Imorse när klockan ringde 5:65 var det inte lätt att gå upp. Jag fick i alla fall i mig lite frukost och fått packat mina grejer och gått ner till banan för att träffa de andra. Det var en fin morgon och jag önskar jag var mer av en morgon person än jag faktiskt är för morgonarna här är så fina. Soluppgång och det är en speciell stämning. Passet var ett medelpass, 15 min, 4 x 1000m (5K pace), 15 min. Mina ben känns däremot inte bra. Jag klarar tempot på träningen för 1K eller 1 mile men jag måste klara samma tempo utan vila i 5K. Hur det ska gå om precis en vecka vet vi då. Sedan gjorde vi oss i ordning för att hänga med och titta på när de andra tävlade i WSC Prelims i Ventura. Bussresan till Ventura tog inte lång tid alls vilket jag och Amber tyckte var ganska synd. Vi var båda trötta och få sova på bussen någon timma eller två hade inte varit helt fel. Däremot fick vi i oss lite mat som gjorde oss lite piggare. När vi väl kom fram insåg vi att vi faktiskt var ganska trötta så vi gick och la oss i gräset i solen och halvsov i mer än en timma innan tävlingen äntligen startade.
1500 meter var första loppet. Jag hade gått vidare på mitt PR från förra helgen. En tjej jag alltid springer med i sort sätt gick vidare ganska lätt vilket känns tråkigt. Visst jag springer finalen men det hade varit roligare att faktiskt kvalificera sig till den på riktigt och inte vara direkt kvalificerad. Det var kul att se alla tävla men faktiskt ganska förvånande och tråkigt var det bara nio som gick vidare. Det var kul att vara med laget men det var en lång dag. Det är så tråkigt för när man verkligen börjar gilla en sammansättning av folk så ska det alltid brytas upp. Jag gillar verkligen mitt lag nu och det är kul att vara med dom men nu är säsongen i princip slut, för en del i alla fall.
Det var så komiskt idag för en av killarna i mitt lag känner en kille i ett annat lag och hans kompis var svensk. Det känns så konstigt att prata svenska när jag är med laget. Även om Martin, i mitt lag, är svensk så pratar vi väldigt lite med varandra och det känns konstigt att prata svenska med honom när ingen annan är svensk i laget. Däremot bodde den här killen i stort sätt här och hade gjort ett bra tag och hade släkt här så hans svenska var väl väldigt amerikansk lagd så det kändes bara mer konstigt. Det är det bästa med den här terminen för jag pratar bara engelska och det känns så naturligt just nu. Jag har lärt mig så mycket på det.
Dagen blev som sagt väldigt lång och när alla hade hoppat in i bussen klockan sju kom någon på, att en av tjejerna i laget fortfarande inte hade tävlat klart. Låter tragiskt men hon kastar diskus vilket inte är på banan utan utanför. Så alla fick gå ut igen och heja på henne. De var fler än vi som var tvungna att vänta så de flesta lagen var där och jag fick en känsla av att vara på cup med handbollen över sommaren. Däremot kom vi i alla fall iväg sen och fick ätit på vägen hem. Väl tillbaka i Santa Barbara var klockan redan halv nio och egentligen skulle vi ha lagfest men det blev inte så mycket av det. Jag ville gå och skulle gå men dom som jag skulle få skjuts med bestämde sig för att inte gå sen så då fick jag också stanna hemma. Vilket kanske var ganska bra apropå hur lång dag jag faktiskt hade haft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar