fredag 18 september 2009

17 och 18 september - The story continues of finding out my future

Två dagar full a händelser och det hela har varit väldigt mycket kring kurser och framtid och allt därtill de här två dagarna. Förvirrande tanker och väldigt mycket tankar på units och engelska kurser hit och dit. Förbered dig på ett långt inlägg kan jag säga redan nu!

Igår, 17 september, spenderade jag en och en halv timma med en counseler och försökte komma på lösningar på hur jag ska klara av att göra en transfer nästa höst och bli klar med engelskan och alla units. Hon tog sig tid och jag hade självklart hundra, men om frågor och mer där till. Vi kom däremot fram till att jag borde lägga till en kurs den här terminen som tartar sent för att jag ska klara av våren. Dessutom såg hon knappt någon lösning på engelska problemet. Däremot började vi titta lite smått på en lösning att kanske läsa engelskan under vintern på ett annat college online. Däremot gör ju inte sedan lättare att jag är out of state och också out of country student. Vi kom däremot fram till att jag antingen var tvungen att ta astrologi torsdags kvällar i tre timmar i veckan eller kanske ta en flummig musik kurs men den skulle bara hjälpa halvt. Det fanns en annan lösning också och det var att jag tog PD 100 men eftersom den går på fredagar och redan hade börjat och jag kommer missa lektioner pga av tävlingar trodde hon inte alls på den lösningen. Vi kom däremot fram till kurser och att jag skulle kolla med Santa Monica College om jag kunde ta engelskan där i vinter. Jag kände att en del problem hade löst sig men långt ifrån alla och jag kände att det var jobbigt att jag fick ansvaret att ta reda på engelskan i sommar. Jag gick däremot hem och mailade dom och många andra college och frågade om det skulle gå. Det var ganska svårt att sova fasten jag var trött för det var mycket tankar. Jag ställde ändå klockan så jag kunde gå och kolla med den där PD 100 kursen för den skulle bli betydligt lättare än en naturvetenskaplig kurs helt klart.

I morse gick jag till den här kursen ändå men jag kände att det var egentligen lönlöst att försöka få kursen eftersom jag missa första lektionen och den bara är en gång i veckan på fredagar i 3,5 timma i bara 13 veckor istället för 16 veckor. Dessutom måste jag missa två gånger för jag tävlar då. Men jag kände annars måste jag ta en jobbig kurs som börjar i oktober i astrologi. Inte så att den är jätte jobbig men betydligt mer än den här kursen PD 100 - College Success. Jag gick dit och han sa att det var okej fasten jag kommer missa två lektioner till eftersom jag faktiskt är med i skollaget så hade han överseende med det. Annars gör han tydligen aldrig det för han ville droppa en tjej som missat två lektioner på 4 veckor som träffas två gånger i veckan. Men hans fru hade tydligen tävlat i 400 m häck i OS och allt och jag fick en bra känsla över att han hade bra överseende med folk som idrottar och eftersom han själv gillar det och så. Så jag var på hela lektionen och det är en väldig lätt kurs att få A i. Han vill inte att viska stressa upp oss över betyget i den kursen för kursen går ut på att lära sig hur man lyckads på college och liknande. Många i klassen är väldigt dumma rent ut sagt å jag känner nästan jag r helt felplacerad så sätt men det var en sådan lätta units jag behövde eftersom jag nu ska läsa 20 units. 18 år max men jag fick igår tillåtelse av den counseler jag träffa igår att läsa fler än 18 units. Så i stort sätt behöver jag bara gå på dom lektionerna på fredagar mellan 9-12.30 och göra det man blir tillsagd och uppgifterna är lätta. Om man sedan inte lyckas på en uppgift så säger han vad som behövs förbättras och så kan man förbättra det tills man får ett A på uppgiften eftersom kursen går ut på att lära sig att lära sig i stort sätt. Idag var vi i Student Services Building och fick information om dom som hjälper än för att skaffa jobb och hitta vad man vill ha för major och liknande. Alla som läser kursen har typ precis börjat på SBCC. Däremot kan den ändå vara bra för min del ändå, för han ska lära oss att bli förberedda på att göra en transfer och hjälpa oss att lära oss att läsa kritiskt och skriva bra m.m. dessutom hjälpa oss att hitta vår våg till våra mål. Läraren verkar bra och det känns ändå inte helt onödigt för min del om man säger så. Jag tänkte fråga om ag kunde ta kursen pass/no pass så den inte ingår i ens betyg för antingen klarar man den eller inte för jag var rädd att jag inte kunde få ett A i kursen men han sa bara jag är där alla andra gånger och sen gör alla saker och gör om det han vill att jag gör om ska jag inte oroa mig. Så det verkar jätte bra! Visst jag kommer gå i skolan väldigt mycket och ha mycket att göra men det här är bästa lösningen för om jag ska hinna med alla 60 units till sommaren.


Sedan hann jag då inte springa på morgonen som vi skulle göra eftersom vi har en tidig tävling imorgon, för jag tänkte att jag ändå inte skulle få kursen så jag kunde göra det sen men jag fick den ju då. Så jag gick på vårt möte vid två och jag kände hur jag inte är fokuserad på att tävla imorgon alls eller ens tänkt på det. Helt bortom fokus. Det med engelskan har ju inte löst sig än egentligen. Däremot mailade jag Santa Monica och San Diego City College och jag kan kanske ta engelskan online i vinter på SMC men jag måste göra deras assessment test för att komma in på rätt engelska vilket gjorde mig väldigt besviken och oroad. Dessutom verkade det hela jobbigt och allt. Så jag bestämde mig för att efter vårt möte med laget gå till the President av skolan för jag kände jag vet inte vem jag ska vända mig till och hon är ju rektor och kanske kan hjälpa mig. Jag gick dit, fällde några tårar och hon sa att vi ska försöka lösa det här. Hon fick tag på den som är ansvarig för hela engelska departementet och jag skulle få prata med henne. Samtidigt kommer han som är ansvarig för alla studievägledare in dit så jag fick prata med båda. De förstod helt och hållet min situation och jag berättade allt och vi försökte komma på lösningar. De tog sig verkligen tiden med mig och försökte komma på alla möjliga lösningar. De var väldigt imponerade av mina betyg och min vilja och allt. Så han som är ansvarig för studievägledarna på skolan sa att han ska kolla med alla city college i California om jag kan möjligen ta engelskan där i vinter eller om jag kan få någon särbehandling för att få ta engelska 110 och 111 samtidigt även om ingen någonsin gjort det och det egentligen inte alls går eftersom det är fortsättningskurser. Det är som att läsa matte A och B samtidigt. Han lova kolla på allt det och ska ringa mig på måndag så vi kan boka ett möte tillsammans och titta på alla hans lösningar han kommit fram till på tisdag nästa vecka. Han sa att om jag kan läsa engelskan på SMC och måste göra ett assessment test där kan han hjälpa mig att öva inför det och göra allt han kan för att jag sa klara det in på rätt engelska nivå. Om jag måste gör det måste jag då ta och åka ner till Santa Monica och göra det där i november troligen men det behöver ju inte vara allt för tråkigt att ta en trip dit ner. Han ska även kolla med UC San Diego och Berkeley hur det ställer sig till att jag läser min engelska på ett annorlunda sätt så det inte påverkar min intagning där eller inte. Han var så hjälpsam och snäll och det gjorde att jag faktiskt sedan kunde gå därifrån med ett leende på läpparna. Han lova göra allt vad han kan för att lösa allt det här för mig. Jag måste säga, en typisk amerikan och det är det jag gillar med det här landet. Det är så hjälpsamma och snälla. Så förhoppningsvis kan det här lösa sig. Nu har jag i alla fall någon som kan hjälpa mig med det så att jag slipper sitta och hitta egna lösningar på det hela. Däremot fick jag en väldigt konstig känsla av att, gör det här att jag faktiskt har bestämt mig att jag vill göra en transfer och att jag vill plugga vidare här i USA? Först var ju tanken bara att jag skulle ha alla dörrar öppna men nu blev det väldigt seriöst. Visst vill jag men ha jag verkligen övervägt det här? På något sätt blir jag lika förvånad som andra över min inre vilja att komma någonstans, var kommer den ifrån egentligen?

Det jag ibland kan tycka är jobbigt med att jag har sådan vilja att komma någonstans är att det faktiskt är få som förstår det. Varför vill du läsa 20 units när du kan läsa bara 12 för att plugga på heltid? Varför vill du in på UCSD som består av enormt, enormt mycket plugg? Ibland kanske jag inte inser det själv men något driver mig och det är väl det att jag inte själ riktigt vet som gör det svårt att faktiskt stå för det också. Ibland måste jag bara sluta tänka på vad andra tycker för det gör bara livet jobbigare. Ibland önska jag att jag hade någon nära kompis som faktiskt hade så höga mål som jag och som kunde förstå. För, förlåt jag vill inte klanka ner på någon alls, jag känner inte riktigt att jag har det.

Jag sprang i alla fall senare när jag kom hem vilket var så där. Jag har haft känningar i baksidan låret och nu är det typ värre. Det är en bristning skulle jag tro så det känns så där. Däremot fattar jag inte att jag faktiskt ska springa mitt första lopp för säsongen imorgon och på riktigt länge. Det här loppet betyder inte mycket men det är viktigt med en bra start också. Jag går in för att göra mitt bästa så får vi se helt enkelt. Bussen går 7.30 imorgon bitti så det blir en tidig morgon.

En sak jag har kommit på nu när jag prata med många vuxna och seriösa saker att jag faktiskt kan tala för mig, på engelska.
Det är något jag inte kunnat alls innan och på något sätt känns det så naturligt. Det är något jag insåg idag och jag blev faktiskt väldigt stolt när jag insåg hur mycket jag har lärt mig här och att jag faktiskt nu har börjat närmare mig att använda engelskan som jag faktiskt använder svenskan i alla avseenden. Det är något jag är enormt stolt och glad för. Lia naturligt som engelskan känns nu känns det att vara här. Det känns som jag är på rätt ställe och jag trivs här. Jag har svårt att se att jag skulle vara på något annat istället just nu än här även hur tufft det kanske är nu men jag är inte alls nära brytningsgränsen alls. Istället har jag insett hur produktiv jag är och hur mycket jag faktiskt klarar själv. Det är väl en insikt om att man börjar växa upp och bli vuxen, hur konstigt det än låter.

Det här blev ett enormt långt inlägg men det är mycket som händer nu. Nu ska jag däremot snart gå och lägga mig så jag har några krafter inför imorgon. Däremot är jag väldigt mycket uppe i varv just nu för allt som händer men jag tror jag kan sova faktiskt, eller jag hoppas.

1 kommentar:

Amanda sa...

Måste säga att jag beundrar dig för att du verkligen kämpar så hårt! Hoppas att allt går vägen och lycka till! :)