Foto: Linnea Hjelmtorp
Klockan ringde vid sex och sju var jag iväg. Idag skulle vi ner till LA och Northridge för helgen tävling. Jag var inte ens nervös för jag hade svårt att förstå vad det var jag hade framför mig. På bussresan fick vi också se heat listan. Hjälp! Det var nära att jag gömde mig lägst bak i bussen och skulle stannat där tills bussen sedan gick tillbaka till SB, eller att jag sprang därifrån, långt därifrån. Det var bara tio tjejer uppsatta på 5 km och alla hade tider under 20 minuter. Den bästa hade dessutom en tid på 16:45 för 5 km och hon är tjej! Det var två tjejer, inklusive Samantha som hade 19:30 och sen jag på 19:45 men det är en halvminut över mitt personliga rekord men coach sätter ofta vad han tror vi kan göra mer än våra PR. Allt jag kunde tänka på var hur mycket jag inte ville komma sista men hur stor chansen faktiskt var. Jag vet att jag bara ska tävla mot mig själv men det är svårt och dessutom skulle det inte bli kul om jag inte hade någon annan att springa med. Jag var panikslagen och förtvivlad i stort sätt.
Det var fint väder däremot och många riktigt bra lopp att titta på. Efter tre timmar däremot gick jag och Erika och killarna till biblioteket på CSU Northridge för att komma ifrån solen ett tag. Det blev tre timmar, med en timmas sömn och sen lite halvplugg innan vi gick tillbaka bort igen. Det var en riktigt lång tävling så det var fortfarande långt kvar tills vi skulle springa när vi kom tillbaka igen. Nu började jag bli nervös igen och Erika med som skulle springa 3000 m hinder för första gången. Dessutom hade det börjat blåsa mer nu och det började bli kallt. Vi insåg att bana inte hade några ljus och fråga var hur mitt lopp då skulle gå eftersom jag tävlade halv sju. Många gjorde bra ifrån sig på tävlingen. Eftersom det var en sådan lång tävling hade vissa kommit i vanen tidigare och vi andra åkte bussen senare. På hemvägen skulle vi byta så jag och alla andra som tävla sent åkte i vanen tillbaka. Jag var ganska glad för det ändå för det betydde att ingen skulle vara kvar och kolla när jag sprang förutom några få från laget. Då behövde ingen få veta om jag så kom sist.
Det var lite förvirrat när vi skulle värma upp för ett tag under dagen var de an halvtimma efter och sedan före i programmet och sedan var det tio minuter. Så det var svårt att tajma in när man skulle börja värma upp men som tur var slapp jag göra det själv, för Samantha skulle ju springa med mig. Uppvärmningen gick ändå bättre än förväntat och var för en gång skull väldigt bra tajmad. Benen kändes okej jag var bara orolig för kylan, för då var det bara runt tio grader och blåsigt. Men skillnaden här och i Sverige är att här tävlar man inte samma kläder året om, så det blir ganska kallt då. Dessutom blev det mörkt som beräknat. De kom och körde ut fyra bilar som riktade ljusen mot bana för att vi skulle få ljus under tävlingen.
Vi var bara sju på startlinjen när vi väl kom iväg och första varvet gick någon sekund för långsamt för ovanlighetens skull men en dag som den här var det nog bra för min del. Jag höll mig bakom Samantha i 6 varv och det kändes bra och benen bara gick. Vi prickade rätt tid ganska bra för varje varv. Vi hade en tjej framför oss och en bakom oss från CSUB, en division II skola. Sedan började Samantha trycka på mera och jag kände inte riktigt att jag kunde hänga på. Jag höll mig däremot emellan de två andra tjejerna men en precis bakom en och precis framför. Efter 3 km klocka jag på 11:49 vilket är 3 sekunder långsammare än mitt PR på 3 km. Jag försökte gå om tjejen framför mig för hon drog ner tempot en aning när vi hade släppt Samantha. Däremot gjorde hon panik försök att gå om sen igen så jag la mig istället mitt i mellan igen och avvakta. Jag hade planen att gå om när det var ett varv kvar men istället gick jag om med ett och ett halvt varv kvar vilket jag är glad att jag gjorde. Jag kände mig stark och kunde trycka ifrån och de hängde inte på till min förvåning. Jag avslutade starkt och kom in på upploppet och klockande tickade neråt och stod på 19:45. Jag skulle inte komma över 20 minuter den här gången också. Hundra tankar i hjärnan och jag började räkna på hur fort jag i vanliga fall springer 100 meter och hur långt det var kvar och benen bara gick. Och jag kom under 20 minuter!!! 19:56!!! Jag var jätte glad och lycklig att äntligen klara det, men också trött. Det här var ju målet förra säsongen och även denna säsongens delmål och jag klarade det fasten jag varit sjuk en hel vecka och missat träningen så när inpå. Dessutom kom jag inte sista, jag kom faktiskt 5a och hade två bakom mig. Det var en enorm lättnad jag sedan kunde göra en kort nedjoggning efteråt. Samantha hade sprungit på 19:30 vilket var riktigt bra men om jag inte hade vart sjuk vet jag att jag hade sprungit med henne eller varit närmare, för jag har varit bättre än henne hela säsongen i stort sätt men hon har mer rutin än vad jag har och har kunnat göra alla pass hittills på säsongen.
Jag var enormt glad och är fortfarande att jag faktiskt klarade av att för första gången springa 5 km under 20 minuter. Nästa gång är målet att gå ner mot 19:30, vilket blir om två veckor på Easter Relays, vår hemma tävlingen. Däremellan tävlar jag på fredag redan i Ventura. Då ska jag springa 1500m och 3 km eller 800 m, vilket vi ska bestämma på måndag. Coach var lika glad som jag över min tid vilket var kul. Efteråt kom vi iväg från ett mörkbelagt Northridge och åkte tillbaka till SB igen. Erika gjorde också väldigt bra ifrån sig och sprang 3000 m hinder på precis under 12 minuter. Hon var så lycklig och tyckte det var kul vilket gjorde mig glad för hon var så nervös innan loppet.
På kvällen skulle vi ha Track Party nere i Carpenteria där en av killarna bodde. Jag hade inte tänkt gå men Erika skulle köra fram och tillbaka så jag hängde helt enkelt på. Det var kul och mycket folk. Ibland är det kul att kunna prata med folk från laget utanför träningssituationerna och faktiskt få tid att prata med vissa. Det var en kul kväll och jag var hemma igen vid halv två vilket inte var överdrivet sent, problemet var att vi nu ställde om klockan så helt plötsligt var den halv 3 stället vilket var skillnad. Det var en lång dag men lyckad dag och det kändes som en sten föll från mina axlar, 19:56!
För alla resultat från tävlingen: http://www.directathletics.com/results/track/15663.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar