Jag var uppe redan klockan sex för att jag skulle gå hemifrån vid sju. Det var tidigt och jag hade lite halvsvårt att sova under natten. Jag kom upp och iväg och ner till skolan. Solen sken och det gjorde mig lycklig. Sedan sov jag i stort sätt hela vägen ner till LA, jag hade både kudde och filt. För en gång skull kunde jag faktiskt sova på riktigt också och inte bara blunda och vila. Det var däremot behövligt för det skulle bli en lång dag. Jag skulle inte tävla förens senare också så jag hade i stört sätt tre timmar innan mitt första lopp. Det var mulet när vi kom fram men inget regn så det var ganska perfekt väder. De andra tjejerna skulle springa 3 km vilket jag var lite avundsjuk på. Istället fick jag sitta och kolla och vänta på min tur. Då kom paniken och nervositeten. Jag varit inte nervös alls innan men då blev jag. Jag undra vad jag hade gett mig in på och ville inte alls springa. De andra tjejerna gjorde jätte bra ifrån sig på 3 km så jag hade nog gjort väldigt bra ifrån mig om jag hade varit med där. Till slut kunde jag börja värma upp i alla fall vilket däremot inte gjorde mig lugnare. Jag skulle springa med Emelie som är en 800 meters löpare så jag visste redan innan att jag nog inte skulle kunna hänga på henne. Uppvärmningen kändes ändå okej och när vi kom ner till incheckningen blev vi indelade i två heat utifrån vilket tid vi ville springa på. Till min förvåning låg gränsen på 2:30 mellan heaten och jag kom i det andra vilket jag var glad över. Två varv var det alltså bara. Starten gick bra och även om vi var ganska många så kom jag fram ganska bra. Efter 200 meter dog u vissa vilket gjorde att jag var tvungen att gå om men det gick ändå bra. Första varvet klocka jag på 1.75 vilket var mitt mål från första början. Så det kändes väldigt bra. Sedan kände jag mig ändå ganska stark och gick om en del tjejer och med 200 meter kvar så låg jag tvåa. En annan tjej kom upp bakom då och gick om och vann heatet men jag var bara en sekund eller två efter och slutade tre totalt i mitt heat på 2:35, nytt PR! Mitt förra PR låg på 2:39 så det var fyra sekunder snabbare. Emelie sprang på 2:28 så jag var inte så jätte långt ifrån henne ändå, även om det är en bit. Det hade däremot svårt att andas efteråt eftersom jag har haft halvont i halsen i veckan. Men jag kände mig ändå hyfsat fräsch efteråt och var nöjd med loppet.
Sedan hade jag en timma till mitt mile lopp. Det var lite försenat men jag fick ändå inte så mycket tid emellan. Det jobbiga med två lopp så tätt inpå är att man inte kan äta något särskilt men behöver ändå energi. Jag fick i alla fall laddat om till mitt andra lopp och vaderna var lite stela men det fick gå. Fyra varv sen skulle det ju vara över. Vi var över 40 styckena som skulle spinga och dom hade inte ens två heat. Så det var väldigt trångt. Första varvet gick okej, andra varvet gick också enligt planerna men det var svårt med så mycket folk på banan. Speciellt när man var tvungen att gå om och liknande. Det var helt klart ett speciellt lopp. Tredje varvet blev det däremot tungt och det var där jag tappade allt. Dessutom kom jag hela tiden fel när jag skulle gå om och liknande. Sista varvet kunde jag ändå köra på lite bättre men sluttiden blev 5:48 vilket jag var halvnöjd med. Visst är det på PRs nivå men loppet kändes inte särskilt bra så jag var inte allt för nöjd. Coach var däremot nöjd med mig så jag får väl ändå säga att det var okej. Här är hela resultatlistan för tävlingen: http://pe.pomona.edu/sports/women/wtrack/2009-10/stats/2010PPallcomers.htm
Sedan kom vi iväg och skulle åka hem. Det tog däremot längre tid än någon ens kunde tro. Det tog oss över tre timmar att komma tillbaka till Santa Barbara och jag var inte hemma förens halv nio. Tanken var att jag skulle varit Downtown för att äta middag med Sofia för det var hennes födelsedag men det hann jag inte.
Så istället skulle jag möta dom senare när vi skulle äta tårta hemma hos henne. Tanken var utgång efter det men det blev sent och jag mådde halvbra. Halsen gjorde ont och huvudet värkte. Så istället åkte jag sen hem istället för att gå ut vilket nog var det bästa ändå. För det hade varit en lång dag! 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar