18 oktober - Santa Barbara Inventional och svensk-fest

Lördagen började med en tidig uppgång för idag var det Santa Barbara Inventional som stod på schemat. Det var sagt att vi skulle vara klara uppe i Shoreline Park vid halv tio så jag gick hemifrån vid nio. Jag var ganska taggad för dagen och kände att det kunde bli en bra dag. Jag hade en bra träning igår så det kunde hjälpa. Jag kom dit precis vid halv men var ändå den första där. Så jag och några killar från track-laget fick sätta upp vårt tält. Dom andra kom sedan en efter en och vid tio var vi alla tjejerna äntligen där. Uppvärmningen som vi hade lovat coach att förbättra blev försenade på grund att vi kom igång sent för folk inte var där i tid. Den blev lite halvt men när vi väl stod på startlinjen så kändes det ändå ganska bra. Jag var lagom nervös och inte över som jag har varit vissa andra gånger. Vi visste bana väldigt väl vilket jag kände var bra och kul men vissa av dom andra bara tyckte va tråkigt.

Starten gick och det var 17 lag med och 170 löpare och så stor är inte den parken kan jag lova och speciellt inte för starten. Det gjorde att starten var väldigt svår och trång även om jag verkligen försökte komma ut bra och verkligen gå ut hårt från början. Det gick däremot inte för det var folk precis överallt och många halvsnubblade sig igenom dom första tre hundra meterna, inklusive mig själv. När det väl började glesna en del och det blev lättare att springa var det mycket roligare. Jag tyckte jag gav mer än vanligt i loppet och verkligen tryckte på uppför backarna och även nerför som jag annars har haft lite svårt för. Det var bara gräs hela banan vilket vi har sprungit hela veckan så det var inte så tungt. Delen på stranden i sanden var däremot jobbig men som tur var inte så lång, killarna fick göra den biten två gånger. Jag sprang nästan hela loppet med Amber och jag hade inte klarat att springa på den tiden jag gjorde utan henne. Annars hade jag känt efter mera och släppt efter. De sista 800 meterna la jag in ännu en växel som jag inte visst om jag skulle klara springa på hela vägen och gick därför förbi Amber och tryckte på mera. Jag hade en tjej som gick förbi mig på sista 50 meterna men då gav jag allt i sista och spurtade in i mål. Jag hade tittat på klockan precis innan och insåg att jag inte hade mycket tid kvar om jag ville komma under 23 minuter vilket också gjorde att jag verklige gav allt dom sista hundra. Och jag klarade det! 22:58, nytt PR! Kändes grymt bra att vara under 23 minuter. Jag kom in 10 sekunder efter Ivana och 2 minuter efter Paige, vilket är väldigt bra eftersom jag burkar vara väldigt långt efter henne annars. Tyvärr gjorde vi ingen jätte bra laginsats eftersom vi saknade Jenn, vår femte tjej och bara hade dom fyra bästa plus Sofia med som sprang på 27 minuter. Så det förklarar en del. Killarna hade ganska blandade reslutat, med vissa riktigt bra och riktigt dåliga reslutat. Jag hoppas dom kan höja sig nu det sista inför WSC så att dom går vidare och vi också men dom har mer dom behöver förbättra än vi tjejer.

Jag och Dez efter loppet

Killarna efter loppet

Därefter plockade vi i ordning en del där uppe i parken och sedan var det dags för barbecue hemma hos coach för alla som ville av XC och track-teamet. De flesta tog bilen (så amerikanskt, det har man ändå vant sig vid) jag och Chris gick däremot dit upp. Vissa ifrån track-laget hade redan kommit dit och börjat grilla så det var redan mat klar när vi kom. Så vi åt lite välförtjänta hamburgare och låg och solade på coachs studsmatta. Det var riktigt bra och många kom till slut dit efter en del om jag men. Speciellt från en viss Ivana som har svårt att klara sig ens en meter utan hjälp. Ganska typiskt amerikanskt skulle jag vilja säga. Mätt i magen gick jag sedan hemåt ner för Cliff.

Kvällens festande började tidigt vilket jag hatar men, men om man ska vara med ska man vara med från början så det är bara gilla läget. AC och Annie och hennes kompis kom över hit och sedan gick vi, dom jag, Johan och Skaris, vidare till några andra svenskar som inte bor för långt bort. Där började förfestande och efter ett tag kom sedan även Vicky och Ola dit. Kvällen gick sedan vidare med taxi mot en svenskfest uppe i Mesa. Det var sjukt mycket folk och bara svenskar. Kul att träffa visa man inte har träffat på länge. Det var typ tre amerikaner där som jag prata en hel del med. En av dom ville ha med mig ner till State men till hans besvikelse fick jag säga att jag faktiskt inte var 21 utan bara 19. (Jag vill vara 21!!!) Han ville bjuda ut mig på lunch på söndagen men jag hade för mycket plugg för att det skulle kunna gå. Han fortsatte fråga om alla dagarna i veckan typ och onsdag fick jag sedan gå med på. När en hel del folk tagit taxi till State eller IV var jag kvar med Vicky och Ola bland annat och en del andra. Vi tog en taxi till en efterfest högt uppe på State. Vi var inte där så länge utan tog sedan en taxi hem till La Brezza igen. Ola och Vicky sov här eftersom dom bor såå långt bort. Men en bra nyhet är att dom faktiskt flyttar Downtown om två veckor och inte var i Downtown som helst utan faktiskt bara två minuter ifrån oss. Det ska bli kul att ha dom så nära. Kvällen var riktigt lyckad faktiskt.

I taxin

Kristin, Vicky och jag!