Vi skulle lämna San Francisco idag så vi lämnade hotellrummet så fort vi var klara. Emilys mamma ville visa oss stan så vi åkte runt i hennes bil i två timmar när hon visa oss stora delar av stan. Både kända och okända platser för min del. Det var en bra tur för hon känner till SF väldigt bra och kan berätta om det också.
Sedan släppte hon av oss i stan igen där vi hämtade upp vår bil. Vi skulle först åkt till Golden Gate Park och ha picknick innan vi skulle bege oss mot Sacramento och hem till Emily men istället bestämde vi oss för att ändra planen och åka ut till Berkeley och ha picknick där. Berkeley är en liten stad precis utanför SF som i stort sätt bara består av en sak, det prestigefyllda universitet, University of California Berkeley. Det är en drömskola för många och så för mig. Deras ekonomiprogram är däremot väldigt, väldigt svårt att komma in på. Så det får nog tyvärr bara bli en dröm. Det var jätte fint väder så vi gick genom det jätte fina campuset och gick och köpte oss en kaffe och satt i gräset och titta på allt folk. Jag vet att på ett ställe som det kan jag trivas. Det var så mycket folk och kändes så mycket mer seriöst än SBCC, fast på ett positivt sätt. Som Emily sa ”Nu känns SBCC som ett skämt”.

Bilresan hem mot Emily gick bra. Vi stannade däremot på vägen hemma hos hennes farmor där vi åt thaimat innan vi åkte hem till Emily. Hon bodde i en lite rikemansförort till Fulsom som i sin tur är en förort till Sacramento i stort sätt. Så hon bor en halvtimma från Kaliforniens huvudstad, Sacramento.







Det skulle vara 25 personer som skulle springa 5K vilket är jätte många. När vi väl dök upp på startlinjen var minst hälften strukna så det blev inte så många ändå. Jag måste säga de första tre kilometerna var inte särskilt spännande. Däremot höll jag och Amber och två andra tjejer samma tempo och bene mest bara gick. Vi klocka 96 varv nästan varje gång vilket var målet. Det hjälpt så mycket att ha coach sittande och säga varje varvstid för då kunde man fokusera på loppet i 12 delar, vilket blev lättare mentalt att hålla fokus uppe. Sedan de sista två kilometerna det är då det börjar bli jobbigt och man måste börja öka om man ska det. Vi tappad däremot tempo lite och det blev lite ryckig löpning vilket var jobbigare. Jag och Amber sprang hela loppet tillsammans och vi hjälpte verkligen varandra. Sista varvet försökte jag hänga på de två andra tjejerna men räckte inte riktigt ända fram och Amber hängde inte riktigt med mig det sista varvet. Vad blev det för tid då? Jo 20:13 !!! Jag är så stolt och glad över tiden. Jag trodde aldrig att det faktiskt skulle gå. Jag hade en bra dag och bra förhållanden men ändå. Det är 4 minuter per kilometer och 2 minuter snabbare än mitt Cross Country PR. Sedan var benen riktigt sega men det var det värt. Coach var riktigt nöjd med oss. Paige vann loppet på 19:19 vilket är sjukt bra men jag och Amber gjorde också riktigt bra ifrån oss. Amber kom in fem sekunder efter mig på 20:17. Jag och Amber har bestämt att vi ska under 20 minuter den här säsongen. Och vi ska klara det. Det är nästan bara en sekund snabbare per varv vilket inte är mycket.




