13 november - Breaking news from the Tea Fire in Santa Barbara

Dagen började med att jag hade PD 140 och skulle börja göra en studieplan för min tid här. Det blir däremot ganska svårt när jag bara ska vara här ett år och alla andra ska planera för sina fyra år. Därefter hade jag prov i ekonomin. Det gick helt okej. Däremot fick jag tillbaka mitt reslutat från analysprovet för några veckor sedan. 60/100 vilket är ett D, typ IG. Min lärare: ”Sarah vad hände? Jag blir så förvånad när en så duktig elev som du inte klarar det här? Kan du förklara för mig varför det blev så?”. Jag visste inte vad det var hon ville att vi skulle göra på det där provet och sen gjorde jag det med den andra klassen och jag fick mycket mindre tid för jag hade en annan lektion som började innan tiden var slut. Jag visste att jag skulle få dåligt på det så det var ingen stor nyhet direkt. Sedan gick jag till jag och fixade mitt insurance card och var uppe på Health centret för att få råd om vilken läkare jag skulle träffa för att ta mina blodprov. På träningen idag var det freesbee som gällde igen.

Hemma igen och helg! Jag åt lite mat och sedan satte jag mig på cykeln ner mot Downtown för att gå till läkaren. Jag var förvånad över hur varmt det var när jag cyklade, det är ändå november och jag hade bara en klänning och jeansjacka på mig och klockan var efter fem. Det kändes som när man är på solsemester. Det var längre än vad jag trodde och cykelturen tog nästan en halvtimma. Jag fick se delar av Santa Barbara där jag innan aldrig varit. Efter lång tid och några vändningar kom jag fram i alla fall. Väl där fick jag fylla i massa papper, som alltid i det här landet. Väl där fick jag tagit mina prover och fick till och med ett recept utskrivit vilket är jätte skönt för då slipper jag vara orolig för att tabletterna från Sverige inte ska räcka. När jag var där så ringde telefonen och min läkare gick ut för att svara han hade fått meddelande att det brann en bit bort i bergen bara. När jag gick ut i receptionen senare frågade de mig var jag bodde för det brann nu ganska bra precis en bit bort där vi befann oss då. När jag gick ut var det jätte varmt ute och jag såg hu det verkligen brann i bergen bara någon kilometer upp. Det såg ut som en glödande bädd, det var helt rött och orangefärgat.

Skrämmande men ändå vackert. Jag hade verkligen velat ha min kamera då alltså. Dom bilderna hade blivit så bra, tyvärr har man ju aldrig sådana saker med sig när man verkligen behöver dom eller vill ha dom. Annars släpar man ju alltid omkring på så mycket onödigt. Jag började i alla fall cykla ifrån branden och ner mot stranden igen för att ta mig hemåt. Jag stannade på en mataffär på vägen för jag behövde lite grejer och sedan hittade jag massa kul saker där inne. När jag sedan satte mig på cykeln igen var det varmare och mörkare än innan. Jag hann inte cykla mer än över första vägen då slockna allt ljus, även trafikljusen. Det var ganska mycket trafik men när allt ljus slockna visste ingen vem som skulle köra eller hur det hela skulle gå till. Bilarna hade ju i alla fall sina ljus men jag på min lilla cykel, hur skulle någon kunna se mig. Det var ändå minst 2,5 km kvar hem. Jag cyklade sakta hemåt och höll mig på trottoarerna för att annat vågade man inte. Det hade nu börjat regna aska i luften och det var svår att se överhuvudtaget, men aska i ögonen gjorde det hela bara värre. När jag kom ner till hamnen såg det ut som att vägen var avstängd upp till oss och då fick jag nästan panik för vad skulle jag ta vägen. Som tur va var den inte avstängd så jag kunde fortsätta hemåt. Det hela blev bara värre och värre och trafiken blev tätare och tätare och många tog sin flykt mot Highway för att ta sig härifrån. Köerna var långa och det var en panikkänsla i luften. Sista biten gick inte cykla så jag gick med cykeln och försökte skydda ögonen från all aska. När jag väl var hemma igen möttes jag av Wiker som höll på att tända värmeljus i lägenheten för att vi skulle få nått ljus. Det var fruktansvärt varmt men vi var tvungna att ha fönster och dörrar stängda. Det var panik i luften på La Brezza och vissa packade bilarna för att åka och andra virrade runt utan att veta vad de skulle göra. Johan och Skaris var inte hemma så de hade antagligen gått någonstans tillsammans. Efter ett tag kom ljuset tillbaka igen och vi slog på TV:n för att se vad som hände och vad vi skulle göra. Det brann tydligen jätte mycket uppe i bergen i Montecito nu, där jag innan var. Vissa skulle evakueras och det hela som gjorde saken bara värre och värre var att det blåste jätte mycket vilket gjorde att branden spred sig väldigt fort. Vi ringde Skaris och fick reda på att alla var uppe hos Ola och Vicky så vi gick också dit. Väl där följde vi nyheterna på TV:n och branden blev bara värre och värre. Studenterna på Westmont College där uppe hade blivit instängda i gympasalen mitt uppe i det hela för att skyddas. 300 acres hade vid nio tiden brunnit ner och en timma senare var et uppe i 400 acres. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra men vi är ändå i alla fall fem kilometer ifrån det så om det skulle börja brinna här skulle hela Downtown Santa Barbara behöva brinna upp först, vilket kände ganska avlägset. Det vi var mest oroliga för var att vi ändå skulle få evakueras och ta oss härifrån eller om värmen skulle göra att det började brinna någon annanstans närmare oss också. Jag och Wiker gick sedan tillbaka till vår lägenhet för vi kände i ville vara hemma hos oss och om det händer något vara nära alla våra grejer och liknande. 20 000 hus var utan elektricitet och om vi skulle behöva lämna skulle nog vi också bli utan och då skulle det vara jobbigt att då ta sig hit och hitta sina saker. Det kändes ändå ganska lugnt senare på kvällen men sova vågande man inte.

