5 september - My first race (ever)

Idag var alltså dagen jag skulle springa mitt första Cross Country lopp. Jag gick upp hyfsat tidigt och ät frukost och sedan gick jag till skolan och testade kläderna så att jag hade fått rätt, vilket jag hade. Vi får inför alla tävlingar en väska med allt vi behöver linne, shorts, träningsoverall, väska och sedan betalar dom frukt och energidrycker och sedan mat på hemvägen. De röda linnena vi fick var däremot jätte fula, jag förstår inte varför vi bytte bort dom vita mot dom där. Dom vita är jätte snygga brottarlinnen, okej ganska korta men ändå snygga. Dom röda är fula löstsittande raka linnen. Jag kommer rösta för att vi byter till nästa lopp i alla fall. Sedan åt jag lunch här hemma och gick sedan upp till skolan igen. Där jag bytte om jag sedan gick för att möta alla. Sedan åkte vi iväg i vanen söderut på Highway mot Ventura. Vi var bara 8 styckena som skulle tävla idag men nästan alla andra hängde också med för att heja på och köra sin träning där borta.

Det jobbiga var att det var grymt varmt idag igen och jag drack jätte, jätte mycket vatten igår och under dagen, så mycket jag bara kunde. Nu när vi har tränat mycket ute och det har varit så fint väder har jag fått en hel del färg. Och imorse vaknade jag med soleksem på händerna. Därför använde jag massor med solkräm idag vilket jag trodde var en bra idé. Men när vi var på väg ner mot Ventura började jag få utslag på armarna och benen och överallt typ. Nu i efterhand tror jag att det kan vara solkrämen som jag är allergisk mot. För jag ¨t inget annat än pasta, korv och havregrynsgröt och banan idag. Om det inte är soleksem men det tror jag inte heller för det ser mer ut som en allergisk reaktion ungefär. Det har fortfarande inte gått ner. Jag kunde egentligen bara att jag ville hem då och hoppa över tävlingen och ta allergitabletterna jag visste jag hade i lägenheten. Fast jag kunde inte med och säga något för hur förklarar man på engelska att man har fått utslag, kanske är allergisk mot något men vet inte vad m.m. Jag hoppade över det istället. Därför blev min uppladdning lite störd. På uppvärmningen kändes det annars bra förutom det här. Benen kändes bättre än de två senaste dagarna och det kändes ganska bra.

Loppet började och det gick ganska fort i början och jag hängde med lite för bra vilket gav med sig efter den långa uppförsbacken på gräs. Jag kände att jag öppnade alldeles för snabbt för vad jag skulle orka eftersom sedan kom ett ganska brant parti. Vi sprang stora delar av banan på sand så den torra sanden yrde ganska bra i luften vilket gjorde det svårt att andas ibland. Första biten följde jag både Paige och Ivana men sedan försvann Paige helt och Ivana kom en bit framför mig. Första halvan av banan var grymt jobbig, folk hade varnat för en väldigt backig bana men det här går inte ens jämföra med Finnsjön, 5an i Skatås, Herkules det här var värre, mycket värre. Det går inte ens förklara. Det gällde bara klara backarna för då visste man att snart kommer det nån gång gå nerför. Andra delen av banan var, om det ens går att föreställa sig, ännu värre. Jag har aldrig känt mg så trött i hela mitt liv. Jag tom gick 3 steg uppför i en av backar (det var många som gick kan jag medge), jag som Aldrig går. Men sedan stod coach uppe på hörnet av den backen, som för övrigt jag väldigt gärna vill veta lutningen på, och hejade på så jag tog de få krafterna jag hade kvar och gav allt för att komma upp för annars hade jag inte kommit över. I backen gick jag förbi Ivana och till slut kom jag över i alla fall backkrönet i alla fall. Sedan var det mest nerför om man jämför med resten av banan. Jag kom i mål som våran andra tjej av tre på 27 (!) minuter. Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv eller sprungit en sån jobbig runda i hela mitt liv. Jag har gjort 23 minuter här i Santa Barbara på samma sträcka och jag gav nog mer idag. Ivana som kom in efter mig har gjort 20 minuter på samma sträcka, det säger ju något om hur tuff den här banan faktiskt var. Jag var helt slut och kunde inte få fram ett ord efteråt men jag är ändå nöjd att jag tog mig runt. Paige, som jag innan nog inte riktigt har fattat hur bra hon faktiskt är) kom 9:a totalt i dagens lopp av typ jätte många . Hennes tid vet jag inte ännu och jag vågar inte göra en vild gissning heller faktiskt. För killarna var banan om ännu tuffare eftersom den var längre vilket gjorde att dom fick en bit till av den här terrängen. Dom gjorde riktigt bra ifrån sig och jag tror dom har stor chans att vara band dom bättre längre fram på säsongen. Sedan bar det av mot något Burritos-ställe i Ventura och det var dags för mat. Sedan bar det av tillbaka i Vanen mot Santa Barbara igen. Under bilresan kom jag på mig själv med att titta mig runt på Highway och insåg hur vackert det faktiskt är här. Det är så hemskt att man börjar ta det förgivet. För det är verkligen otroligt.

Klockan åtta ungefär var jag hemma igen och möttes av Wiker här hemma. Killarna är ute och festar någonstans men hon orkade inte hänga på. Jag tog sedan en välförtjänt kall dusch och sedan tog jag några allergitabletter mot utslagen. Det känns lite bättre nu men jag tro mer det har med att göra med att jag är hemma nu och tar det lugnt. Jag är ändå nöjd med min insats idag även om tiden är väldigt dålig på sträckan men den banan så var det nog inte så dåligt. Jag har däremot hört att nästa lopp, om två veckor, är ännu värre. Jag vet inte riktigt vad jag ska föreställa mig men jobbigt blir det i alla fall. Nu är jag helt slut och tror faktiskt jag ska sova snart så kan jag använda mer av dagen imorgon, det är ju faktiskt lördag!