har gillat det. Det hela verkade som att jag faktiskt kan klara av en dubbel major i Finance och Communication, och om inte annat en minor i Communication. Dvs. då får jag två utbildningar i stort sätt. Ett annat alternativ är att ha Sociology eller Anthropology som minor eller andra major. Det hela verkade väldigt genomförbart och bra vilket var skönt. Jag fick också fixat så jag dessutom får börja välja kurser redan i slutet av maj/början av juni.

Därefter blev det en sväng upp på Admission, i slottet, för att få papper och formulär jag behövde. Dessutom fick jag prata med Maria, som jag har haft en hel del mail kontakt med men som jag har haft väldigt svårt att få information ifrån ibland. Vi fick däremot en del utträtt vilket var väldigt bra. Det roliga var att var jag än kom så jaha det är du. Det är en liten skola, helt klart. Jag bli introducerad till en hel del personer och människor.

Sedan kom vi äntligen därifrån och vi mötte Patricia i cafeterian. Det är här alla äter, och de hade massa olika saker att välja mellan verkligen men det kommer bli en enorm skillnad om jag börjar där vad gällande mat. Här fanns då ingen spagetti och köttfärssås och havregryns gröt så långt jag kunde se. Vi åt för att sen ta oss iväg för jag och Patricia skulle till The City! NYC!

13 maj - So New York here I come!

Jag var tvungen att gå en kvart på min statistik lektionen på morgonen för att få slippa vår final. Så det var bara gå dit. Innan var jag och försökte få mitt boarding pass utskrivit och annat inför resa. Inför New York! Cameron hade lovat att hämta upp mig och köra mig till flygplatsen vilket var skönt så jag slapp ta en taxi eller oroa mig för hur jag skulle ta mig dit och om jag skulle vara i tid och liknande. Jag kom ut till Santa Barbara Airport i god tid. Jag hade inte insett hur liten den flygplasten faktiskt är men väldigt mysig flygplats. Jag fick sagt hejdå till Cameron som lova att han nog kunde hämta upp mig på lördag också.

Så då var jag på väg. Först flygresan tog två timmar till Salt Lake City. Jag fick se massa snö från fönster upp i bergen. Jag måste säga Salt Lake City verkade vara en ganska trevlig stad från vad jag såg. Höga snöbelagda bergstoppar och en stad nere i dalen. Jag hade däremot inte allt för mycket tid att kolla på det utan var tvungen att skynda mig till min gate för planet till NY. Jag hade bara 45 minuter på mig men det som hade ororat mig var helt lugnt, jag hade gott om tid. Så jag hamna ännu en gång på rätt plan. Nu för tiden börjar jag få väldigt bra flygvana måste jag säga, efter att ha flugit så mycket som jag gjort även om jag bara är 20. Det värsta med inrikes flyg i det här landet är att man inte får någon mat eller service alls i stort sätt även om resan tar väldigt lång tid. Filmer och mat kostar och på mitt flyg så tog maten slut de sålde så halva planet, inklusive mig, hade inte ens en chans att få köpa någon mat. Som tur var hade jag ett äpple och en apelsin med mig för jag höll på att dö. Jag tror knappt jag hade överlevt resan annars på fem timmar. Till slut var vi på väg ner mot landning mot ett upplyst kvälls NY. Väldigt vackert. Klockan var halv tolv deras tid men halv åtta min så även om tidsskillnaden bara är tre timmar är det en ganska stor skillnad ändå.

Jag var så nervös när jag steg av planet för om jag skulle hitta dom, visst jag hade ju deras nummer men ändå, och vad jag egentligen hade gett mig in på. Tränaren och Patricia stod där och väntade mig och det var inga problem att hitta dom. De var två personligheter måste jag säga men väldigt trevliga. Bilresan gick igenom NY och ut till Manhattanville College precis i utkanten av stan. Det kändes mer som jag var i Sverige med all natur och inte ett palmträd så långt ögat kunde nå. Till slut kom vi fram till hotellet jag skulle bo på och jag fick mitt rum. Vilket rum! Det var kök, vardagsrum, sovrum och badrum och stort nog för en familj. Det var väldigt fint! Jag hade två stora sängar i rummet och två stora TV apparater och helkök. Wow! Det var väldigt mycket mer än jag hade trott. De lämna mig och jag skulle bli upplockad på morgonen igen. Jag var så hungrig däremot så jag var tuvungen att gå ner och köpa något att äta för att överleva. Klockan var efter ett men jag var tvungen att äta. Därefter var det svårt att somna men till slut somna jag gott efter en lång dag och lång resväg till NEW YORK!

12 maj - A good day on the west coast before I am living for the east coast!

Idag hade jag först engelska presentation på lektionen vilket gick bra. Jag har verkligen utvecklats och blivit så mycket säkrare på mitt språk under min tid här. Nu är jag inte ens nervös inför en engelska presentation, som om det vore en svenska presentation på gymnasiet. Det är en otroligt skön känsla och det känns verkligen som att jag har utvecklas när det kommit till den nivån.

På kommunikationen fick vi tillbaka vårt tredje arbete vi gjorde i kursen vilket jag också fick 100 % på. Sedan kollade vi på en film om Irak kriget. Det var en amerikan från Kalifornien som hade åkte individuellt dit och filmat attentaten i Irak under 2004, det var skrämmande och hemskt att se. Man kan inte förstå hur fruktansvärt situationen var och är där. Frågan är om man hade bott där om man verkligen hade orkat leva längre för mening med livet hade inte känts väldigt stor.

Efteråt gick jag hem och prata med mamma och pappa på Skype för att få lite hjälp med hur jag skulle packa inför New York! Jag åker imorgon och är väldigt nervös men har ändå svårt att förstå att jag faktiskt åker.

Efteråt gick jag upp till min statistik lärare för att visa mina anteckningar för att få extra credit. Visst jag behöver de egentligen inte men saken är den om han ska behandla mig som alla andra och låt mig göra vår final så ska jag också bli behandlad och ha samma chans att få extra credit som alla andra. Jag fick vänta ett bra tag men till slut kom han. Han sa jag vill inte se det, du behöver inte det, seröst. Men jag sa att om jag ska göra vår final så vill jag bli behandlat som alla andra och ha samma chans att få extra credit. Han fråga igen om jag kommer imorgon på lektionen. Jag sa jag kan komma för en kvart men inte längre för sen måste jag åka för att hinna med mitt plan. Och han gav med sig! ”Kom för en kvart imorgon och du slipper göra vår final, du får A”. Jag tacka och gick därifrån med ett stort leende på läpparna. Yeah! Ibland hjälper det att stå på sig och inte ge sig, plus lite tjat. Det funka i det här fallet i alla fall. Så nu kan jag lägga undan statistiken helt och hållet vilket är en sådan lättnad! Tro mig!

Sedan gick jag och skrev klart min kommunikations final inför måndag och skrev ut den. Så nu har jag bara en final kvar att fokusera på, den i engelska på onsdag om en vecka. Det känns väldigt skönt att bara ha en att fokusera på även om det är en del att göra inför den men jag har tid nu och slipper stressad med den när jag är borta i NY. Sedan var det ångeststund ett tag för packningen. Jag sola lite innan jag tog tag i det men det ser faktiskt ut som jag har fått ihop min packning nu ialla fall vilket är skönt. Jag ska ju vara borta så kort tid så det är ju egentligen inte mycket jag behöver även om jag behöver ha med mig kläder för alla tillfällen och väder.

Cameron kom förbi sen. Vi prata mer om sommaren och framtiden och allt. Han åker till LA den 23e maj men är här igen helgen innan jag åker hem till Sverige. Det hela är bara väldigt tragiskt för han gör mig väldigt glad. Han hade varit värd att satsa på om det inte hade varit för att vi kommer befinna oss på två helt olika platser i världen. Han vill ha mig här, och jag vill vara här men det känns omöjligt i stort sätt. Vi får se hur de här veckorna blir men det är, som jag sagt hundra gånger, väldigt dålig tajming och väldigt tråkigt även om det är underbart nu. Han ska köra mig till flygplatsen imorgon vilket är skönt så jag slipper oroa mig för hur jag ska komma dit. Han är väldigt gullig när det gäller det och erbjuder sig alltid. Ibland vill jag bara inte tänka på hur kort tid det är kvar även om det är i stort sätt omöjligt.

Jag var uppe en sväng hos Alex med Emelie och några till. De skulle till Sharkeez men jag kände inte riktigt för att hänga på i och med att jag åker imorgon men det var kul att se dom ett tag i alla fall. För imorgon byter jag västkusten mot östkusten, here I come New York!

11 maj - In fact it is not that long time left

Jag fick alla rätt på mitt statistik prov förra veckan! Jippi! Efter lektionen hade jag lunch på skolan med Sofia. Innan jag var tvungen att ta tag i allt som var tvunget att bli fixat idag. Papper att lämna in här och där och skrivas ut, samtal till coach Owens i NY och plugg. Jag fick ändå gjort en hel del idag vilket var bra. Imorgon måste jag packa däremot inför NY! Jag fick reda på att jag inte får sova på campus för de har nya strikta regler nu så jag har fått ett hotellrum på ett hotell precis i närheten vilket inte är helt fel det heller. I övrigt ska jag mest bli visad runt på campus och få prata med en studievägledare osv. Det känns väldigt overkligt att jag åker på torsdag måste jag säga.

Cameron var förbi en stund men inte så länge för vi hade båda massa att göra ikväll. Han har däremot fått reda på att han börjar jobba nere i Newport den 24 maj! Två veckor! Sen åker jag hem till Sverige om tre veckor. Hjälp! Jag är inte redo. Nu är det bara så mycket annat också så det är svårt att förstå någonting och liknande. Men det är ett faktum att tiden går väldigt fort och att det inte är långt kvar.

10 maj - I hate when people waste with my time

Nästsista måndagen jag behöver gå upp så tidigt men ändå var det så svårt. Engelskan nu förtiden bara består av att jag mår illa och har huvudvärk vilket är mindre kul. Vi var i våra grupper igen och jag är bara aldrig på humör för den där gruppen så det ska bli skönt att snart slippa det. Vi gick igenom inför vår final och jag trodde jag hade ganska bra kolla på vad jag ska skriva om men nu är jag bara väldigt förvirrad. Jag måste sätta mig och försöka få ihop den där uppsatsen.

På kommunikationen flumma vi bara och sedan prata vi om gårdagens historiska grej som hände ute på UCSB. Jag ville verkligen gå men det hela var på kvällen, efter bussarna slutat gå, ute på UCSB. Så jag kunde inte. De hade ett samtal genom broadcasting mellan studenter härifrån och studenter i Irak. Det var tydligen väldigt coolt och jag önska jag hade kunnat vara med där. Sedan skulle vi få tillbaka våra arbeten vi gjort för länge sen men då hade hon missat mitt arbete så jag skulle komma tillbaka vid tolv och få det då. Vid tolv kommer jag men hon har inte börjat läsa det. Så hon läser det då och jag får vänta. De tog henne tio minuter, för allt det jobb jag la ner på det, men jag fick väldigt mycket beröm för det och hon fråga om jag kan skicka över det till henne och ha som exempel för framtida klasser så dom kan se hur arbetet ska vara gjort. Det var kul att höra och jag fick som sagt 100 % på det.

Sedan gick jag till biblioteket för att skriva på min final för kommunikationen som ska in på måndag men jag åker ju till NY på torsdag så jag måste typ göra det innan jag åker. Jag fick däremot ganska lite gjort och var väldigt lätt störd. Jag har haft den här hemska huvudvärken och stressade känslan för länge nu. Det känns om jag går på socker och koffeinkickar hela tiden för att överleva. Dessutom äter jag väldigt dåligt och sover dåligt också. Jag vill bara att den här terminen ska vara slut nu! Snälla!

Jag kom hem sen för att senare skulle jag träffa Cameron för igår kväll fick han reda på allt om NY och ville höra mer om det idag så vi skulle ses efter att han jobbat klart. En och en halvtimma efter att han sa att han skulle sluta jobba hade han fortfarande inte hört av sig och jag var väldigt irriterad. Leigh fråga om jag ville med på gymmet och egentligen hade jag massa plugg men pallade inte och ville bara träna. Så jag hängde med och vi träna i en och en halv timma och det var precis vad jag behövde just då. Jag blir helt konstig av att inte träna. Dessutom hade jag en dålig dag överlag.

Han hade hört av sig när jag var på gymmet och sa att han hade spelat tennis efteråt men undra vad jag gjorde. Jag är så trött på folk som inte respekterar andra människors tid. Som att man ska sitta där och vänta på dom eller vad? Det var bara väldigt dålig tajmig också att pricka in och göra mig sur en dag som idag också. Dessutom är det hela NY resan snart och saker som måste fixas och sedan allt annat i skolan som måste bli klart nu så här i slutet. Pallar inte.

9 maj - Mother’s Day and Garage Sale

Jag vet det är inte morsdag i Sverige idag men här är det de så, Happy Mother’s Day Mummy!

Jag och Emily vaknade när klockan ringde vid åtta för att vi skulle göra i ordning för vår garage sale men vi var så trötta båda två somna om och vaknade senare. Det var ju vår garage sale så vi kunde ju bestämma när den skulle börja, även om vi i annonsen sa nio. Vid elva hade vi fått ut alla våra saker i alla fall och vi fick inte sålt så mycket men en del. Jag fick nog sålt mest som hade minst. Mitt skrivbord, en jacka, ett par skor, en ryggsäck, och nästan min byrå. Byrån ska nog grannarna ha men dom köpte den bara inte idag. Så jag fick ihop lite pengar i alla fall för visa saker jag ändå hade tänkt slänga annars. Vid två var vi ganska trötta på det hela så vi packade ihop och nu ser vardagsrummet ut som en stor garage sale. Det får nog vara så i veckan för vi tänkte försöka igen nästa söndag igen för idag var nog inte riktigt en toppen dag eftersom det var Mother’s Day och allt.

Cameron kom över sen, sen däremot vilket irriterade mig eftersom det inte var första gången. Vi skulle ner på stranden men det hade börjat blåsa så mycket så vi tog istället bara en promenad på stranden vilket var mysigt. Vi sågs inte allt för länge men en stund. Det hela känns ganska konstigt för han vet ännu inte att jag åker till NY på torsdag men jag vet inte hur jag ska säga det eller om, när, hur. Det hela känns mer som att vi bara kommer ses de här veckorna som är kvar och sen gå vidare med våra liv på olika håll. Det är nog inte riktigt meant to be, tyvärr. Men det betyder ju inte att vi inte kan ha kul och ses ändå fram till dess även om det är ganska sorligt men i stort sätt mer ett faktum tyvärr.

Sofia kom förbi senare en sväng för hon var ändå på skolan. Lite tjejsnack och sedan skulle jag försöka börja plugga men det gick ju halvt, väldigt halvt. Jag är ganska trött på skolan över lag just nu och vill bara kunna ha fritid och göra precis vad jag vill när jag vill men jag får nog vänta ett lite tag till tills det händer.

8 maj - I great weekend day but I wish I was 21

Jag vaknade med solskenet utanför fönster. Jag skulle prata lite med mamma på Skype men innan jag gick jag en långpromenad och gick förbi både min favorit park, favorit strand och favorit plats på skolan. Det blev en längre promenad än tänkt men det var precis vad jag behövde. Det är bara så jobbigt att veta att jag åker ifrån allt det här så väldigt snart. Jag läskar den här plasten och speciellt en dag som den här. Det hela känns väldigt overkligt att jag faktiskt har så lite tid kvar här.

Efter samtalet med mamma så gick jag ner på stranden för att sola med Sofia och hennes pojkvän. Jag hade massvis med solkräm eftersom jag redan är väldigt brun och har bränt mig på ryggen men jag tror jag klarade mig ganska bra idag utan att få för mycket färg. Det är bara skönt att få ligga där en stund i solen och höra vågorna slå in mot strandkanten och känna sanden mellan tårna.

Hannah var här i helgen från OC så jag och Sofia åkte ner Downtown för att träffa henne och gå ut och äta middag. Det var kul att se henne för det här kan vara typ sista gången jag faktiskt ser henne, även om jag inte hoppas det men det kan vara så. Vi åt på en japansk restaurang vilket inte var allt för gott men helt okej. Sedan skulle tjejerna ut på State men jag som inte är 21 än fick åka hem. Det är bara så töntigt med den här 21 års gränsen. Det är alldeles för gammalt. Jag blir 21 i sommar däremot så om jag börjar i NY så är det ju en enorm fördel för där behöver man vara 21 på ett annat sätt för att ha kul. Här finns collegefester överallt så att inte vara 21 är helt okej i vanliga fall men det är skillnad på andra ställen i landet.

Imorgon ska jag och Emily ha yard sale här klockan nio så vi måste upp tidigt och få ut allt och förhoppningsvis sålt så mycket som möjligt. Men om vi får sålt hälften är jag glad för det är så mycket skit bara men som vi vill bli av med.

7 maj - President Honor Roll Reception

Imorse var jag och Sofia på President Honor Roll Reception, dvs. en mottagning för alla som har GPA 3.5/4.0 eller högre. Det var jätte fint väder och mycket folk. Vi fick vårt diplom och sedan efteråt var det lunch där.

Efteråt gick jag hem och fick städat undan lite och sedan tog jag en nap ute i solen. Jag var riktigt trött men ville ändå utnyttja det fina vädret. Jag har haft sådan huvudvärk det senast och varit ganska frustrerad och liknande och jag kände det fanns i stort sätt bara en lösning på det hela, en löprunda. Jag har inte sprungit på en vecka och jag sprang bara 30 minuter men det var vad jag behövde. Jag kände mig så mycket bättre efteråt. Jag vet att man ska ta två veckor helt ifrån löpningen men jag är bara så trött på alla regler och allt. Jag vill kunna göra det när jag vill och inte när jag måste eller liknande. Det var lite därför jag tappade det roliga med det, för det blev för mycket regler och då blev det inte kul längre. Jag vet jag borde vila längre för att kunna komma tillbaka efter min överträning men jag behövde löprundan idag.

Ikväll tog jag och Emily en promenad Downtown för kaffe. Det är alltid mysigt Dowtown på state St. Sedan blev det också Yoghurtland och en promenad tillbaka. Det var en mysig kväll i min stil även om det var fredag.

6 maj - This really hard week is finally over and a night up in the mountains

Jag hade alltså prov på morgonen i statistiken, och det gick bra. Jag hoppas på att få nära på alla rätt för jag vet inte riktigt vad jag kan ha fått fel på. Däremot vet man aldrig för allt måste ställas upp utifrån hur han vill att uppgiften ska lösas. Jag kände mig ändå ganska säker på det hela vilket var skönt.

Efteråt kunde jag pusta ut att jag klarade av den här veckan. Två prov och tre inlämningar på en vecka, men jag lever! Däremot kände jag mig väldigt uppjagad ändå och väldigt stressad fasten jag inte borde. Jag åt lite lunch och sedan gick jag ner till State St. för att fixa en hel del saker och handla mat. Det var fint väder idag igen vilket var skönt. Just nu är värdet och allt här som paradiset! Underbart! Jag har solat lite varje dag och börjar bli riktigt brun faktiskt.

Nere på State fick jag köpt en helt klockren present till en klockren tjej och därför blev det en present till mig själv också. Sedan var jag inne på banken och fick fixat mitt konto så att jag slipper betala avgifter varje månad och dessutom frågade jag och fick tillbaka en del pengar jag har betalat vilket är toppen. Sedan blev det mathandling och en jobbig bussresa hem med allt för tunga kassar.

Jag skulle träffa Cameron på kvällen. Han kom över hit och vi åkte ner Downtown för att köpa kaffe för att hålla oss vakna eftersom vi båda var väldigt trötta. Kvällens date var en trip upp i begren för att kolla på stjärnorna och försöka se några stjärnfall. Jag hade inte tänkt att det skulle vara allt för seröst men det hade tydligen han. Så vi åkte världens kringligaste väg upp, ändå upp i bergen i en halvtimma. Bergen här är så höga och det är till och med snö på dom under vintern vilket förklarar hur högt vi faktiskt var. Jag var nästan glad att det var mörkt så jag slapp se hur brant kanten var precis efter vägen. Vi kom upp och det var helt öde och så långt ifrån civilisationen. Där uppe ifrån kunde vi se ändå ut till öarna och ändå ner till Ventura och över hela Santa Barbara. Det var väldigt vackert. Däremot var det så kallt där uppe och blåste så mycket bara för att vi var så högt upp. Vi låg där uppe och tittade upp mot himmelen på alla stjärnorna men även hur mysigt det än var så var det så kallt. Det var som att vara på skidsemester när fötterna typ domnar av kylan och man inte får någon cirkulationen i dom. Vi satt i bilen sen ett tag innan vi åkte ner tillbaka mot civilisationen igen. Väl tillbaka här såg vi en film inomhus i värmen. Det är kontigt att det kan vara sådan skillnad, här nere var det så varmt men där uppe så kallt.

5 maj - Cinco de Mayo with a lot of studying

Jag kom upp på morgonen men inte mycket mer. Jag fick skrivit mitt prov i engelskan vilket gick helt okej men det är alltid svårt att säga med fria svars frågor. Sedan lämnade jag in mitt kommunikationsarbete på lektionen. I övrigt så pratade vi massa om volontärsarbeten och projekt man kan vara med i för att hjälpa andra människor. Vi såg en film om kriget i Kongo och på något sätt hade jag velat hjälpa till. Göra skillnad, någonstans. Det svåra är bara var. Det är så mycket man kan göra och om man ser allt så känns det oövervinneligt men alla kan göra skillnad. Jag hade verkligen velat göra det. Den här kursen har någon ändrat min inställning till det hela faktiskt, på ett bra sätt.

Sedan kom jag hem och var allt annat än pigg. Jag skrev min extra credit för kommunikationen och lämna in den. Sedan gick jag för att prata med min statistik lärare igen men han ändå ingen åsikt och ville inte disktera det hela. Jag var bara så arg efteråt men han är lärare så han bestämmer och jag är inte den som i vanliga fall blir ovän med en lärare för jag vet vad för konsekvenser det kan få. Det hela gör mig bara så arg för oavsett om jag är där den torsdagen så ändras inte mitt betyg hittills i kursen och jag missar inget. Så frustrerande!

Jag spenderade stora delar av resten av dagen på biblioteket och pluggade statistik inför provet imorgon. Jag ska försöka göra så bra som möjligt ifrån mig imorgon så jag höjer mig ännu mer i kursen så jag kan göra ännu sämre ifrån mig på vår final utan att det göra något.

Förresten, Happy Cinco de Mayo!

4 maj - Sometimes I’m wondering if some people actually just want to make other people’s life harder than necessary

Jag hade statistik på morgonen och vi fick en uppdateringen om vad som kommer hända de här tre sista veckorna i kursen. Bland annat så skulle vi få våra grade printout med hur vi ligger till i kursen nästa torsdag, sista lektionen, dvs. när jag flyger till NY. Jag kom fram till honom efteråt och sa att jag inte kommer vara där men om jag kan komma och få den någon annan dag så att jag vet hundra att jag har mer än 100 % i kursen och slipper vår final. Surt säger han tillbaka att han inte kommer göra några undantag för mig och ge mig något i förtid och om jag ska missa sista lektionen, som endast består av att repetera inför vår final, så måste jag göra vår final! Han har dessutom sagt att man kan missa tre lektioner och att han inte bryr sig om det men helt plötsligt så var det så viktigt att jag skulle vara där sista dagen som jag ändå inte kommer ha någon nytta av ändå. Dessutom skulle jag kunna lägga ner den här kursen nu och få 100 % i kursen inför vår final. Det hela stör mig så och han gick bara därifrån sen och ville inte diskutera det mera. Jag kommer inte vara där den torsdagen så det ser ut som jag måste göra vår final. Jag vill inte! Det är bara helt sjukt, han seröst bara vill jävlas. Han var en av mina favorit lärare fram tills idag, nu seröst hatar jag honom. Visst jag kan förstfarande få ett B eller till och med C kanske på vår final och ändå få A i kursen och dessutom har jag ganska lätt för det men ändå. Det hela betyder att jag måste ha en sak till att göra och jag bara orkar inte. Det hela gjorde mig bara på så dåligt humör och så arg!

På kvällen plugga jag massa inför mitt prov i engelskan och skrev klart allt på mitt kommunikations arbete. Sedan kom Cameron förbi. Jag var tvungen att plugga men han stanna och höll mig sällskap ändå. Jag blev klar till slut i alla fall och kunde vara lite trevlig. Däremot var jag sjukt trött och somna i stort sätt innan han ens gick men det var kul att se honom.

3 maj - A sunny Monday and start of the last really busy week for this semester

Jag somna allt för sent igår och hade allt för svårt att masa mig upp på morgonen. På engelskan gick vi igenom vad vi ska ha på provet på onsdag och jag är fortfarande väldigt osäker kring det hela. Det är ett prov på boken vi läst och temat i den och hon ställer alltid så specifika frågor vad gällande det så det finns typ bara rätt eller fel enligt henne. Det gör det hela ganska jobbigt.

På kommunikationen idag så hade vi en gästföreläsare. Hon skriver för massa kända tidningar och har varit med i det brittiska parlamentet men det hon skulle prata med oss om var folkmordet i Rwanda 1994. Det var så intressant och hemskt att höra om. Det hela fick mig till och med att vilja göra en insats för de drabbade och överlevande och också forska mer i området. Det är speciellt intressant eftersom det var ett folkmord som faktiskt hade kunnat stoppas om västvärlden inte har förnekat att det ägde rum när det hela startade. Det var en riktigt givande lektion.

Efteråt gick jag till biblioteket och skrev i stort sätt hela utkastet till mitt kommunikationsarbete som ska in på onsdag. Väl hemma sen senare gjorde ag faktiskt klart det vilket var bra för imorgon måste jag göra engelskan hela dagen inför provet på onsdag.

Jag var nere på träningen idag för att lämna in mitt sista goal-sheet för säsongen. Det var tråkigt att inte få vara med på träningen men ändå väldigt skönt. I stort sätt vill jag bara vara där för att vara med laget, inte för att träna. Jag känner mig så slö som inte tränar nu men ändå har det bara gått två dagar sen jag sprang. Jag tror jag ska håll uppe ett tag eller i alla fall veckan ut för jag behöver tiden till annat och dessutom behöver mina ben vila och jag behöver få tillbaka motivationen. Det tråkiga är att jag nu inte kommer se tjejerna lika mycket.

Det var riktigt fint väder idag också och jag var ute och sola en stund men då inte baksidan som fortfarande gör ont och är så solbränd. Det ska nog bli lite kallare i veckan framöver så jag fick ändå försöka passa på idag.

2 maj - Even if I was sitting in the library writing a damn research paper I could not be happier

Imorse vaknade jag efter ännu en ganska lång natts sömn. Jag ville utnyttja dagen så gott det gick så jag gick iväg till skolan och låg ute i solen och pluggade. Jag hade massvis att göra inför veckan som kommer: två prov, två uppsatser och ett quiz. Jag fick gjort en del där ute i skolan och gick sedan bara hem och åt lite snabbt innan jag gick iväg till biblioteket och pluggade för att vara mer effektiv, vilket faktiskt funkade ganska bra. Jag fick skrivit klart hela mitt research paper så imorgon kan jag lämna in det. Fasten jag satt ensam i biblioteket och skrev på ett väldigt frustande lång arbete så var jag ändå väldigt glad. Det är nästan jobbigt, jag vill inte vara så glad och jag försvinner bort i tankarna för mycket. Cameron lova komma förbi senare när han skulle Downtown för att köpa med sig kaffe till mig om jag behövde för att jag skulle kunna plugga. Däremot blev det för sent för att jag skulle känna att jag ville ha kaffe, svårt att somna har jag redan. Men han kom förbi en stund och sa hej bara innan jag fick fortsätta pluggandet igen. Jag har ändå fått gjort en hel del idag vilket är skönt även om det är en hel del kvar.

Jag låg inte ut i solen länge men jag låg bara på mage utan solkräm och att jag aldrig lär mig. Självklart är jag jätte röd och bränd på hela ryggen nu.

1 maj - The last chapter of this time is just getting started

Jag vaknade jag hade sovit elva timmar. När det hände senast vet jag inte ens. Jag var trött så enkelt kan vi sammanfatta det. Jag fick gjort lite på morgonen innan Sofia kom hit vid tolv och vi gick ner på stranden. Det var en sådan där sommar dag och jag var bara så lycklig. Både på grund av att jag var pigg, vädret var bra, jag skulle få en beach dag med Sofia och också lite på grund av att en sten hade fallit från mina axlar. Nu behövde jag inte tänka på löpningen något mera, att vaderna var så stela så jag knappt kunde gå idag spelade ingen roll.

Vi gick ner till stranden och solade. Det började tyvärr blåsa väldigt mycket efter ett tag och det var sand exakt överallt. Så vi fick flytta upp på gräset istället men det var helt okej ändå. Sedan kom Cameron förbi och höll oss sällskap. Han och hans kompisar hade en barbecue för en kompis som precis hade fyllt år precis på samma gata som jag bor. Så sedan gick vi alla dit upp när vinden började ta i allt för mycket. Jag fick träffa alla hans kompisar och vi hade riktigt kul. Det är alltid kontigt att festa på dagen men ändå ganska kul. Jag kände mig halvklädd för det hela som precis kom från stranden men så var det. Vi stannade längre än tänkte och när Sofia hade lämnat oss ett tag innan gick jag också tillbaka hem. Cameron hängde med en stund innan han gick tillbaka dit igen. Tanken var att festen skulle hålla på under kvällen också men alla var för trötta för det så det blev inget. Det var däremot en väldigt bra dag.

Jag fick däremot ingenting gjort av vad jag borde inför den sista riktigt viktiga veckan i skolan. Jag har insett att jag har så mycket att göra i veckan och hur det hela ska gå ihop vet jag inte. Jag har haft helt andra saker i tankarna än skolarbete det senast men imorgon Måste jag göra massor om jag ska klara det här och inte falla på mållinjen, speciellt i engelskan. Det får bli effektivt och bra imorgon, så enkelt är det!

30 april - The last day of this track season and this month

Jag var väldigt nervös på morgonen och idag var det alltså sista dagen på säsongen och dessutom en månad kvar tills jag flyger hem till Sverige igen. Jag visste exakt vad jag skulle göra idag för att få det skulle bli en bra dag men att faktiskt genomföra det skulle inte bli lika lätt.

Vi tog bussen ner till Moorpark College, en och en halvtimma söder ut. Det var riktigt varmt och fint väder idag och dagen började med att det var helt vindstilla vilket lovade gott. Många, typ alla, gjorde väldigt bra ifrån sig idag. Många säsongsbästa och personbästa vilket var kul. Vad som hände med Alex vet jag inte, för hur hon faktiskt kunde springa sitt 1500m lopp 15 sekunder snabbare än hennes PR från förra veckan är helt sjukt! Hon till och med kvalificerade sig vidare till SoCal. Jag var väldigt glad för hennes skull. Erika gjorde också väldigt bra ifrån sig i 3000m hinder. Det var en bra dag för laget.

Jag och Samantha hade som sagt vårt 5000m lopp sent som vanligt. Efter en lång väntan var det ändå dags för uppvärmning. Uppvärmningen kändes oroväckande dåligt, för mina vader var så stela och väldigt hårda och ömma redan innan jag fått på mig tävlingsskorna. Jag skulle ändå hålla mig till planen och försöka springa ner mot 19:30 för det skulle få bära eller brista helt enkelt. Till slut stod vi på startlinjen, alla 40 startande. Det hade börjat blåsa mer vilket inte var till någon fördel. Det var fortfarande varmt däremot vilket var ganska bra. Startskottet gick och första varvet gick på 91 och andra 93, 94, 95, och sen gick det bara utför. Vaderna var väldigt stela och bene var tunga och hur mycket jag än försökte gick det inte. Jag insåg hur mycket jag hatar det här loppet, speciellt när benen känns så här. Jag vet seriöst inte om jag gillar 5 km på bana. Cross Country är helt okej men bana, det är så tufft. I alla tillbaka till loppet, de första tre varven var okej och då hade jag också någon att springa med. Sedan kom jag i ingenmansland. Surprise! Har jag gjort det någon annan gång under säsongen eller så, typ alla gånger. Det är ganska komiskt att jag sprang typ 9 varv av 12,5 varv helt själv med nästan tjej 30 meter framför mig och nästa tjej bakom mig 50 meter bakom när det var 40 tjejer på startlinjen. Mina varv blev bara långsammare och långsammare och jag fick inse att det hela inte skulle sluta som jag hade velat men jag gjorde så gott jag kunde och gav inte upp. Tiden jag fick är inget jag ens vill nämna men nu är säsongen slut. Det var tråkigt att det hela sluta som det sluta men på något sätt är det skönt att det är över.

Det var ganska sorligt att det är över nu. Sista tävlingen och loppet för SBCC. Det är tråkigt också på något sätt att jag gjorde så dåligt ifrån mig när alla andra gjorde väldigt bra ifrån sig. Vi kom tillbaka väldigt, väldigt sent och jag sov i stort sätt hela bussresan hem. Sedan skulle vi ha ett track party som vanligt med superhjältetema. Många skulle gå men jag var så trött men sa ändå att jag skulle försöka ta mig dit. Det var däremot inte genomförbart när jag knappt kunde hålla ögonen öppna när jag duscha. Jag tror aldrig jag har varit så trött så jag fick pratat med tjejerna och sagt att jag var alldeles för trött för att festa. Cameron var hos en kompis som bor i området men jag orkade inte ens ta mig dit för en stund. Istället stupa jag i säng och somna på en gång.