8 mars - I don’t hope I’ll feel this way for that much longer

Det var soligt idag igen vilket aldrig är fel men det är fortfarande vindigt och småkyligt. På engelskan lämna jag in min essay och så. Kommunikation var flummig och vi mest prata o vad vi ska göra här nästa och hur resten av kursen ska se ut. På något sätt vill jag bara att läraren ska bestämma så vet man och så gör man bara det.

Idag ringde tränare till mig från skolan i NY. Vad han prata på. Vi prata i stort sätt i 45 minuter och det var inte stopp en enda gång. Det verkar som laget kan bli ganska bra nästa år och betydligt bättre än i år men ändå på min nivå. Han berätta mycket om stan och skolan också. Sedan prata vi om att jag skulle komma över och hälsa på men det ser inte ut som han kommer kunna betala för det för antagningsprocessen tar så lång tid. Jag vet inte mo jag ska åka och hälsa på men vi får se. Jag vet ju inte ens om jag ska gå där eller inte. Men det ser mer ut som att om jag stannar i USA är det mitt enda riktiga alternativ.

Sedan hade jag träning. Jag gjorde uppvärmningen vilket kändes okej men det var stela ben. Jag fick sedan inte göra workouten på banan utan coach skicka iväg mig på ännu 30 minuter vilket var betydligt bättre för efteråt var benen riktigt sega. Jag prata med honom efteråt och jag ska köra lite lugnare än planerat i veckan så att jag kommer tillbaka till det. Det går väldigt fort att komma ur form när man är van att springa så mycket så ofta, så det är inte kontigt att jag känner mig som jag gör. Det är bara inte något jag vill just nu eftersom jag ska springa 5 km på lördag och målet i stort sätt var att PR. Men han ska sätta upp mig på 3km också så får vi se vad jag ska springa sen. Det är bara det att det kan vara mentalt tungt om jag gör väldigt dåligt ifrån mig på 5 km på lördag, då kan det vara bättre att springa 3km. Dessutom är 5 km tufft över lag. Jag hoppas jag kommer komma tillbaka till det snart, verkligen!