Jag gick upp vid halv fem imorse, halv fem, fatta hur tidigt det är. Halv sex var jag i alla fall nere vid skolan och hoppade in i vanen och vi begav oss iväg mot LA och Mt. Sac. College för Southern California Championship. Jag sov lite halvt och vila hela vägen dit. Det tog i stort sätt nästan tre timmar att ta sig dit, eftersom LA trafik är LA trafik. Vi kom i alla fall fram och var där i tid så vi kunde gå hela banan innan. Nästan alla hade sprungit bana innan under high school eftersom det här är en av de kändaste banorna i hela Kalifornien. Alex hade bana som hemma bana under den tiden också. Det är en väldigt backig bana, både uppfor och nedför. Det var tre stora backar, första var en slingrande uppförsbacke i 400 meter som var väldigt brant på många ställen. Sedan nedför i en halv mile ungefär och sedan upp för nästa backe var så brant att en av Erikas kompisar en gång kröp upp för den för den lutar så brant och är typ 200 meter lång. Sedan gick det nedför igen tills sista backen som inte var lika brant men brant jämfört med vanliga backar i 400 meter. Sedan var det sista biten bara nedför och plant. Jag kände mig väldigt redo för tävlingen innan men väldigt nervös. Bene kändes helt okej och träningen som varit nu i ett halvår har allt byggt på det här loppet och jag kände att det var en bra dag. Vi värmde upp och allt kändes fortfarande bra. Det var totalt ungefär 200 tjejer som skulle springa vilket var väldigt många och banan var inte särskilt bred.
Startskottet gick och jag höll på att ramla bara efter två meter. Det är så intense och trångt i början och tjejen bredvid mig tryckte till mig rejält. Som tur var ramla jag inte för det hade inte varit ett så kul lopp då. Jag hade bestämt mig sedan innan att hänga på Alex eftersom hon kunde bana utan och innan. Vi sprang första milen ganska jämsides och det var tråkigt och svårt att ta sig fram. Det gick ändå ganska bra. Vi öppna förta milen på 6.30 som planerat vilket kändes skönt och benen kändes helt okej. Det var ett bra öppningstempo helt klart men inte för fort eller fr långsamt. Sedan började första backen, i 400 meter slingrande uppför. Taktiken var att bara ta sig upp i stort sätt. En del har ingen som helst fart i backarna så det var såvrt att ta sig fram men vi gjorde det gnaska bra måste jag säga. Sedan nedför gick bra och bättre än jag trodde. Det var de jag var mest ororlig för eftersom man måste släppa på helt och bara låta benen gå vilket är svårare än man tror. Det gick däremot bra och jag gick framför Alex som efter loppet var orolig att hon skulle tappa mig totlat där men det gjorde hon inte. Nästa backe var den brantaste som gick spikrakt uppför men jag tog mig över och klarade det gnaksa bra. Nedför sedan igen gick helt okej och jag tryckte på så mycket som möjligt. Sista milen var det jag och Alex och vi tryckte på bra och sedan sista backen uppför gick bra. Jag är bra på uppförsbackar och tryckte sista. På nedförsbacken var jag trott däremot och kunde inte släppa benen helt vilket jag tappa en del på. Alex kunde sträcka ut mer och gick om. Jag försökte hålla ryggpå henne och det gick hyfsat men jag tappa för mycket. Benen kändes däremot hyfsade och jag dog inte alls under loppet totalt. Jag gick om två tjejer de sista tre meterna och gick i mål på 20.28! Slut men otroligt glad! Jag hade kommit ner på en tid jag inte alls trodde jag skulle klara. Visst banan var 3 miles och inte 5 km så den var i stort sätt 200 meter kortare men ändå. Alex kom in 7 sekunder innan mig men jag är ändå nöjd. Jag och Alex gör ett så bra team! Dessutom har hon sprunigt den här banan 100 gånger och tränat på den under fyra år och jag sprang den för första gången idag så jag måste säga jag gjorde bra ifrån mig. Seanie hade gått i mål en minut innan mig, men bara en minut på ett nytt PR för henne på den banan. Hennes knän och ben höll och vi fick 5 över mållinjen helskinande! Erika sprang på 19:46 och Emelie kom in en minut efter mig. Alla var väldigt glada efteråt och coach med. Han trodde att det här skulle räcka till State. Alla hade gjort allt och nu var det bara att vänta. Vi kollade på killarnas lopp medans vi vänta men dom gjorde inte sitt bästa lopp under säsongen någon av dom och det var oroväckande om det skulle räcka. Efteråt vänta vi på killarna att gå i mål och vårat reslutat hade kommit upp så jag gick dit för att se. ÅTTA vi var ÅTTA! Jag trodde knappt det var sant. 28 lag var med och de 14 första var garanterade att gå vidare och troligen skulle även två till lag få gå vidare och vi var åtta! Åttonde bästa laget i hela södra Kalifornien och kvalificerade till State! Jag sprang bort och mötte Emelie och berätta och sedan vidare ner och där mötte jag Alex, Erika och Seanie springande mot mig som redan fått reda på det av coach. Det var ett så lyckligt och underbart tillfälle. Vi alla var så glada! Vi ska till State Championship om två helger! Vi är så värda det här och det var ett utav de lyckligaste tillfällena på länge kan jag säga. Underbart! Sedan hade jag samma löjliga leende på läpparna hela dagen fasten jag var väldigt trött och urladdad. Killarna gick däremot inte vidare eftersom dom blev 20/28 lag vilket var synd. Två killar kvalificerade sig individuellt däremot. Jag slutade totalt på en 70 plats av 185 tävlade och på en tid 20.28 för den tuffa 3 miles bana, vilket jag var väldigt nöjd med. Dessutom hade jag lätt kvalificerat mig individuellt om vi inte hade gått i mål med 5 tjejer eftersom sista individuella tiden var 20:56.
Startskottet gick och jag höll på att ramla bara efter två meter. Det är så intense och trångt i början och tjejen bredvid mig tryckte till mig rejält. Som tur var ramla jag inte för det hade inte varit ett så kul lopp då. Jag hade bestämt mig sedan innan att hänga på Alex eftersom hon kunde bana utan och innan. Vi sprang första milen ganska jämsides och det var tråkigt och svårt att ta sig fram. Det gick ändå ganska bra. Vi öppna förta milen på 6.30 som planerat vilket kändes skönt och benen kändes helt okej. Det var ett bra öppningstempo helt klart men inte för fort eller fr långsamt. Sedan började första backen, i 400 meter slingrande uppför. Taktiken var att bara ta sig upp i stort sätt. En del har ingen som helst fart i backarna så det var såvrt att ta sig fram men vi gjorde det gnaska bra måste jag säga. Sedan nedför gick bra och bättre än jag trodde. Det var de jag var mest ororlig för eftersom man måste släppa på helt och bara låta benen gå vilket är svårare än man tror. Det gick däremot bra och jag gick framför Alex som efter loppet var orolig att hon skulle tappa mig totlat där men det gjorde hon inte. Nästa backe var den brantaste som gick spikrakt uppför men jag tog mig över och klarade det gnaksa bra. Nedför sedan igen gick helt okej och jag tryckte på så mycket som möjligt. Sista milen var det jag och Alex och vi tryckte på bra och sedan sista backen uppför gick bra. Jag är bra på uppförsbackar och tryckte sista. På nedförsbacken var jag trott däremot och kunde inte släppa benen helt vilket jag tappa en del på. Alex kunde sträcka ut mer och gick om. Jag försökte hålla ryggpå henne och det gick hyfsat men jag tappa för mycket. Benen kändes däremot hyfsade och jag dog inte alls under loppet totalt. Jag gick om två tjejer de sista tre meterna och gick i mål på 20.28! Slut men otroligt glad! Jag hade kommit ner på en tid jag inte alls trodde jag skulle klara. Visst banan var 3 miles och inte 5 km så den var i stort sätt 200 meter kortare men ändå. Alex kom in 7 sekunder innan mig men jag är ändå nöjd. Jag och Alex gör ett så bra team! Dessutom har hon sprunigt den här banan 100 gånger och tränat på den under fyra år och jag sprang den för första gången idag så jag måste säga jag gjorde bra ifrån mig. Seanie hade gått i mål en minut innan mig, men bara en minut på ett nytt PR för henne på den banan. Hennes knän och ben höll och vi fick 5 över mållinjen helskinande! Erika sprang på 19:46 och Emelie kom in en minut efter mig. Alla var väldigt glada efteråt och coach med. Han trodde att det här skulle räcka till State. Alla hade gjort allt och nu var det bara att vänta. Vi kollade på killarnas lopp medans vi vänta men dom gjorde inte sitt bästa lopp under säsongen någon av dom och det var oroväckande om det skulle räcka. Efteråt vänta vi på killarna att gå i mål och vårat reslutat hade kommit upp så jag gick dit för att se. ÅTTA vi var ÅTTA! Jag trodde knappt det var sant. 28 lag var med och de 14 första var garanterade att gå vidare och troligen skulle även två till lag få gå vidare och vi var åtta! Åttonde bästa laget i hela södra Kalifornien och kvalificerade till State! Jag sprang bort och mötte Emelie och berätta och sedan vidare ner och där mötte jag Alex, Erika och Seanie springande mot mig som redan fått reda på det av coach. Det var ett så lyckligt och underbart tillfälle. Vi alla var så glada! Vi ska till State Championship om två helger! Vi är så värda det här och det var ett utav de lyckligaste tillfällena på länge kan jag säga. Underbart! Sedan hade jag samma löjliga leende på läpparna hela dagen fasten jag var väldigt trött och urladdad. Killarna gick däremot inte vidare eftersom dom blev 20/28 lag vilket var synd. Två killar kvalificerade sig individuellt däremot. Jag slutade totalt på en 70 plats av 185 tävlade och på en tid 20.28 för den tuffa 3 miles bana, vilket jag var väldigt nöjd med. Dessutom hade jag lätt kvalificerat mig individuellt om vi inte hade gått i mål med 5 tjejer eftersom sista individuella tiden var 20:56.
Five wonderful girls form SBCC are going to Fresno in two weeks for State Championship!
På hemvägen stanna vi för att äta och efter det dog jag totalt. Det hela var en sådan urladdning och jag fick världens huvudvärk. Det blev huvudvärktablett och sömn för tretimmars bildfärden tillbaka till Santa Barbara. Väl hemma gick jag och la mig med världens huvudvärk och sov till halv sju på kvällen. Resten av kvällen gjorde jag inte mycket för jag var verkligen helt slut men lycklig. Vi ska åka till State Championship i Fresno om två veckor! Det kunde knappt bli en bättre dag med mitt underbara lag!
För reslutat från tävlingen; http://events.mtsac.edu/info/09socalxc/09results.pdf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar