söndag 20 september 2009

19 september - A really positive Saturday after a long week


Idag var alltså första race-dagen för säsongen för min del. Jag var fortfarande knappt medveten om vad jag var på väg till när jag gick genom campus ner mot parkeringsplatsen. Innan jag gick ner hade klockan ringt lite innan halv sju och jag vaknade med jätte ont i halsen och fortfarande känningar i baksidan låret. Så det blev mängder med honungsvatten och gröt till frukost. Vi kom sedan i alla fall iväg mot Westmont College uppe i Montesito, vilket bara tar tjugo minuter. Det är den kortaste resan jag någonsin gjort till en tävling. Det var dimmigt och väldigt lagom temperatur på morgonen men för en gång skulle sprang killarna före oss vilket är väldigt ovanligt. Vi hann gå igenom hela banan och gå större delen av den vilket var skönt för en gång skull. Men banan var förvirrande många varv åt olika håll upp och ner. Banan var ganska kuperad men innehöll också en del nedförsbackar, där jag kände att jag måste gör mitt bästa för att trycka på. Uppvärmningen gick okej men benen var sega innan start och min kännig var fortfarande något som oroa mig men halsen kändes bättre. Loppet började och det gick uppför i en kilometer i stort sätt men jag satte ett ganska okej tempo. Jag, Emelie, och Alex höll ihop och vi sprang första milen (1,6km) på 6:30 min vilket var en ganska fort öppning. Sedan började det gå uppför igen och vi höll fortfarande ihop och plockade någon position. Det gick uppför i nästan en mile och det var en stor backe. Emeile tryckte på mer än mig och Alex och jag klarade backen uppför bättre. Det kändes bra i loppet och jag tryckte på nerför sedan vilket var en ganska lång sträcka. Alex kom däremot ikapp och inför sista kilometern gick hon förbi och jag kunde inte hänga på fullt ut även om jag bara var en liten bit bakom. Jag hade bara i tanken att jag ville göra ett okej lopp och när jag gick över mållinjen utan att ha kollat på klockan en enda gång såg jag att den stod på 22:10 vilket förvånade mig och jag insåg att jag måste ha sprungit precis runt mitt Personliga rekord från förra hösten som jag trodde låg på 22:06. Jag fick senare men officiella tid 22:07 och var nöjd med tiden. Jag hade sega ben innan loppet och har haft en enormt tuff vecka. Jag kom sista av oss tjejer men det gör mig inget för jag var precis bakom Alex och Emelie och jag har knappt sprungit så här fort i hela mitt liv. Det var en bra öppning av säsongen. Alla var väldigt nöjda med loppet och sina prestationer. Sedan tog vi oss tillbaka och var redan tillbaka innan ett vilket kändes jätte skönt att vara tillbaka så tidigt.


Väl hemma igen så kollade jag upp mitt PR och insåg att jag aldrig har sprungit ett Cross Country lopp fortare än idag. 22:15 var mitt PR från förra hösten så jag slog PR med 8 sekunder i mitt första lopp för säsongen. Det gjorde mig väldigt glad! Jag gick hem och gjorde mig i ordning för senare skulle jag upp till Alex och träffa tjejerna för vi skulle gör det vi hade pratat om att göra tillsammans, jag Alex och Seanie. Vi gick först till Yoghurt Land och hade enormt god froozen yoghurt och sen. Tro det eller ej; Jag har piercad mig i naveln. Erika har gjort det och vi andra bara kom på att vi också borde göra det så vi gick dit tillsammans och gjorde det tillsammans! Helt sjukt. Jag trodde däremot att jag skulle dö, det gjorde ont även om andra inte tycker det men jag tyckte det. Sedan blev jag väldigt snurrig och det svartna för ögonen men jag fick vatten och vila mig lite. Tror det berodde på att jag var så nervös. Den nålen, bara tanken på den nu får mig att få dåligt. Men vi gjorde det tillsammans och det blev riktigt bra. Vi gick till ett riktigt bra ställe också som är känt i hela stan så det ska vara bra. Sedan kom vi försent till footballs matchen eller tiden innan som vi skulle vara där men det hela var lugnt. Så vi jobbade där hela kvällen för laget och såld korvar och hamburgare. Det var kul att vara med laget ändå, inte alls så tråkigt.

Kvällen blev kanske inte som planerat eller förväntat och jag hatar att jag inte har en egen bil och kan köra ut till IV.
Det hade varit lättare då. Dessutom hade jag väl också hoppats på något mer i närheten också men det blev inget. Jag och Emily åkte istället förbi Shennie och var där en stund.

Inga kommentarer: