Jag fick ihop mina grejer och jag och Emily kom iväg vid tio där hon skulle släppa av mig till flygbussen. Ingen av oss hade väl egentligen kunnat förstå att vi faktiskt skulle säga hejdå förens det väl kom. Vi båda grät massor och vi insåg att vi faktiskt inte kommer se varandra på ett bra tag. Jag hade inte klarat av saker utan att ha haft henne under dom här åren och inte hon hade inte klarat av att gå igenom det hon har gått igenom det senaste året utan mig. Vi är som syskon och vänner och rumskompisar och vi har verkligen delat allt. Hon är en av dom underbaraste personerna jag vet. Vi sa hejdå med dom sista orden ”At least we get to see each other when we get married.” För vi ska i alla fall komma på varandras bröllop men jag vet att vi kommer ses innan dess. Hon har påverkat mig på så många sätt och har alltid funnits där, Emily var helt rätt person för mig att flytta in hos i precis rätt tid. Det var ett väldigt sorligt hejdå.
På bussen ner till LA grät jag massor. Jag pratade med alla en sista gång på mobilen och tittade ut över den plats som jag idag kan kalla hem och som alltid kommer ha en så stor plats i mitt hjärta. Det var en tung bussresa ner.
Väl nere på LAX fick jag till slut checkat in allt mitt bagage och kommit till gaten och allt. Jag skulle träffat Sofia på flygplatsen men vi var för långt ifrån varandra och hade för lite tid. Istället kämpade jag runt i gaten med all mitt handbagage, som var mer än för mycket.
Flygresan var lång och det var många tårar som fälldes under resans gång och få timmar jag sov. Till slut kom jag hem till Sverige och Landvetter på tisdags eftermiddagen. Helt utmattad men med en lättnad att jag fått med mig allt hem. Jag är alltid lika glad och förvånad att jag faktiskt kommer hem i tid med alla mina saker och utan att ha missat något på vägen. Så nu var det definitivt slut på resan som har förändrat mitt liv och som jag alltid kommer vara väldigt tacksam för att jag faktiskt fick genomföra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar