Imorse vaknade jag tidigt eftersom jag är så van vid det nu men jag tvingade mig själv till att sova till nio i alla fall. Början av dagen bestod av Skype, en trip upp till Crazys och en sväng till gymmet. På gymmet så gick min dröm förbi och precis innan jag hunnit fatta så stängde någon dörren och det var för sent.
Sedan åkte jag ner Downtown med Sofia. Vi gick på bio: The Blinde Side, med Sandra Bullock. Så bra! Om en svart kille som fick en andra chans i livet. En sann fin historia. Jag gillade verkligen filmen jätte mycket. Verkligen att rekommendera! Sedan gick vi och åt indisk mat innan vi var tvungen att ta sista bussen hem. Det var en bra lördagseftermiddag/kväll med Sofia. Jag hoppas verkligen hon bestämmer sig för att komma tillbaka nästa termin.
Idag var det svårt, jag kunde inte annat än skicka det där smset. Jag saknar känslan. När jag är upptagen är det lugnt men när man får lite tid över att tänka så kan man inte annat än tänka på det. Det hela började bra men sluta som vanligt. Vad var det jag/alla andra sa? Jag fick bara så många tecken idag på att det kanske var dumt att lägga ner det totalt men tydligen var det inte så.
Dessutom den här helgen, helt plötsligt så föll alla puzzelbitarna på plats och man inser anledningen till en hel del rad saker i ens liv. Inte för att anledningen kanske var helt logisk eller förstålig nu men ändå uppenbar. Varför vi slutade umgås lika mycket som vi gjorde innan, varför det kändes så spänt, varför jag mådde dåligt och andra, varför allting helt plötsligt blev så negativt, varför jag försökte att undvika vara hemma för mycket, varför jag trippar på tå, varför jag ibland flydde. En persons frånvaro ger svar på alla frågor. Jag och Em funderade på om vi ska ta det tecknet seriöst eller inte, och om det är värt att göra det. Vi får se. Man får överväga för och nackdelar med båda delarna. Det blev bara så uppenbart den här helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar