3 augusti - Jag säger inte hejdå, jag säger vi ses!

Nu är jag äntligen på väg över Atlanten och till landet over there. Det har varit många tårar och jobbiga stunder innan jag kom hit där är jag är just nu, på ett plan fem timmar från Arlanda mot Philadelphia. Det är svårt att förstå att jag faktiskt är där jag är just nu. (jag skriver nu men lägger upp det senare när jag får tillgång till Internet). Det har varit mycket jobb men jag tror att det kommer vara värt det om inte annat kommer jag lära mig grymt mycket på det. Dessutom kommer allt finns kvar när jag kommer hem igen, visst kanske inte precis som jag lämna det men det kommer ändå vara där. Jag lovar jag tänker på er massor alla där hemma just nu och jag lovar vi hörs och syns, det har vi lovat varandra. Jag kom i alla fall till Arlanda efter en lång biltur som började halv två i natt. Där gick incheckningen bra och mina två resväskor vägde inte för mycket! Vilken skillnad det är om man flyger till USA jämfört med något annat land jag varit i. Kontrollen och frågorna är flera och därmed tar allt sån tid. Jag har ändå bara börjat min resa och innan jag är klar kommer jag nog vara ganska trött på alla kontroller men det är ju bara att gilla läget, inte så mycket att göra åt. Planet var tyvärr försenat och startade en halvtimma försent vilket jag hoppas dom flyger ikapp nu så vi hinner med vårt plan till LA, Vi behöver varje minut vi kan å för att hinna men de löser sig. Det är inte mycket man kan göra åt det, är det försenat så är det. Det dumma är bara att om vi missar det kan vi kanske inte göra provet imorgon klockan tre (24:00 svensk tid) och då får vi välja kurser senare och därmed mindre att välja mellan. Men som sagts så många gånger tidigare det löser sig!

Johan och Sofia (som verkar som en bra rumskompis) sitter längre bak i planet. Det är ändå skönt att inte vara ensam när vi ska byta plan och grejer. Då är det alltid skönt att vara flera så man kan hjälpas åt och slipper känna sig så liten i den nya stora världen som väntar.

När jag satte mig på planet slocknade jag på en gång av ren utmattning tror jag. Därefter fick vi mat och sen har jag spenderat timmarna genom att läsa lite, fylla i lite papper, lagt in bilder och musik på datorn. Jag borde däremot sova lite till snart för jag kommer nog behöva det. Det blir några intensiva dagar framöver med prov, val av kurser, fixande av boendet för dom första två nätterna, fixa lägenheten och möbler, amerikansk mobil (ska meddela numret så fort som möjligt), amerikanskt bankkonto och träffa helt nytt folk och några av dom jag redan pratat med. Däremot kommer många senare i augusti eftersom skolan inte börjar på riktigt förens den 25 augusti. Svenskarna kommer däremot innan den 11 augusti men många amerikaner kommer ännu senare. Vi får se vad det blir. Det är svårt att föreställa sig! Det enda jag vet är att det kommer bli väldigt annorlunda från åren på Hulebäck eller från ett heltidsjobb på Intersport. Jag ångrar inte en sekund att jag sitter där jag sitter just nu fast jag är nervös men vem hade inte varit det. Om jag inte hade åkt hade jag ångrat mig och framförallt svikit mig själv och min egen dröm. Om man har chansen ska man ta den och det har jag gjort! Önska mig lycka till så hörs vi snart igen!