Ja, vi gick inte vidare till State men det var inte så förvånande utan målet var mer att alla skulle göra ett bra lopp. För så bra är vi inte som lag så vi skulle kunna kvalificera oss till State Championship. Det är bara de allra bästa skolorna som gör.
Vid nio i morse gav vi oss i alla fall av iväg, vi fem i tjejlaget och två av killarna och coach, mot Southern California Championship i Bakersfield. Det kändes lite konstigt att vi var så få. Resan tog ungefär tre timmar och till slut var vi framme i Bakersfield. Eftersom vi redan hade sprungit banan innan så var det ganska lugnt innan. Vi låg bara i gräset och hade det bra. Sedan var det uppvärmning. Uppvärmningen kändes bra faktiskt och bene kändes förhållandevis pigga. Idag var första gången jag inte var nervös inför ett lopp. Jag vet inte om det berodde på att jag redan mentalt hade lagt ner säsongen redan innan loppet, för att jag visste att vi inte skulle kvalificera oss vidare så vi bara skulle springa så bra vi kunde, för att coach var väldigt lugn, för att jag sprungit bana innan eller helt enkelt för att jag blivit van vid hela grejen med att springa ett lopp. Jag tror många delar av det var involverade mer eller mindre. Starten gick i alla fall och alla två hundra tävlande kom iväg. Först biten korsar man kanske åtta fotbollsplaner i ganska tungsprungit gräs. Jag kände redan där hur mina vader och lår började krampa som innan i veckan. Så typiskt men jag sprang på. Skillnaden mellan att få krampkänningar i bene och att får håll är så olika. Med håll är det bara bita i och köra på med kramp måste man akta sig så man inte när gränsen när man faktiskt får riktigt kramp för då är loppet förstört. Det är det värsta. För de gäller inte bara att bita i och köra på utan också tänka sig lite för. Jag sprang första milen på 6:54 vilket är snabbare än jag någonsin öppnat ett lopp. Det förklarade varför jag kände mig ganska trött i benen det första. Andra milen gick helt okej jag tryckte på och höll ungefär samma plats hela tiden. Efter den andra milen stod klockan på 14 minuter någonting så jag höll uppe tempot och visste att om jag orkade kunde det bli en bra tid. Efter andra milen sprang jag med två tjejer jag alltid har en bit framför mig från Hannkock och Bakersfield tyvärr slog jag dom inte idag vilket jag verkligen ville men jag nådde inte ända dit. När det var en bit kvar säger coach att jag har två minuter kavar så ge allt. Klockan stod då på 20 minuter och jag visst att jag skulle springa fortfarande än jag gjorde här sist och PR. Jag nådde däremot inte under 22 minuter vilket är det enda jag inte är nöjd med i dag. Annars kämpa jag på bra fast bene var sega. Min sluttid blev 22:15 så jag är ändå nöjd. Bästa reslutet på säsongen och nästan en minut bättre än när jag sprang bana förra gången. Paige sprang på 20:32, Amber 20:59, Ivana 21:30, jag 22:15 och Jenn 24:09. Alla sprang riktigt bra och speciellt Amber, även den här tävlingen. Paige var den anda som gick vidare till State individuellt men hon ska ändå inte åka. Hon är bra men hon är inte en sådan tävlingsmänniska ändå och hon hade andra planer för den helgen redan. Dessutom skulle hon åka ändå till Fresno, fem timmars bilresa tror jag, med coach själv och jag kan förstå henne. Även om jag verkligen hade sprungit om jag hade kvalificerat mig. Killarna sprang bra, PR båda två men det räckte ändå inte till State. Den som vann hade tiden 17:48 vilket är sjukt på 5 km. Vinnaren i killarnas lopp sprang på 20:04, 4 miles vilket är ca 6,6 km vilket är ännu mer sjukt. Nu blir det ganska lugn träning någon vecka eller två och sedan börjar redan för säsongen för Track, friidrotten. Jag har nästan bestämt mig för att vara med. Jag mår så bra utav att få träna. Vi åkte i alla fall sedan hemåt mot Santa Barbara och stannade bara för lite mat på vägen. Efter en lång dag var jag väl hemma igen i lägenheten halv nio.
