Jag har mycket att berätta om idag så jag ursäktar redan innan för mitt långa inlägg om jag nu behöver det vill säga
Jag vaknade utvilad och hade en lugn morgon innan jag var tvungen att bege mig till skolan för att byta om för dagens resa. Idag var vi alltså på väg mot Santa Clarita för den första West Conference tävlingen för säsongen. Den här tävlingen räknas nu mot Southern California Championship men hur man räknar riktigt vet jag inte än eller hur man kvalificerar sig. Det kommer senare, nu i början gör jag bara mitt bästa så får vi se hur långt det räcker. Det tog bara en och en halv timma så var vi framme. Det regnade som tur var ingenting idag däremot var det kallt. Mellan 15 och 10 grader och klart till halvklart väder. Jag skulle springa 3 000 m idag dvs. 7,5 varv på bana. Jag har bara gjort det en gång innan på träning och då sprang jag på 12:50. Mitt mål med tävlingen var att springa snabbare än det och att slå Amber som var den enda tjejen förutom jag som skulle springa 3000 m idag. Det längsta loppet ligger alltid sista på programmet så jag hade i stort sätt tre timmar sittande i kylan och vänta innan vi ens kunde värma upp. Vi var där vid ett och field tävlingarna började vid två och track tävlingarna började vid tre, och jag skulle springa kvart över fem. Det är kul att se alla tävla ifrån laget och det är så mycket roligare med ett större lag för det är mer människor. Det var däremot jätte kallt att sitta där. Jag är så glad att Paige tog med sig sitt täcke dit för annars hade jag varit rejält sjuk vid det här laget.
Vi tävlade mot College of Canyon, Glendale och Santa Monica College. Det tråkiga är at Glendale är så överdrivet bra och framförallt på långdistans på tjejsidan. Samma fyra tjejer från Glendale var först på 800 m, 1 500 m och 3 000 m sedan var tre av dom tjejerna bland dom fyra första på 400 m. Det är i en klass för sig och det är lite tråkigt. Paige sprang 1 500 m på 5:24 vilket jag sprang förra helgen på 5:39 vilket inte är långt efter hennes tid och hon var så mycket bättre än mig under hösten. Ivana sprang 800 m på 2:38 som jag sprang förra helgen på 2:44 när jag slog henne. Jag känner det är kul att se att mina tider ändå slår sig ganska bra mot deras där. Dessutom har jag ju bara gjort det en gång. Efter en lång, lång väntan var det alltså min och Ambers tur att tävla. Dom hade slagit ihop kill- och tjejloppet så jag visste redan innan att jag skulle bli varvad av dom bästa killarna men det blev i stort sätt alla tjejerna. Däremot varvade jag en av tjejerna, tycker samtidigt synd om henne som jag inte annat än kan tycka att det är kul att känna sig så mycket bättre än någon annan. Jag skulle öppna första varvet på 94 men jag kom ut ganska fort och öppnade på 86 sekunder och blev lite rädd att jag skulle gå in i väggen med en sådan start. Det kändes ändå väldigt bra i kroppen och jag kände jag kunde öppna så pass fort. Jag gick ut och la mig precis efter de fyra outstanding Glendale tjejerna. Avståndet blev bara längre och längre och jag låg lite mitt emellan dom och de andra och fick dra själv hela loppet och hålla tempot själv vilket kan vara svårt. Tyvärr kom en annan Glendale tjej i kapp mig och förbi mig och jag försökte inte släppa rygg på henne. Även Amber ökade mera och kom ikapp och låg i rygg på mig de sista fyra varven. Det var jobbigt att vara den som fick dra men ändå ville jag inte släppa förbi henne. Jag måste säga vi gjorde det tillsammans. Sista två hundra försökte hon gå förbi men då tryckte jag på och i sista kurvan la jag in allt jag hade och då släppte hon. Jag kom över mållinjen på 12:05. Jag klarade båda mina mål för tävlingen, sprang mycket fortare än sist och slog Amber. Jag måste ändå säga jag är nöjd med att vara sexa över mållinjen när de fyra första är så outstanding. Det tråkiga är bara att jag inte klarade mig under 12 minuter men det gör jag garanterat nästa gång för jag var inte alls så trött ändå efteråt mer än någon minut efter jag korsat mållinjen. Jag hade dom sista sekunderna i benen, tyvärr är det svårt att veta hur mycket man kan ge. Jag behöver bara rutin och några fler lopp i kroppen. Jag ser verkligen fram emot det här.