TV:n var på hela tiden och vi följde nyheter om hur mer och mer brann ner där borta. Senare kunde vi gå ut och det blåste inte alls lika mycket så det var inte lika varmt eller regnade aska över oss. Månen var däremot helt sotigt orange och branden hade spridit sig så pass att vi nu såg den ganska tydligt ifrån vår gata. Det hela var ganska läskigt men nu hade paniken lagt sig och folk satt bara inne och följde nyheterna. Jag hade mailat Expressen och talat om nyheten för dom och sedan ringde de upp mig och intervjuade mig om händelsen. För att se artikel följ länken: http://www.expressen.se/Nyheter/1.1368715/santa-barbara-harjas-av-valdsam-brand .

Vid två gick vi alla fall och la oss för att sova för nu kände situationen under kontroll även om det hela inte var över ännu. En sådan stor brand här borta försvinner inte så fort.

Santa Ana vindarna
Orsaken till branden var Santa Ana vindarna som jag tidigare har prata om i höst. Det är varma vindar som kommer in från öknen och gör att det blåser mycket och vindarna är så pass varma att det fattar eld i de torra områdena. En sådan här brand har inte inträffat just i det här området sedan 1977 även om det förra året var en stor brand här också men den var närmare LA. Just den här branden fick namnet Tea Fire eftersom den startade i ett teodlings område upp i bergen i Montecito. Montecito är ett av världens vackaraste platser på jorden och jag hann inte åka dit innan branden. Det är jätte tråkigt för folk säger att det är jätte vackert där. Där uppe finns hus som inte finns någonstans i värdlen heller. Kändisar som Steven Spielberg, Kevin Costner, Michael Douglas, Rob Lowe och Oprah Winfrey har sina hus där uppe. Det är enormt mycket pengar som bara brinner upp. Däremot är tomterna så stora att husen ligger glest vilket gör att färre hus brann upp än om branden hade spridit sig ner i Downtown. På något sätt kan jag tycka att det var bra att det brann där uppe för de som bor där har pengar att sedan bygga upp ett nytt liv på. Om det hade brunnit i de mindre finare delarna hade det drabbat vanliga folk som hade haft det väldigt svårt sedan att bygga upp ett nytt hem och liv. Siffrorna på ytor och hus som brann ner bara ökade och ökade och fler fick evakueras från området ju längre natten gick. Fortsättning följer dagen därpå så hoppa till den 14 november 2008 för att följa fortsättningen.