Vid nio i morse gav vi oss i alla fall av iväg, vi fem i tjejlaget och två av killarna och coach, mot Southern California Championship i Bakersfield. Det kändes lite konstigt att vi var så få. Resan tog ungefär tre timmar och till slut var vi framme i Bakersfield. Eftersom vi redan hade sprungit banan innan så var det ganska lugnt innan. Vi låg bara i gräset och hade det bra. Sedan var det uppvärmning. Uppvärmningen kändes bra faktiskt och bene kändes förhållandevis pigga. Idag var första gången jag inte var nervös inför ett lopp. Jag vet inte om det berodde på att jag redan mentalt hade lagt ner säsongen redan innan loppet, för att jag visste att vi inte skulle kvalificera oss vidare så vi bara skulle springa så bra vi kunde, för att coach var väldigt lugn, för att jag sprungit bana innan eller helt enkelt för att jag blivit van vid hela grejen med att springa ett lopp. Jag tror många delar av det var involverade mer eller mindre. Starten gick i alla fall och alla två hundra tävlande kom iväg. Först biten korsar man kanske åtta fotbollsplaner i ganska tungsprungit gräs. Jag kände redan där hur mina vader och lår började krampa som innan i veckan. Så typiskt men jag sprang på. Skillnaden mellan att få krampkänningar i bene och att får håll är så olika. Med håll är det bara bita i och köra på med kramp måste man akta sig så man inte när gränsen när man faktiskt får riktigt kramp för då är loppet förstört. Det är det värsta. För de gäller inte bara att bita i och köra på utan också tänka sig lite för. Jag sprang första milen på 6:54 vilket är snabbare än jag någonsin öppnat ett lopp. Det förklarade varför jag kände mig ganska trött i benen det första. Andra milen gick helt okej jag tryckte på och höll ungefär samma plats hela tiden. Efter den andra milen stod klockan på 14 minuter någonting så jag höll uppe tempot och visste att om jag orkade kunde det bli en bra tid. Efter andra milen sprang jag med två tjejer jag alltid har en bit framför mig från Hannkock och Bakersfield tyvärr slog jag dom inte idag vilket jag verkligen ville men jag nådde inte ända dit. När det var en bit kvar säger coach att jag har två minuter kavar så ge allt. Klockan stod då på 20 minuter och jag visst att jag skulle springa fortfarande än jag gjorde här sist och PR. Jag nådde däremot inte under 22 minuter vilket är det enda jag inte är nöjd med i dag. Annars kämpa jag på bra fast bene var sega. Min sluttid blev 22:15 så jag är ändå nöjd. Bästa reslutet på säsongen och nästan en minut bättre än när jag sprang bana förra gången. Paige sprang på 20:32, Amber 20:59, Ivana 21:30, jag 22:15 och Jenn 24:09. Alla sprang riktigt bra och speciellt Amber, även den här tävlingen. Paige var den anda som gick vidare till State individuellt men hon ska ändå inte åka. Hon är bra men hon är inte en sådan tävlingsmänniska ändå och hon hade andra planer för den helgen redan. Dessutom skulle hon åka ändå till Fresno, fem timmars bilresa tror jag, med coach själv och jag kan förstå henne. Även om jag verkligen hade sprungit om jag hade kvalificerat mig. Killarna sprang bra, PR båda två men det räckte ändå inte till State. Den som vann hade tiden 17:48 vilket är sjukt på 5 km. Vinnaren i killarnas lopp sprang på 20:04, 4 miles vilket är ca 6,6 km vilket är ännu mer sjukt. Nu blir det ganska lugn träning någon vecka eller två och sedan börjar redan för säsongen för Track, friidrotten. Jag har nästan bestämt mig för att vara med. Jag mår så bra utav att få träna. Vi åkte i alla fall sedan hemåt mot Santa Barbara och stannade bara för lite mat på vägen. Efter en lång dag var jag väl hemma igen i lägenheten halv nio.
Här är bilder från vårat hemmalopp, Santa Barbara Inventional för några helger sedan. Jag har tyvärr inte fått bilderna från dom andra tävlingarna än men det kommer. Coach har massor och vi hade till och med en egen fotograf från skolan med oss förra helgen i Santa Maria. Så fler bilder kommer.
Imorgon kommer Sara och Rebecca och hälsar på. Ska bli kul! Nu ska jag snart sova. Tjingling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar