23 februari - En lång dag

Jag sov väldigt dåligt i natt men var ändå inte fruktansvärt trött ändå på morgonen. Det var varmt idag, redan klockan åtta på morgonen vilket får en att känna att snart kommer våren, värmen och solen hit på riktigt. Första lektionen för dagen business var inget mer än vanligt. Sedan blev det ännu ett besök på Health Centret och självklart fanns ingen läkare där idag för hon ar sjuk så jag blev skickad till läkarmottagningen i stan. Jag insåg att jag inte skulle hinna träna och hinna åka till läkaren så jag skicka ett mail och sa att jag inte kom idag men att jag gör passet senare istället. Sedan hade jag ekonomi som var som vanligt även det. Vi gick igenom GDP.

Väl hemma igen ät jag lite snabbt för att sedan bege mig iväg till läkaren. Som tur är kan jag låna Leighs cykel för annars vet jag inte hur jag hade klarat mig. Hel det här landet bygger på bil men en cykel hjälper i alla fall lite. En halvtimma senare kom jag i alla fall fram. Fick fylla i hundra papper som vanligt sedan fick jag vänta, och vänta och vänta. När man är på sådan här ställen som en läkarmottagning slår det mig att ibland är USA som ett utvecklingsland jämfört med Sverige. I receptionen sitter två tjejer i sent tjugoårs åldern och pratar skit om en patient och äter choklad. Choklad skulle aldrig ens komma in på en mottagning i Sverige eftersom det alltid innehåller spår av nötter. Dessutom finns det så mycket mer riktlinjer i Sverige än vad det finns här. För vem har sett en receptionist på en läkarmottagning äta samtidigt som hon jobbar? En annan sak är att det står på alla offentliga café och restaurang toaletter att personalen måste tvätta händerna innan de går tillbaka och jobbar. För det första delar inte personal och besökare toalett i Sverige och för det andra har jag då inte sett några sådana skyltar. Man slutar aldrig förvånas över att det faktiskt finns så mycket olikheter mellan USA och Sverige.

Till slut var det i alla fall min tur och jag fick träffa samma läkare som sist. Först hitta dom inte mina gamla papper och sedan fick jag prata med en läkare och fick nya recept och fick veta att mina utslag nog bara är överkänslighet mot något. Så jag fick en salva utskriven som ska hjälpa mot att det kliar. Sedan var det ju mina vanliga blodprov. ”Har du din bil utanför?” frågade sjuksystern mig. ”Nej, jag har ingen bil jag cyklade hit.” ”Jaha men laboratoriet där jag vill att du ska ta proverna ligger långt härifrån, vi kan ju ta dom här men då får du vänta tio minuter för jag har inte tid nu.” När jag ändå hade väntat så länge så kunde jag lika gärna vänta lite till. Dessutom behöver jag ens nämna igen men gör det ändå: USA lever i sina bilar. Tio minuter var däremot inte tio minuter, det var mer än en halvtimma och till slut kom hon inhäktade slängde fram nålar och blodrör och tryckte in det i armvecket på mig. Fort gick de ju då när hon väl var där men ont gjorde det då också. Två timmar senare kom jag i alla fall därifrån men jag ska tillbaka på onsdag och följa upp utslagen och få mina provresultat.

Det enda apoteket, som jag nu har upptäckt, ingår i vår försäkring ligger borta i LA Cumbre. Så även om jag hade cykel skulle jag aldrig hinna det på en halvtimma så det fick bli och gå till den i stan och betala alltihop istället. På vägen mötte jag några av mina Pink Berry fans till lagkompisar klara med träningen och ätande på frozen yoghurt. Blev avundsjuk men jag fick istället fixa salvan och sedan cykla hem igen. Efter en väldigt lång cykeltur var jag hemma, fick äta något snabbt och sedan bege mig ut på mitt träningspass. Det var ett banpass och ett tufft sådant. Det var mörkt när jag väl kom dit men inte var det folktomt inte. Det var hur mycket folk som helt och göra 400 och 800 meters intervaller då mellan allt folk gick ju si så där. Jag gjorde det i alla fall. Det är så kul att se alla föräldrar med sina barn där. Jag vill också bli en sådan förälder till mina barn. Som hänger med dem ut och göra saker. Spelar fotboll, leker, är aktiv och engagerad i deras liv och gör saker med dom. Det tycker jag ändå är mer vanligt att se här än hemma faktiskt. Amerikanerna ser familjen som så enormt viktig vilket är så kul att se.

Nu har jag duschat och smetat på krämen även om det inte riktigt känns som det hjälper men vi får se. Sak nog ta och sova nu för det har varit en lång dag.