Bussresan hem var bra. Vi stanna och åt god mat på vägen hem, eller slängde i oss för vi får aldrig lång tid att stanna men ändå. Betald mat är aldrig fel. Väl tillbaka i SB slängde vi in våra grejer i skåpen och åkte sedan hem. Jag, Lizzie, Paige och Donald tryckte oss ihop i Lizzies bil och körde upp mot Mesa. Har insett att jag faktiskt har en del lagkompisar som bor så nära mig, får se till att umgås mer med dom. Donald tyckte jag skulle komma bort och fest i the Yellows på våran gata. När jag kom hem möttes jag av Emily som ville ha med mig på fest i the Yellows så det blev alltså dit vi skulle för kvällen. Jag gjorde mig i ordning och sedan kom också Leigh hem så vi gick dit alla tre. När vi kom var det inte mycket folk där men det kom. Sedan kom också Donald och två andra från laget. Det var kul att träffa dom utanför träningarna. Speciellt Donald och Derek är faktiskt några jag skulle kunna umgås mer med. Jag måste skaffa mig killkompisar. Jag har aldrig varit en tjej med killkompisar men de kan vara bra att ha har jag insett. Det roliga är att Donald var rumskompis med Emilys ex förra terminen. Världen är lite! Sedan kom polisen (förvånande) vid halv tolv så då hängde jag med Donald hem en stund. Vilken lägenhet med havsutsikt och altan. Det var en lång dag men ändå en lyckad dag.
Vi tävlade mot College of Canyon, Glendale och Santa Monica College. Det tråkiga är at Glendale är så överdrivet bra och framförallt på långdistans på tjejsidan. Samma fyra tjejer från Glendale var först på 800 m, 1 500 m och 3 000 m sedan var tre av dom tjejerna bland dom fyra första på 400 m. Det är i en klass för sig och det är lite tråkigt. Paige sprang 1 500 m på 5:24 vilket jag sprang förra helgen på 5:39 vilket inte är långt efter hennes tid och hon var så mycket bättre än mig under hösten. Ivana sprang 800 m på 2:38 som jag sprang förra helgen på 2:44 när jag slog henne. Jag känner det är kul att se att mina tider ändå slår sig ganska bra mot deras där. Dessutom har jag ju bara gjort det en gång. Efter en lång, lång väntan var det alltså min och Ambers tur att tävla. Dom hade slagit ihop kill- och tjejloppet så jag visste redan innan att jag skulle bli varvad av dom bästa killarna men det blev i stort sätt alla tjejerna. Däremot varvade jag en av tjejerna, tycker samtidigt synd om henne som jag inte annat än kan tycka att det är kul att känna sig så mycket bättre än någon annan. Jag skulle öppna första varvet på 94 men jag kom ut ganska fort och öppnade på 86 sekunder och blev lite rädd att jag skulle gå in i väggen med en sådan start. Det kändes ändå väldigt bra i kroppen och jag kände jag kunde öppna så pass fort. Jag gick ut och la mig precis efter de fyra outstanding Glendale tjejerna. Avståndet blev bara längre och längre och jag låg lite mitt emellan dom och de andra och fick dra själv hela loppet och hålla tempot själv vilket kan vara svårt. Tyvärr kom en annan Glendale tjej i kapp mig och förbi mig och jag försökte inte släppa rygg på henne. Även Amber ökade mera och kom ikapp och låg i rygg på mig de sista fyra varven. Det var jobbigt att vara den som fick dra men ändå ville jag inte släppa förbi henne. Jag måste säga vi gjorde det tillsammans. Sista två hundra försökte hon gå förbi men då tryckte jag på och i sista kurvan la jag in allt jag hade och då släppte hon. Jag kom över mållinjen på 12:05. Jag klarade båda mina mål för tävlingen, sprang mycket fortare än sist och slog Amber. Jag måste ändå säga jag är nöjd med att vara sexa över mållinjen när de fyra första är så outstanding. Det tråkiga är bara att jag inte klarade mig under 12 minuter men det gör jag garanterat nästa gång för jag var inte alls så trött ändå efteråt mer än någon minut efter jag korsat mållinjen. Jag hade dom sista sekunderna i benen, tyvärr är det svårt att veta hur mycket man kan ge. Jag behöver bara rutin och några fler lopp i kroppen. Jag ser verkligen fram emot det här.
Bussresan hem var bra. Vi stanna och åt god mat på vägen hem, eller slängde i oss för vi får aldrig lång tid att stanna men ändå. Betald mat är aldrig fel. Väl tillbaka i SB slängde vi in våra grejer i skåpen och åkte sedan hem. Jag, Lizzie, Paige och Donald tryckte oss ihop i Lizzies bil och körde upp mot Mesa. Har insett att jag faktiskt har en del lagkompisar som bor så nära mig, får se till att umgås mer med dom. Donald tyckte jag skulle komma bort och fest i the Yellows på våran gata. När jag kom hem möttes jag av Emily som ville ha med mig på fest i the Yellows så det blev alltså dit vi skulle för kvällen. Jag gjorde mig i ordning och sedan kom också Leigh hem så vi gick dit alla tre. När vi kom var det inte mycket folk där men det kom. Sedan kom också Donald och två andra från laget. Det var kul att träffa dom utanför träningarna. Speciellt Donald och Derek är faktiskt några jag skulle kunna umgås mer med. Jag måste skaffa mig killkompisar. Jag har aldrig varit en tjej med killkompisar men de kan vara bra att ha har jag insett. Det roliga är att Donald var rumskompis med Emilys ex förra terminen. Världen är lite! Sedan kom polisen (förvånande) vid halv tolv så då hängde jag med Donald hem en stund. Vilken lägenhet med havsutsikt och altan. Det var en lång dag men ändå en lyckad dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar