Så var det alltså dags att lämna Santa Barbara och börja bilfärden mot San Francisco. Bilresan skulle ta upp mot tio timmar så vi hade en lång resa framföra oss. Självklart skulle vi ta Highway 1. Den kända och gamla motorvägen längs hela Kaliforniens kust. Det såg verkligen ut som på bilderna. Ännu en gång såg vi man bevis på att det faktiskt är så vackert i Kalifornien som det faktiskt ser ut på bilderna. Det går bara att tro på om man får uppleva det i verkligheten, tro mig. Första två timmarna åkte vi däremot ”bara” genom öppna kullandskap (väldigt vackert). Tänk er Österrike på sommaren ungefär. Jag har däremot åkt den vägen ett antal gånger när vi har tävlat bortåt där. Sedan när vi väl kom till den riktiga kustvägen, ja vad ska jag säga. Det var hisnande. En liten väg på ca fyra timmar efter stranden, utan någon avtagsväg. Det var fint väder och vågorna slog in mot de branta bergsklipporna och stränderna nedanför. Det var sjukt vackert och verkligen värt att se men efter två timmar var man ändå ganska nöjd med det man hade sett. Det blev nästan för bra. I början var det ”Titta där” ”Vad vackert” ”Oj, titta” m.m. men efter två timmar blev man van vid synen även om det fortfarande var grymt vackert.
Highway 1
Vi kom fram till San Francisco runt sex på kvällen och möttes först av ett inte så trevligt område men senare kom vi fram till hotellet som låg bättre. På kvällen blev det att vi gick ut och åt middag på e närliggande restaurang och sedan somna vi tidigt så vi skulle orka med dagen därpå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar