tisdag 23 mars 2010

23 mars - Unfortunately everything has an end

Jag hade tänkt gå upp tidigare än det blev men jag hade svårt att somna på kvällen så jag behövde sovmorgonen. På statistiken var det inget mer än vanligt och ganska segt. På träningen idag så hade vi bara 45 minuter och jag, Samantha och Alex sprang hela vägen på stranden för det var lågvatten så vi kunde springa hela vägen efter bergsväggen. Det är så vackert och fint efter hela kusten där. Det blåste däremot bra på dit vägen vilket var lite segt men det var en roligare löprunda än alla våra vanliga rundor. Omväxling är aldrig fel. Bene känns fortfarande tunga och jag bara väntar på den dagen när jag ska vakna upp och känna igen mina ben igen för det känns inte som mina. Det är väldigt frustrerande och gör det hela så mycket mindre kul. Coach ska inte tillåta mig göra vårt speedpass imorgon däremot utan ta ut mig på en tröskelrunda istället för han har insett att jag svara väldigt dåligt på speed. Det är tråkigt däremot för jag gillar speed men inte mina ben.

Tydligen är jag med på friidrott.se eller vi alla är här borta ifrån eftersom någon publicerar våra resultat på sidan till min mindre lycka. Alla som är här borta från svenska klubbar är ju sådana väldigt seriösa friidrottare som är grymt bra så varför mina resultat måste visas med deras är en bra fråga. Men som sagt om ni vill följa mina resultat från resten av min säsong eller har missat några av mina tävlingsresultat, kan ni hitta det här: http://www.friidrott.se/rs/resultat.aspx

De senaste dagarna har varit jätte stressad och nervös och ångestladdad för att jag har insett att jag faktiskt kommer lämna Santa Barbara snart. Det är bara lite mer än två månader kvar och sedan kommer jag lämna USA, California, och Santa Barbara för alltid mer eller mindre. Det känns faktiskt ganska jobbigt, för det har blivit mitt andra hem. Jag har spenderat så lång tid här att det har blivit som hemma som Sverige är hemma. Och nu har jag inte ens en chans att stanna för jag är klar här. Det känns ganska sorligt och gör mig stressad för det känns som jag måste utnyttja all den tid jag har kvar nu. Självklart kommer jag åka tillbaka hit på semester och hälsa på men det kommer aldrig bli på samma sätt och med samma människor och jag kommer vara på ett helt annat plan personligen då. Usch jag vill inte tänka på det mer nu utan försöka göra det bästa av mina två månader kvar! Det ska bli dom bästa!

Inga kommentarer: