Vi lämnade Santa Barbara vid tio på morgonen och det bar iväg mot Bakersfield för fjärde (!) gången det här året. Det är ett ställe jag aldrig hade åkt till mo det inte hade varit för tävlingar där, för det ligger i ingenstans i inlandet. Jag var jätte nervös hela dagen och jag ville verkligen springa under 20 minuter idag. Benen kändes helt okej och jag hade verkligen förberett mig för det här så länge nu. En hel säsong men framförallt mera den sista veckan när allt var inställt på de där 29 minuterna. Vi var framme vid ett och jag tävla vid sju. Hela dagen var bara en lång väntan och jag var som sagt väldigt nervös. Det var bara så där 1/3 av laget med eftersom de andra redan åkt ut vilket gjorde de hela ganska tomt. Till slut var det ändå dags för att värma upp. Jag, Amber och Paige som hela säsongen. För att göra en lång historia kort. 12,5 varv och inte tillräckligt snabbt för att nå det mål jag hade med hela säsongen. Det klicka helt enkelt inte. Amber klara det vilket kändes jobbigt att jag inte gjorde då. Det började helt okej de första fyra varven men sen tappade jag tempo för mycket. Jag var grymt besviken efter. När man har jobbat så hårt för något en hel säsong och ändå inte når ända fram. Det var mycket spänningar som sedan släppte, en hel del tårar också. Visst, jag gjorde inget dåligt lopp 20:14, en sekund över mitt PR men ändå. Idag var inte målet att vara bra utan målet var mer än så. Ge det sista för säsongen. Jag slutade 11 av 31 startande. Paige sprang på 18:45 och sluta femma och gick vidare. Jag pratade med coach efteråt och jag berätta för honom att jag kommer tillbaka till hösten och springer. Dessutom prata vi om hur träningen kan ha påverkat min prestation jämfört med de andra tjejernas. Alla reagerar olika på träning och han sa att han lär sig så som vi, vilket är sant. Killarna gjorde väldigt dåliga tider så det funka inte alls för dom. Han tror däremot jag kan göra det Paige gör i år, nästa år. Hemresan var lång och vi var hemma efter tolv igen. 
Jag gjorde ändå mitt bästa och tyvärr räckte det inte vilket jag är grymt besviken över men jag har ett år till. Jag bröt ihop och kommer igen helt enkelt! Nu är säsongen slut för min del i alla fall och på något sätt kan det också vara skönt även om de är tråkigt. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar